En midsommarnattsdröm

"Och en skivaffär i centrum som ett hål genom kulissen ut i verkligheten, drömmen. Ut till färgerna man bara ser på bio" - Lars Winnerbäck

lördag, juli 30, 2005

Stockholm Jazz Festival 2005

2005-07-22 Fredag

Det hela började för min del med Goran Kajfes Head Spin, bra på skiva men på den stora skeppsholmsscenen blev det inte lika övertygande. En mindre scen hade passat dem bättre även om de spelade för allt vad tygen höll.

Sedan var det Christian Walz tur, riktigt bra klarade han att överföra skivans sound till scenen. Och själv flög han runt på scenen och såg ut att trivas gott. En grym konsert helt enkelt.

Robyns konsert var som väntat totalt oförutsägbar, udda, konstig men alldeles, alldeles underbar. Mest låtar från nya skivan men även gamla sköna låtar som Electric och Keep this fire burning i ny kostym. Och när de spelade Jack U off (b-sida på Be mine!) var lyckan total. Utflippat, energiskt och tonvis av glädje. Och när andra hon blev inklappad för extranummer en extra gång körde hon Be mine! för andra gången men nu i en nerskalad i princip enbart vokal verision som rundade av det hela med stil och finess.

Blacknuss spelning kändes tam och daterad. De spelade sina gamla hits men det övertygade inte mig. Såg dem på festivalen 2002 och det lät likadant nu vilket bara kändes tråkigt.

2005-07-23 Lördag

Torbjörn Zetterberg spelade sin nykomponerade Krissvit med fyra saxofoner, två tromboner, bas och trummor. Udda och nyskapande. Kan nog bli bra på skiva. Fick dessutom ett signerat foto med Torbjörn. Yeah.

Nästa konsert för min del var Linda Pettersson som hade ett ypperligt band med sig där Ulf Adåker spelade oerhört läckert på sin trumpet. Dessvärre var det ganska standardmässiga låtar förutom en Jimi Hedrix-cover som var lysande.

Peter Cincotti visade sig vara en smörsångare av stora mått. Publiken gav honom stående ovationer men det var han inte värd. Jamie Cullum gör ungefär samma sak fast 100 gånger intressantare, hoppas han får spela på festivalen nästa år.

Blue House Jazz Orchestra gjorde något lite eget och extra av de möjligheter som ett storband innebär men räckte inte hela vägen. Kanske kan bli rikitgt bra om de får spela ihop lite mer.

A tribute to the Montmartre var en hyllningskonsert till en jazzklubb i Köpenhamn och soundtracket till en film som heter Between a smile and a tear som handlar om denna klubb. Jag kände inte till varken klubben, filmen eller musikerna förutom Lisa Nilsson men det gjorde inte någonting alls för musiken var fantastiskt bra. Avslappnad men samtidigt fokuserad och med lite ovanliga instrument som munspel (Toots Thielemans) och fiol (Didier Lockwood) . Ypperlig konsert som också fick stående ovationer som var välförtjänta. Och Bedårande sommarvals som en hyllning till Monica Zetterlund blev den absoluta höjdpunkten.

Till nästa konsert bestämde jag mig för att ställa mig längst fram vid kravallstaketet. För Mighty Sam McClain skulle ju spela. Jag hade inte hört talas om honom tidigare men har man jobbat med Otis Redding, Gladys Knight, Jackie Wilson och Temptations så visste jag att det nog skulle vara värt att stå längst fram. Och det var det verkligen, Sam McClain kom ingående i en kritvit kostym och från det ögonblicket var det omöjligt att ta blicken ifrån honom. Halva konserttiden ägnade han åt musiken, och den andra halvan var som ett stort väckelsemöte. "I'll pray for you, will you pray for me?" och publiken svarar "YEAH!". Det var mycket kärlek i luften den kvällen.

Sista bandet ut var Los Van Van, ett sextonmanna salsaband från Kuba. jag behöll min plats vid staketet längst fram och stod där tillsammans med Stockholms samlade personer med latinamerikanskt påbrå. Och när bandet väl kom igång var det bara att hänga med i rytmerna och dansen för det svängde verkligen. Även fast allt var på spanska gjorde det ingenting eftersom musiken talade sitt tydliga språk till höfterna att dansa. Och när bandet unisont tar några snabba salsasteg var det bara att le. Det var en utmärkt konsert. Bättre avslutning på festivalen hade nog inte gått att få.


Summa summarum
Den bästa festivalårgången igen (som vanligt, efter de fyra år som jag varit där). Vissa hävdar att det inte är lika mycket jazz nu som innan, men ska det finnas någon chans för festivalen att överleva och locka ny publik så måste man blanda in mer pop/hiphop/soul-artister som man har gjort de senaste åren. Annars kommer nog festivalen tyna bort. Men i år var det underbart, bra musik, bra mat och allmänt trevligt. Bara vädret kunde varit bättre. Men det blir det nog nästa år. I'll be there.

Etiketter: , ,

Halvtidslistan

Ok, dags för en kort lista över årets bästa skivor. Jag har visserligen ingen varvräknare i min stereo men känslan är att detta är de skivor utgivna i år som jag har spelat mest och därmed blir årets hittills bästa.

1. Timbuktu - Alla vill till himmelen men få vill ju dö
Lätt årets mest spelade. De bästa beaten, de mest tänkvärda texterna och med ett flow och en lekfullhet som inte har några gränser. Lovely.

2. Håkan Hellström - Ett kolikbarns bekännelser
Visst, jag är såld på Håkan Hellström, kan inte hålla mig särskilt objektiv men i år har han faktiskt en överman. Men ändå, popmusik blir inte bättre än så här. Och kom inte dragandes med falsksång för det argumentet håller inte när melodierna, texterna, bandet, passionen och spontaniteten bränner som den gör här.

3. Robyn - Robyn
Årets överraskning men det är alltid skönt att ändra uppfattning till något mer positivt om något som man var lite skeptisk till innan. Jag har inte ogillat Robyn, inte alls, men jag har heller inte skafffat någon av hennes skivor även och jag många gånger har fingrat på Don't stop the music i skivaffärerna. Men nu har hon bevisat att hon har kvaliteter långt utöver det vanliga.

4. Moneybrother - To die alone
Lite ojämnt som album men vilka hits det finns. They're building walls around us, My 'lil girl's straight from heaven, Blow him back into my arms, Eventually it'll break your heart och I'm losing. Bästa rockrösten också.

5. The Magic Numbers - The Magic Numbers
Hypen håller inte hela vägen ut men det finns många pärlor här.

6. John Legend - Get lifted
7. Ludvig Berghe Trio - Weekend
8. Kornstaad & Wiik - Eight tunes we like
9. The Radio Dept - This past week
10. Jonas Kullhammar & NBB - Snake city north

Etiketter:

torsdag, juli 28, 2005

Bäst just nu v.30

1. Stockholm Jazz Festival 2005
Jazzpuritanerna får säga vad de vill men för publiken och återväxten var det en strålande kombination av artister. Och underhållningen bättre än nånsin.
2. Håkan Hellström
Allsången på Skansen var lysande. Min familj fattar fortfarande inte storheten med Håkan men själv satt jag bara och njöt. Och så kom ju nyheten om att det nog blir en ny platta snart.
3. Country got soul vol 2 (skiva)
Mix av country och soul så självklar och så lätt att älska, tack Moneybrother för att du spelade Harland county med Jim Ford i ditt sommarprogram som fick mig att köpa skivan.
4. Vapnet - Kalla mig
Jodå, den svenska popmusiken 2005 är strålande.
5. Timbuktu - Det löser sej
Jag kastar bollen i luften ser var den landar/låter den studsa ler när den stannar
6. Jazzforumet
Forum för jazzdiggare, länk, trevligt ställe.

Etiketter: , , , ,

tisdag, juli 26, 2005

Håkan släpper nytt

JAAAAAAAAAAAAAAAAAAA!! Aftonbladet.se

Etiketter:

söndag, juli 24, 2005

Kort om Sthlm Jazz 2005

Robyn, Mighty Sam McClain och Los Van Van var underbara. Något av det bästa som jag sett. Nånsin.

Torbjörn Zetterberg, A tribute to Montmartre och Christian Walz var lysande.

Langosen var goda. Grillad korv lite bättre. Vädret var rätt dåligt. Kaffet för dyrt. Stämningen på topp ändå. Stockholm Jazz Festival 2005 i kortform. Långverisionen kommer framöver.

Etiketter:

onsdag, juli 20, 2005

Dagens låt

The Magic Numbers - I see you, you see me. Makalöst bra.

Etiketter:

lördag, juli 16, 2005

Tid att komma i kapp

Har inte skrivit på ett tag. Har helt enkelt inte hittat något nytt och/eller spännande att skriva om. Sommaren brukar innebära stillstånd i skivutgivningen och alltså en tid att komma i kapp med skivor som man skaffat men inte lyssant till tillräckligt på. Eller bara ta fram gamla pärlor och minnas varför man gillar dem så mycket. Här är lite av det jag lyssnat på på senaste tiden.

Håkan Hellström - Det är så jag säger det och Luften bor i mina steg
Frank Sinatra - I get a kick out of you från Songs for young lovers
Louis Armstrong - Mack the Knife ("Take it away Satch")
Aretha Franklin - Respect
Blues Brothers - Everybody needs somebody to love
James Brown - Live at the Apollo volume 2 deluxe edition
Lars Winnerbäck
Suburban kids with biblical names - Funeral face
Shaggy - In the summertime
Robyn - Robyn
Timbuktu - Oavsett vad
Björns vänner - Staffanstorp
Nat Adderly Jr - The price you got to pay to be free (finns på www.vinylpodcast.com som jag skrev om tidigare)
Belle & Sebastian - There's too much love
Kornstad & Wiik - Eight tunes we like
Ludvig Berghe Trio - Weekend

Etiketter:

tisdag, juli 05, 2005

Ja just det...

...glömde säga att Scrubs äntligen har kommit ut som dvd-box nu, såg den i Skottland, borde kanske ha köpt den. Den svenska utgåvan är beräknad till september. Får väl skaffa den då när den kommer.

Etiketter:

måndag, juli 04, 2005

Det funkar

Nytt underbart Jönköpingsband som spelar funk/reggae i stil med Svenska Akademien och Timbuktu & Damn. Det finns två låtar på Digfi och en till på deras hemsida. Missa inte.

Etiketter: ,

lördag, juli 02, 2005

Två nya skivor

Hemkommen från Skottland med två nya skivor. Fick de till halva priset jämfört med de svenska så rätt nöjd är jag väl.

Jamie Cullum - Twenty something (special edition)
Aretha Franklin - Respect, the very best of