En midsommarnattsdröm

Darlene Love - Christmas (Baby please come home)

2009-03-01T17:15:00.011+01:00

Motivering: Allting faller på plats! Det här är praktiskt taget alla tidigare motiveringar i en och samma låt. En fenomenal sångerska, fantastisk text, melodi, känsla, musik och kör och en perfekt inramning! De fullkomligen lyfter taket på studion!

Den här inspelningen har jag skrivit om tidigare men den är så vansinnigt bra att den måste vara med igen! Jag tycker inte jag tar i när jag utnämner den till musikhistoriens största underverk. Jag har nämligen aldrig hört något så själfyllt som detta.

Det finns mycket musik som jag reagerar starkt på. Jag gråter när det blir för vackert eller dansar som en tok till den bästa dansmusiken. Men det här vi ska se på är ändå något alldeles extra.

När jag tittar på den här videon här och nu, men även tidigare, slår det en stor hammare i bröstet, jag får tårar i ögonen och kan inte sitta still. Den här inspelningen har nått längre än all annan musik än så länge i mitt liv.

Om det finns någon som kan titta på det här utan att känna någonting alls så har du och jag inte mycket gemensamt. Jag räknar inte med att någon annan ska tycka att det är det bästa som hänt i musikhistorien, men jag skulle faktiskt bli förvånad om det bara är jag som reagerar starkt på denna låten.

Det var den 23:e december 2005 i The Late show with David Letterman som den spelades in. Och gud var verkligen i huset då! Allting faller på plats! Darlene är en återkommande gäst inför julhelgen hos Letterman och jag har kollat på andra årgångar med den här låten, men ingen är så bra som den från 2005. De fick till det på ett speciellt sätt som inte kan beskrivas som annat än magiskt eller himmelskt!

Darlene Love går så djupt in i känslan av att hon är ensam på juldagen och hon minns hur roligt hon hade förra året med sin "baby". Det är ett scenario som alla på ett eller annat sätt kan relatera till; man är ensam och man tänker på någon särskild person som man önskar skulle vara nära men som nu är någon helt annanstans. Julen är ju också den tid på året då det smärtar som mest att vara ensam eftersom julen är så förknippad med familjeglädje och vänskap.

The snow's coming down
I'm watching it fall
Lots of people around
Baby please come home

The church bells in town
All ringing in song
Full of happy sounds
Baby please come home

Lyssna på henens röst! Darlene Love (vilket underbart namn också!) var 64 år när den här inspelningen gjordes. 64 år, det går inte att begripa! Hör på bandet, hör på kören! Titta på den leende körmannen 1:25 in i klippet! Vrid upp volymen!

They're singing "Deck The Halls"
But it's not like Christmas at all
'Cause I remember when you were here
And all the fun we had last year

Pretty lights on the tree
I'm watching them shine
You should be here with me
Baby please come home

Sedan kommer den flygande saxofontomten in och kör sitt solo! Och sedan fullkomligen lyfter de taket på studion!

They're singing "Deck The Halls"
But it's not like Christmas at all
'Cause I remember when you were here
And all the fun we had last year

If there was a way
I'd hold back this tear
But it's Christmas day
Please (please)
Please (please)
Please (please)
Please (please)
Please (please)
Please (please)
BABY PLEASE COME HOME!

Sedan vräker de på ännu mer! Ett hejdlöst crescendo med bandet och kören! Snön faller! Darlene improviserar och blir ett med musiken!

I NEED YOU! COME ON HOME!

David Letterman summerar med ett spontant "Oh my God!". Jag kan bara hålla med. Musik blir inte bättre än så här!

Tack för allt!

2009-03-01T16:50:00.005+01:00

Då var det dags att säga tack och hej i och med att vi har kommit fram till musikhistoriens största underverk.

Tack till alla som har läst här och skrivit kommentarer! Tack Valle, Anna, Anna, Sofia, Culkin, Ia, Carro, Mattias och alla jag glömt och alla andra också så klart!

En midsommarnattsdröm har existerat i snart fyra år med 340 inlägg totalt. Nu har jag lyft fram alla artister jag verkligen gillar så jag kände att det var dags att sätta punkt och jag ville göra det ordentligt. Många av mina favoritbloggar jag följt genom åren har bara sakta tynat bort med något inlägg varannan vecka, varannan månad för att till slut dö. Jag ville göra en The Hellacopters-inspirerad avslutning och ge järnet på slutet för att sedan kunna säga att "Det var det! Jag gjorde mitt bästa. Nu går jag vidare med nya projekt". Hoppas ni alla får det bra framöver och att ni läser och tittar på inlägget om musikhistoriens största underverk. Bättre än så blir det inte! Efter det finns inget mer att säga.

Om någon har fått något musiktips eller kanske bara haft en stunds trevlig läsning är jag nöjd. Följ mina matäventyr på nya bloggen Matminnen, skriv en hälsning på min last.fm-sida eller skriv en kommentar nedan med en bloggadress eller mailadress ifall det är någon som vill hålla kontakt framöver.

Tack för allt!

Koop - En kärleksförklaring

2009-03-01T10:03:00.004+01:00

Det var snart två år sedan sist som jag skrev En kärleksförklaring till någon artist som jag vill lyfta fram mera. Men nu är det dags igen! Koop!

Hello my love. It's getting cold on this island.

Koop är den mest spelade artisten de senaste tre månaderna enligt min last.fm-sida. Det beror mest på att jag köpte deras första, aningen bortglömda skiva, Sons of Koop i december. Den fick mig att tänka till!

Koops tre album (eller fyra om vi räknar in remixskivan) är en av Sveriges allra starkaste albumtrilogier. Håkans fyra plattor är bättre men på andra plats kommer Koop för mig. Timbuktus släpp från The båtten is nådd och framåt är riktigt starka, Moneybrothers tre första också, Nicolai Dunger har flera starka kort men inte släpta i följd (om vi nu är noga med sånt).

När jag hade köpt Sons of Koop trodde jag att jag hade den kompletta Kooplåtskatten. Men så tittade jag i iTunesbutiken och hittade tre nya spår. Det kom faktiskt en ny singel förra året som heter Strange love. Dessutom finns det en Koop island blues (Hird's off the wall dub) och en bastung I see a different you (Marcus Enochson remix). Hird är ju för övrigt samme man som nu arbetar med The Knife/Fever ray som jag var inne på här.

För att ta en liten jämförelse så gillar jag de instrumentala delarna av Fever rays skiva men när Karin kommer in och sjunger så spricker det för mig. Koops skivor är fyllda av skönsjungande sångerskor och sångare vilket lyfter musiken något enormt. Bäst är den underbara Yukimi Nagano på Come to me och Summer sun.

Koops tre album är också aningen olika vilket tilltalar mig. Den första är loungeaktig och alldeles underbar. Den andra är jazzigare, dansantare. Den tredje är spretigare med både swingjazz och långsammare låtar. Remixplattan är ännu mer dansant så klart.

Jag minns inte när, men det var när jag bodde i Jönköping, gissningsvis 2002-2003 då Megahertz hade rea på Waltz for Koop och Waltz for Koop Alternative takes. Prislappen på den första säger 59 kr, vilket är ett enormt fynd. Tror den andra var lika billig den med. Sedan dess har jag gillat Koop. Men tyvärr tar det fyra-fem år mellan varje skivsläpp för dem, men kanske då att det kan komma en platta nästa år för då är det fyra år sedan Koop islands. Vi får hoppas på det!

Jag gillar verkligen att de använder vibrafon på så många låtar. Mattias Ståhl som spelar är en jazzmusiker som borde få mer uppmärksamhet. Lyssna bara på solot i Summer sun! Magiskt!

Sist av allt tycker jag att vi tar och tittar på musikvideon till Come to me och drömmer oss bort till den festen. Det är en plats jag verkligen skulle vilja vara på just nu!

Proppen ur

2009-02-28T10:04:00.002+01:00

Det är egentligen ganska typsikt och väldigt tråkigt. I januari och februari släpps det traditionellt sett inte så mycket storsäljare (eller andra album som brukar intressera mig). Detsamma gäller med konserter. I januari och in i mitten av februari brukar det vara väldigt lugnt på den fronten, men framåt våren kommer det så mycket att vissa intressanta krockar med varandra. För min del fick gärna skivsläppen spridas ut mera så att man hinner ge varje intressant artist chansen. Eller är det bara jag med min typ av musiksmak som upplever det så här?

Intressanta skivsläpp i januari och början på februari 2009: A Camp, Fever ray, Babian.

Intressanta skivsläpp i slutet på februari, mars, april: Olle Ljungström (ni såg väl den fantastiska dokumentären i SVT igår?), Adiam Dymott, Anna Järvinen, Mando Diao, Perssons pack, Jenny Wilson, Florence Valentin (Äntligen! 25/3 släpps albumet Spring Rico, men redan nu finns texterna att läsa på hemsidan), Promoe, Thåström.

Intressanta konserter i januari och början på februari 2009: Anna Ternheim (som jag inte kunde gå på pga andra orsaker), Babian.

Intressanta konserter i slutet på februari, mars, april: Hello saferide, AC/DC, Laleh (ikväll!), Musicmusicmusic, Fatboy, Lill Lindfors, Veronica Maggio, The Hives, Bob Dylan, Thåström, Linköpings jazzfestival, Franke, Tommy Emmanuel, A Camp, Marit Bergman, Sahara hotnights, Maia Hirasawa, Nina Ramsby Ludvig Berghe Trio, Suburban kids with biblical names, Dundertåget, Eldkvarn, Adiam Dymott.

Fina textrader

2009-02-26T22:34:00.004+01:00

Alla som läser här vet säkert att Annika Norlin har en blogg med låttexter. Bra låttexter intresserar givetvis mig också, men det ska det inte handla om nu, utan om enskilda låtrader. Saker som är fint formulerade bara på en enda rad. En rad som man kan gå och nynna på när livet känns tråkigt eller bara som ren och skär inspiration.

Här är några av mina favoritrader:

And our love is a flower and a running horse
(Frida Hyvönen - Oh Shanghai)

Var min hud nånsin så len som i mitt minne?
(Björns vänner - Tappat halva hjärnan)

Det här är vad magen säger om dig
(Säkert - Det här är vad dom säger)

Du dansar så bra vi borde bilda en orkester
(Babian - Dansa till musik)

Och bäst av alla, både ur formulerings- och nynningssynpunkt:

Vill du ge dom rätt eller ge dom våld?
(Vapnet - Ge dom våld)

Smaka på den! Vill du ge dom rätt eller ge dom våld? Underbar attityd och en känsla av att man kan och kanske borde dela ut kängor till det som inte står riktigt rätt till i omvärlden. Jag har lyssnat mycket på Vapnet sista veckan. Tidigare har jag underskattat dem lite, men senaste plattan är riktigt, riktigt bra. Men Ge dom våld är verkligen en fantastisk svensk popsingel! Lyssna och inspireras!

Bloggandet går vidare!

2009-02-25T21:28:00.006+01:00

Även om En midsommarnattsdröm går under (eller åtminstone i en längre dvala) på söndag i och med att musikhistoriens största underverk presenteras så kommer jag blogga vidare på annat håll och under annat bloggnamn.

Vid sidan av musiken har nämligen mat och matlagning blivit ett stort intresse. Så jag har startat en ny blogg Matminnen som handlar om just detta. Möjligtvis kommer det smyga sig in något musikrelaterat, det kan icke uteslutas, även om det inte är det som är syftet.

Riktigt trogna läsare vet att jag två gånger tidigare har lagt in matrecept här på denna bloggen. De kan ni hitta här.

Så häng med tiden ut här och häng med mig vidare på Matminnen!

Stuff I've been reading

2009-02-23T21:18:00.003+01:00

Nu när bloggen är inne på sin sista vecka måste jag försöka skriva av mig några grejer som ligger och väntar på att få komma ut. Det här är en av dem.

Det känns som om jag har skrivit de här listorna ofta men det är ju inte sant när jag kollar bakåt i arkiven. Tre tidigare listor har det blivit.

Lästa böcker
Per Olov Enquist: Ett annat liv
Mästerlig bok! Vilket språkgeni! Orden flyter fram som bäckar. Allvarligt talat, det är sant. Jag vet inte många som har sånt flyt som P O har i denna bok. Storyn är hur hans liv och begynnande alkoholism hänger ihop och hur han till slut skaffar sig Ett annat liv.

Per Olov Enquist: Kapten Nemos bibliotek
En av Valles favoriter. Men jag tror att jag har svårt för den på samma anledningar som han gillar den. Jag får inte mycket grepp om karaktärerna. Allt byggs upp av fragment här och var och så får man pussla ihop dem själv. P O har tyvärr inte samma flyt med språket här som i Ett annat liv.

Haruki Murakami: Norwegian wood
Helt ok bok. Charmig, men inte så bra som den lilla hajpen gör gällande.

Lennart Persson: Sånger om sex, Gud och ond bråd död
Nej, jag har inte läst hela men ganska många stycken. Lennart är en väldigt underhållande musikkritiker. Jag skulle också gissa att han är den mest pålästa om hela rock- och pophistorien och kan alla detaljer om alla band som är värda att känna till. Numera finns Lennart på nätet också.

Läser just nu
Oliver Sacks: Musicophilia
Handlar om musikens påverkan på hjärnan och kroppen. Alla som gillar Musikministeriets inslag om till exempel synestesi bör läsa den.

Chuck Palahniuk: Fight club
Japp, boken bakom filmen. Boken är riktigt bra den också!

Martin Kellerman: Rocky 10 år

Börjat läsa men tröttnat på
Roberto Saviano: Gomorra
Intressant innehåll men för mig var den omöjlig att ta sig igenom. Det finns nästan ingen stycke- eller kapitelindelning vilket gör det svårtuggat.

Köpt men inte läst
Inga

Böcker jag kanske läser i framtiden
Skulle vilja läsa Åsa Linderborgs Mig äger ingen. Annars har jag inte tänkt så mycket framåt bokmässigt sett. Tips någon?

Jens Lekman - Into eternity

2009-02-22T14:32:00.010+01:00

Motivering: Det allra vackraste och bästa stycke popmusik som gjorts i Sverige. Andra versens dragspel, klicketi-klock-ljud, Jens röst och text är ren och skär musikperfektion.

Om jag var tvungen att välja ett ögonblick att ta med mig in i evigheten skulle jag välja det här ögonblicket med dig i mina armar. Det är en underbart romantisk tanke! Och en underbar inledning på en låt.

If I had to choose a moment in time
to take with me into eternity
I would choose this
this moment with you in my arms
I know we've lost the final battle
I know we are prisoners
I can hear chains rattle
but I'm a prisoner of this moment with

you in my arms
you in my arms
you in my arms
you in my arms

När man har kommit så här långt in i låten är detta redan något av det vackraste som har gjorts i Sverige och i världen också för den delen. Men när andra versen drar igång så är jag såld. Svensk popmusik har aldrig, aldrig låtit så vacker som denna vers.

Det är kul när musik kan vara lite mystiskt för här kan jag inte identifiera alla instrumenten som spelar. Men ett dragspel spelar förföriskt, någon plingar på en triangel eller liknande. Efter halva versen kommer några klicketi-klock-kastanjetter in. Ovanpå ligger Jens smäktande röst. Jag har alltid varit svag för den, ända sedan Rocky Dennis dagar, och han är fortfarande lika bra! Och jag gillar verkligen textens uppbyggnad med hur han återanvänder början på en rad till nästa rad och bygger ut texten därifrån.

I have a love
I have a love for this world
a kind of love that will break my heart
a kind of love that reconstructs and remodels the past
that adds a dryness to the dry august grass
that adds the sunshine to the magnifying glass
and makes me fight for something that just can't last

Fråga mig inte vad texten betyder, hur kärleken är om den "reconstructs and remodels the past", men det är förmodligen en alldeles underbar sorts kärlek.

Ett av mina bästa konsertminnen från 2007 var när Jens var på HG med sitt band i samband med att Night falls over Kortedala-plattan var ny. Det var väldigt vackert alltihop. Huset var fullsmockat med folk väldigt tidigt på kvällen och framför scenen var det givetvis väldigt trångt, men jag var där och det var ljuvligt. Efter konserten tänkte jag att jag skulle köpa Friday night at the drive-in bingo-vinylsingeln men den hann bli slutsåld innan jag kom fram i kön, så jag slog till på fullängdaren på vinyl istället. Och det var nog riktig tur för annars hade jag nog inte fäst mig vid den här låten lika mycket.

Det trevligaste med att köpa skivor direkt i handen från artisten själv är ju att man kan få den signerad och få tillfälle att byta några ord. Jag minns att jag berömde honom för Rocky Dennis-konserten på samma scen fyra år tidigare. Hur som helst, den här vinylskivan är frukanstvärt vacker och jag tror inte ens man behöver vara vinyljunkie för att inse det.

Hela skivan är ju riktigt bra och den växer fortfarande när jag lyssnar på den. Men det starkaste minnet från när skivan var nyköpt är hur jag satt på golvet framför vinylspelaren och gång på gång la på nålen precis i början av andra versen. Lycklig som ett barn varenda gång! Och det är jag fortfarande när jag lyssnar på den!

Här nedan har jag letat fram fyra youtubeversioner av låten. Lyssna, titta!

Specialversion med bara gitarr och dragspel

Singbackversion

Liveversion med fullt band

Albumversion

Jens är en av de allra bästa artisterna Sverige har! Jag längtar så tills han släpper något nytt. Men om jag tvingades välja en enda poplåt att ta med mig in i evigheten skulle jag ta denna!

John Doe-historik

2009-02-19T21:17:00.004+01:00

Jag är inte på John Doe på HG ikväll. Det är en vilokväll mellan gårdagens finfinfina Hello saferide-konsert i Norrköping och morgondagens AC/DC-konsert i Stockholm. Min kärlekshistoria med Hello saferide började just på HG för drygt 3 år sedan (som ni kan läsa om i Rocksouvenierer-inlägget) så det passar ju fint med en återblick på HG-konserterna nu.

Den här bloggen är inte bara musiktips för allmänheten utan också en historik för mig själv och en dagbok eftersom jag lever mitt liv genom musiken. Så vissa grejer på den här sidan är publicerade så att jag själv ska minnas vad jag har gjort dessa år. Någon gång framöver ska jag spara ner alla blogginlägg och låta trycka upp dem i en fin bok med hårdpärm och ett tjusigt omslag som en egogrej att ha hemma i bokyllan.

Så det här inlägget är en tripp down memory lane.

En gång i julas gick jag igenom John Does historik (som nu bara är en död länk från deras hemsida) för att se hur många gånger jag varit där genom mina Linköpingsår. Här är vad jag kom fram till:

2003-10-09 Herman Düne (US) & Rocky Dennis
2003-11-13 The Lucksmiths (AUS) & Ultrasport (FIN)

2004-02-05 The Perishers
2004-02-12 Anna Ternheim & Nicolai Dunger & Wheelout i källaren
2004-03-11 Tomas Andersson Wij
2004-04-22 Peggy Lejonhjärta
2004-05-13 Tiger Lou

2005-02-24 Timo Räisänen & The Consequences Gäst DJ: Emil Larsson
2005-11-17 Hello Saferide
2005-12-15 Suburban Kids With Biblical Names

2006-05-04 The Radio Dept, Gäst-DJs: Gelin och Markbäck
2006-09-28 David & The Citizens & New Moscow

2007-04-19 The Concretes
2007-09-13 Florence Valentin
2007-09-27 Jens Lekman & Todd Barry
2007-10-04 The Mary Onettes, Gäst-Dj: Christian Lilja
2007-10-18 Irene, Gäst dj Klubb Republik
2007-10-25 Pacific! & Jonas' Game, Gäst-DJ's: Lo-Fi Fnk
2007-11-29 Sambassadeur & Spring Factory
2007-12-13 Anna Järvinen & Idiot Kid

2008-02-14 Lykke Li
2008-04-24 Vapnet
2008-05-08 Johnossi
2008-09-25 The Embassy
2008-10-02 Seabear (ICE) & Borko (ICE)
2008-10-16 Speedmarket Avenue & Days
2008-11-13 Those Dancing Days
2008-11-27 Marching Band & Parker Lewis

28 gånger totalt sett. Det lär bli fler även om vårens bokningar inte är så bra som förra årets vårsäsong. Retrospektivt kan jag bara ångra att jag inte gick fler gånger. Under min tidiga år här i Linköping körde John Doe konserter varje torsdag med alldeles strålande bandbokningar. Nu kör de inte lika ofta tyvärr.

De konserter jag minns bäst av alla jag sett där är: Rocky Dennis, Nicolai Dunger, Peggy Lejonhjärta, Timo Räisänen, Hello saferide, Jens Lekman, Pacific, Lykke Li, Vapnet och Johnossi. Men kvaliteten på alla dessa konserter har varit imponerande hög!

Detta var allt för dagens återblickande. I helgen kanske det blir en betraktelse från AC/DC-konserten eller kanske inte. Men däremot kommer näst sista delen i Musikhistoriens sju underverk-nedräkningen. En riktig guldklimp som är signerad en artist som är listad ovan. Om ni vill så får ni gissa. Svaret kommer på söndag.

Dusty Springfield - I only want to be with you

2009-02-15T16:33:00.006+01:00

Motivering: För att Dusty precis fångar känslan av förälskelse. Det är så här det låter i mitt huvud när jag är kär!

Så här i Alla hjärtans dags-tider passar det bra med en lycklig kärlekslåt. Det är en märkligt svår grej att spela in låtar och få sången att låta så där lyckligt pirrig som man känner sig när man är kär eller förälskad. Det finns drösvis med exempel på sånger där sångaren/sångerskan låter arg, rebellisk, uppgiven, bedjande (efter kärlek), ensam eller förförisk. Men det finns väldigt få låtar som fångar innebörden i nykärhet: hon/han såg mig, log mot mig, kysste mig etc. Jag är så lycklig just nu att jag kan dö! Kom nu går vi hem till mig! Jag vill aldrig lämna dig!

Dusty Springfield fångar just den där känslan i den här låten! Nog för att texten är lyckligt kär så är det just Dustys sång som gör det här så bra!

I don't know what it is that makes me love you so
I only know I never want to let you go
cause you've started something
oh, can't you see?
that ever since we met
you've had a hold on me
it happens to be true
I only want to be with you

Dusty var 24 år när hon spelade in denna låten 1963 som också var hennes debutsingel. Och även framöver i karriären visste hon hur hon skulle få dit den där känslan som är så viktigt när det kommer till sång, oavsett om det är lycklig kärlek eller någon annan känsla som låten vill förmedla. I min bok är Dusty definitivt en av de största sångerskorna som har funnits. Det är hon och Nina Simone som jag håller allra högst, både om vi räknar soul eller om vi räknar musik överhuvudtaget.

You stopped and smiled at me
asked if I'd care to dance
I fell into your open arms
and I didn't stand a chance
now listen honey
I just want to be beside you everywhere
as long as we're together, honey, I don't care

När låten spelades in ville britterna få det att låta som Phil Spectors Wall of sound och man får väl säga att de lyckades. Det är blås och körer och en stor orkester som kompar. Det låter underbart!

Och som det ju är med kärleken så är det ett givande och tagande och Dusty konstaterar att hon inte bryr sig så mycket bara hon får vara nära.

I said no matter, no matter what you do
I only want to be with you

Nu över till några ord om den här bedårande videon jag just upptäckte på youtube. Titta som hon rör sig och som hon dansar och hör som hon sjunger! Vilken stjärna redan då! Dusty Springfield gick bort alldeles för tidigt, bara 59 år gammal i följderna av bröstcancer. En hel värld saknar henne. Men vi får inte glömma bort hur kär hon måste ha varit när hon sjöng in denna låten. Ett sant mästerverk! För att travestera Ernst Kirchsteiger: "den här låten och videon får det att brumma som en humla i mitt bröst".

Tillbaka till djungeln

2009-02-14T16:01:00.003+01:00

Igår natt fick jag ett nytt favoritband och de heter Babian. De körde en makalös konsert med en fruktansvärd energi och med rocken precis så som jag vill att rocken ska låta. Det är skrevrock med yxiga gitarrer, skriksång, "hej hej"-rop, enkla, finurliga texter med en sällan hörd passion!

Det var en galen show där allt kunde hända och det hände. Bandmedlemmarna hoppade runt på scenen. Trummisen stod uppe på trumsetet och spelade. Sångaren stod på trumsetet med ryggen mot publiken och drog ner byxorna och visade sina kalsonger med Babian-loggan på. De brände av små fyrverkerier och smällare, gitarristen var ute i publiken och vandrade, jag sjöng i sångarens mikrofon, en tjej i publiken gick upp och pussade sångaren på munnen.

Efteråt köpte jag cdn och gick runt och jagade autografer av alla bandmedlemmarna. Fick gå in backstage för att få de sista. Passade på att fråga om bob hund-likheterna, om det beror på malmödialekten eller soundet. Sångaren Tobias svarade att det nog snarare är energin.

Sant, sant. Men det låter väldigt mycket bob hund om Babian och det är verkligen inget fel i det. Vips är jag tillbaka och känner samma sak som när jag var 17 och just köpt Stenåldern kan börja (min första bob hund-platta). Så här ska rocken låta!

Nog om bob hund-referenserna. Det kan vara tråkigt att prata för mycket om att bandet "låter som X" och "påminner om Y". Band måste också få stå på egen hand. Babian är sjukt bra! Nuff said.

Texterna är också bitvis fenomenala:

Så mycket som vi inte kan förstå
käften är stor men våra hjärnor för små

och

Skapelsens krona krona den har fallit på sne
sedan homo economicus har gjort entré

jag börjar tappa tron på det dom kallar evolution

och

Ditt hjärta slår i takt
och du är inte döv
innan du får infarkt
måste du skaka röv

Babian har kommit för att stanna och jag älskar dom!

Olika sorters bra album

2009-02-11T19:51:00.005+01:00

Jag har insett att det finns åtminstone två sorters bra album. De som är riktigt jämna hela tiden rakt igenom och de som har skyhöga toppar men också dalar. Jag ska ge exempel från två av mina favoritalbum just nu. Siffrorna är antalet gånger jag har spelat låten i iTunes.

A Camp - Colonia
The crowning 7
Stronger than Jesus 10
Bear on the beach 6
Love has left the room 5
Golden teeth and silver medals 7
Here are many wild animals 6
Chinatown 6
My America 7
Eau de colonia 7
I signed the line 7
It's not easy to be human 7
The weed had got to get there first 5

Ganska jämnt antal lyssningar på alla låtar. Jämför det med Frida:

Frida Hyvönen - Silence is wild
Dirty dancing 32
Enemy within 11
Highway 2 U 5
London! 32
My cousin 20
Science 3
Scandinavian blonde 18
December 5
Birds 22
Pony 5
Sic transit gloria 4
Oh Shanghai 27
Why do you love me so much 14

Här finns flera låtar jag verkligen älskar men också några stycken som är riktigt bleka i jämförelse med de andra. Men ändå så är Silence is wild ett strålande album. Det är bara på ett annat sätt än Colonia.

En annan jämförelse mellan olika sorters bra-album. Jag lånar av mig själv från 9 juli 2006 då jag var kär i Lily Allens musik:

"Det finns en risk att detta är den sortens skiva som betyder allt här och nu men som aldrig spelas om ett år. Vad gör väl det? Vad ska man välja? De tidlösa Klassikerna eller "här och nu"-skivorna? Två av förra årets bästa var Robyn och Franz Ferdinand som jag lyssnade sjukt mycket på då men som jag knappast inte har spelat i år. Blir plattorna sämre av det? Inte alls. De var ovärdeliga då och för allt annat finns kreditkort eller hur det nu var. Nu är jag kär i Lily Allens musik och det kan ta slut imorgon eller hålla på för evigt. Ibland är det så. Time will tell."

En bra låt är en bra låt är en bra låt brukar det heta i popspalterna. Ett bra album är ett bra album är ett bra album. De kanske bara är bra på olika sätt.

Psalm 201 - En vänlig grönskas rika dräkt

2009-02-08T19:22:00.006+01:00

Motivering: Den vackraste melodi som skrivits i det här landet.

Om man nämner Carl David af Wirsén och Waldemar Åhlén för en musiknörd är sannolikheten cirka noll tror jag att han/hon svarar "Ah, just det, de som står bakom En vänlig grönskas rika dräkt". Inte ens jag själv hade klarat det innan jag researchade för att skriva den här texten. Carl David af Wirsén som har skrivit texten var faktiskt ständig sekreterare i Svenska Akademien, och rätta mig om jag har fel, men på den musikaliska skalan så slår han väl både Horace Engdahl och Peter Englund i och med att han står bakom texten till denna psalm?

Sin lycka och sin sommarro
de yra fåglar prisa:
ur skogens snår,
ur stilla bo
framklingar deras visa.
En hymn går opp
av fröjd och hopp
från deras glada kväden,
från blommorna och träden.

Texten publicerades första gången 1889. Men den melodi man förknippar den med idag publicerades först 1933. Jag tycker den här melodin är det vackraste som skapats i det här landet. Åhlén lär ha skapat melodin inför en skolavslutning och så används den fortfarande så vitt jag minns från min egen skoltid.

Kanske är det den lite ovanligare 6/4-takten som gör det, kanske är det de fina ackordbytenas förtjänst, men säkerligen är det helheten som gör melodin så lätt och "somrig" och så enkel för mig att älska.

Här nedan är länken till Anders Widmark Trios instrumentala inspelning från skivan Psalmer. En något jazzigare version än originalet men väldigt vackert så klart. Med så fint råmaterial går det inte att misslyckas! Anders Widmark är för övrigt känd bland popnördar för att han spelar piano på Moneybrothers underbara tolkning av Brännö serenad från SVT-programmet Album där han också var programledare.

Lyssna på Anders Widmark Trios tolkning i Spotify

Rocksouvenirer

2009-02-04T19:35:00.010+01:00

Här kommer berättelserna om fyra olika rocksouvenirer som jag har samlat på mig genom åren och som har en alldeles särskild story bakom sig.

Vad? En signerad Stefan Sundström-cd, Sundström spelar Allan
Bakgrund: Jag var 18 år och såg i tidningen (Jönköpings-Posten) att Stefan Sundström skulle spela några låtar på stan och signera sin nya skiva kl 15.00 i korsningen utanför Stadium en lördag på våren (2002). Jag bestämde mig för att gå dit trots att jag kände mig febersjuk och ganska krasslig. Jag var på plats tidigt, vilket var helt i onödan för Stefan var nog en halvtimma sen. Men till slut kom han i alla fall och spelade tre låtar och när han spelade relationsdramat Du o jag kom en bil med ett nygift bröllopspar förbi på gågatan. Den tajmingen var osannolik.

När han spelat sina låtar ställde jag mig i kö för att köpa en skiva. Till slut kom jag fram, och jag såg kanske ganska risig ut, sjuk som jag var. Jag tror att det var därför han la till den sista hälsningen "Rock on!". Den värmde mig väldigt gott!

Vad? Signerad Känn ingen sorg för mig Göteborg-vinyl.
Bakgrund: Hittade Känn ingen sorg för mig Göteborg på svart vinyl för 100 kr på skivmässa i Jönköping. På lunchen samma dag skulle Håkan signera skivor i stan (på älskade Megahertz) och jag hade tagit med mig min Ett kolikbarns bekännelser-cd för att få den signerad, men istället fick jag min nyinköpta vinylskiva signerad och Håkan var riktigt imponerad när jag sa att jag hade köpt den samma förmiddag. Sånt händer inte ofta. Senare samma kväll bjöd han och bandet på en fantastisk konsert i Huskvarna. Dagen efter var min födelsedag.

Vad? Signerad Stenåldern kan börja-cd.
Bakgrund: En fredag 2003 i december reste Bergman rock runt landet i en liten minibuss för att promota Bergman rock-cdn. Tidig eftermiddag skulle de nå Linköping och egentligen hade jag ett basgruppsmöte då som jag skulle gå på. Men det fick ge vika, bob hund kommer ju inte till ens stad hur ofta som helst, så jag lämnade mötet och stack ner till stan för att äta pepparkakor, lyssna på Help the band i hörlurar, men mest av allt för att få min Stenåldern kan börja-cd signerad.

Vad? Signerad Hello saferide-cd.
Bakgrund: Det var en konstig vecka, någon gång på hösten 2005. Jag hade tänkt bjuda med en special somebody-tjej på Hello saferide-konserten som skulle vara på torsdagen, men det gick inte som jag hade tänkt på den punkten. Dessutom var det en universitetslärare som totalsågade en rapport jag och en klasskamrat hade gjort och det gick inte alls att diskutera med henne. Så jag var lite besviken och bitter när jag själv gick till HG på torsdagen för att lyssna på konserten.

Men när konserten drog igång vände allt och blev glädje och dans! Annika och Maia (Hirasawa) sken i kapp med solen när de (och bandet) stod på scenen och framförde låtar som San Fransisco, My best friend och alla de andra från Hello saferides finfina debutalbum. Så efter konserten steg jag fram med min medhavda cd och räckte fram den.

Jonas: Kan jag få en autograf?
Annika: Ska jag skriva här? (Syftar på framsidan på häftet)
Jonas: Tja, eller vad tycker du?
Annika: Nej, jag vet inte.
Jonas: Jo, men skriv du på framsidan.
Sagt och gjort. Nu står det: "Hurra för Jonas! Hello saferide".

Sedan den dagen håller jag den skivan allra närmast hjärtat av alla skivor i min skivsamling. Den kvällen var magisk för mig och sedan dess lyssnar jag väldigt noga på allt Annika gör. Och snart kommer hon till Norrköping för en ny konsert, givetvis kommer jag vara där!

Dröm

2009-02-03T20:46:00.001+01:00

Summer breeze, makes me feel fine
blowin' through the jasmine in my mind

Jay-Z - American gangster

2009-02-01T19:33:00.005+01:00

Motivering: För en röstteknik som ger ett sanslöst flow ovanpå en makalös produktion.

För två veckor sedan var det Jussi Björlings röstteknik som var i fokus. Nu ska vi uppdatera diskussionen en aning och prata om en annan slags röstteknik som kan ge mig rysningar. Det handlar om rappare som kan få till den där extra känslan i levererandet av texten. De som inte läser texten, men de sjunger den inte heller, de ligger någonstans därimellan och levererar med enastående tajming och rytmik. I min bok finns det en person är överlägsen alla andra på detta och han heter Shawn Carter men är mer känd som Jay-Z.

Även om jag har texten framför mig kan jag inte följa med och samrappa med honom. Hans teknik är one-of-a-kind. Dessutom har han ju ända sedan starten samarbetat med de största i branschen och haft väldigt bra beats och produktioner och jobba med. Den här låten som jag har valt idag heter American gangster och är ledmotivet till Jays senaste skiva (skivan är inspirerad av filmen med samma namn). Den bygger på en Curtis Mayfield låt som heter Short eyes och Jay bara kör på med textrad på textrad till exempel

"Rose gold rose flow, I'm okay though
what don't kill me makes stronger than before so
here we go and I'm not domino
when it all falls down, I'm like Kanye's jaw"

När jag har valt låtar till den här listan har jag försökt plocka med väldigt olika saker samt att inte bara fastna i gammal musik för det hade inte blivit så skojigt. Mer än hälften, fyra låtar, på listan är inspelade på 2000-talet. Detta är den nyaste av dem vilket, i någon mening, bevisar att musikmagi skapas här och nu, det gäller bara att vara lite nyfiken och upptäcktslysten för att hitta den.

Summa sumarum så är American gangster en uppvisning i bländande röstteknik ovanpå ett fantastiskt svängigt beat. Det här är röstmagi a la 2000-talet.

Lyssna i Spotify
Häng med i texten

Bäst just nu

2009-01-30T17:20:00.004+01:00

1. A Camp - Colonia
De första 5-10 lyssningarna säger att detta är ett majestätiskt album som kommer att hålla länge.

2. Anna Järvinen - Äppelöga
Annas hett efterlängtade nya singel finns på Häpnas hemsida. Det är väldigt lätt att älska Annas låtar, de är ju så himla bra!

3. Dundertåget - Ifrån mej själv
Dundertåget är Strängen från Hellacopters svenska variant av Thunder Express. Snart kommer fullängdaren, men redan nu finns singeln att höra på Myspace. Med fantastiska låttitlar som Alla andras fel, Skaffa ny frisyr och Delad vårdnad (Ska du ha spö) är albumet verkligen nåt att se fram emot.

4. Promoe - Detta har hänt
Promoe ska äntligen släppa soloalbum på svenska. Första smakprovet finns på Looptroops hemsida.

Den uppmärksamme läsaren har noterat att det bara är svenska artister på listan. Svensk musik överlag är så enormt bra just nu så det finns ingen anledning att vara orolig att 2009 inte skulle bli ett bra svenskt musikår.

Faith Evans - Again

2009-01-25T14:20:00.004+01:00

Motivering: För att det är så här det låter när soul- och r'n'b-himlens alla portar öppnar sig! Ett glittrande sväng, en uppriktig text, en kör, ett band, en underbar sångerska!

Om O helga natt är välkänd så är nog Again okänd, men det är definitivt en av 2000-talets bästa, mest förbisedda låtar. Det är en sån unik låt att den tål att spelas 10 gånger på raken utan att jag tröttnar.

Even though my money changed
I try my best to stay the same
But you know with more money
more problems came

Den sista raden nyss syftar så klart tillbaka låten Mo money mo problems som Faiths man The Notorious B.I.G. gjorde 1997. Faith är kanske mest känd för att hon var gift med en av världens mest kända rappare, men hennes egen karriär är väl värd att lyfta fram. Jag har skivorna Faithfully och The first lady och de innehåller riktigt bra r'n'b. Låten Again var förstasingeln från The first lady.

If I had to do it all again
I wouldn't take away the rain
cause I know it made me who I am
if I had to do it all again
I've learned so much from my mistakes
that's how I know he's watchin' me

Faith Evans vet, precis som alla andra som är äldre än pubertetsåldern, att alla motgångar och all skit, formar en lika mycket, om inte mer, än vad livets alla positiva saker gör. Så skulle hon få leva om sitt liv så skulle hon ändå inte plocka bort regnet.

Nobody knows what life may bring
it might make you happy
it might make you sad
sometimes yeah
I know there's a reason for everything
lord I know
that's why I keep believin' whatever's meant to be
is gonna be

Som en hel del annan amerikansk musik är detta en religiös låt. Hon vet att hon blir räddad av sin gud, trots regn och skit och att media spekulerar och överdriver.

And the media tried to say
I had a habit I couldn't manage
and I'm throwing my life away.
Yeah, but everything ain't what it seems
just because it's on tv
cause they speculate and exaggerate for a better story

Under tiden jag har skrivit den här texten har jag spelat låten sex gånger. Det här är sjukt bra! Så sätt igång låten så dansar vi!

Lyssna i Spotify
Se på Youtube (musikvideo)
Se på Youtube (live i tv)

Helgens låt

2009-01-24T16:01:00.005+01:00

Helgens låt är definitivt A Camp med Stronger than Jesus. Så otroligt bra på alla sätt, melodi, verserna, refrängen, framförandet, texten! Kanske framför allt texten. Och Nina så klart! Bara början är ju fantastisk:

Who told you love is the Alpha and Omega?
And that your heart will lead you to the only one?

Och så lite senare:

It’s a riddle how lovers can stay alive
but we bloom and breathe and multiply

Och mot slutet kommer den underbara sista versen som leder upp till sista omgången refränger:

We believers trust in strangers
any monkey looking like a saviour
it’s a riddle how
we’re still living now
oh, how little we know, oh

Om någon vill utnämna Nina Persson till världens bästa sångerska nu så protesterar jag inte. Hennes känsla i rösten är unik. Colonia släpps på onsdag. Det känns just nu som att det är årets Frida Hyvönen om ni förstår.

Dröm

2009-01-19T20:39:00.003+01:00

I'd be safe and warm if I was in L.A.
California dreamin' on such a winter's day

Diskmusik

2009-01-19T19:16:00.003+01:00

Viss musik lyssnar jag nästan bara på när jag diskar. Johnny Cashs skiva American III har blivit en sådan. Den passar utmärkt med sina sing-a-long-vänliga texter som gör att det går rätt smidigt att diska.

Men det som verkligen slår mig när jag tar fram den skivan är hur deppig den är. Nästan rakt igenom. Han sträcker ut hela sin hand och hoppas att någon räddar honom.

And then I see a darkness
And then I see a darkness
And then I see a darkness
And then I see a darkness
Did you know how much I love you?
It's a hope that somehow you
Can save me from this darkness

Hela skivan är fantastisk och bärs upp av hans sargade, väldigt soulfyllda röst, med ålderns visdom sjunger han om döden, kärlek som inte blev och att han känner sig sviken för att ingen har sagt "Kom in och ät med oss" när han kände sig ensam. Men bäst är nog ändå covern på U2:s One. Flera, flera gånger bättre än originalet. Den smutsiga sidan av texten kommer fram bättre när Johnny sjunger tycker jag. Det är en sådan låt som folk får för sig handlar om lycklig kärlek om man bara lyssnar flyktigt på texten. Precis som med I will always love you med Dolly Parton. Den kategorin av låtar är väldigt tilltalande och enormt starka. Den som inte har hört dem har inte hört mycket. Ta fram Spotify och lyssna direkt. Och den som inte fäller en tår då har inget hjärta.

Jussi Björling - O helga natt

2009-01-18T11:11:00.006+01:00

Motivering: För en röst som spränger berg.

Alla har nog hört Jussi Björling sjunga O helga natt. Jag vet att några tycker att den är gammal och trist, men jag älskar hur melodin vaggar fram, inramningen, crescendot i slutet på verserna och framför allt Jussis röst.

Han var begåvad med en röst som skulle höras över hela Globen eller Ullevi utan mikrofoner. Han är ju också ansedd som en av tidernas bästa tenorer för hans insatser i diverse operor.

När Jussi kommer till slutet av första versen och ökar i styrka trycks jag tillbaka i soffan av kraften i rösten. Jag tänker på partiet i låten som börjar med "Folk fall nu neder, och hälsa glatt din frihet". Men det är på motsvarande ställe i andra versen som magin verkligen slår in. När han kommer till den sista delen av låten och klämmer i med i ett fortissimo och går upp en oktav i "O helga naaaaaatt" då rycker det till i maggropen och nackhåren ställer sig på ända. Sedan fullföljer han sista strofen minst lika pampigt "Du frälsning åååååååt oooss gaaaav". För mig är det här ett bevis på hur mycket magi man kan skapa med en mänsklig röst!

Lyssna i Spotify
Se på Youtube

Musikhistoriens sju underverk

2009-01-18T10:57:00.004+01:00

Nu kommer början till slutet. Bloggens väg mot slutet, motiveringen finns här för den som missade den.

Det blir en lista med musikhistoriens sju underverk enligt mig. Eller åtminstone blir det en lista med sju riktigt bra låtar som jag inte direkt har skrivit om tidigare. En lista helt utan Håkan Hellström också. Jag ska förse er med spotify- och youtube-länkar i möjligaste mån i förhoppning om att ni lyssnar och också en förhoppning att låtarna på listan kan leda till diskussion kring musiken. Det blir en lista med varierande genrer, svenskt och utländskt, gammalt och nytt, instrumentalt och vokalt.

Och när sista låtens crescendo har klingat ut har också En midsommarnattsdröm klingat ut. Men än är det ett tag kvar dit. Så nu kör vi igång!

Fever ray och musiken

2009-01-14T17:32:00.004+01:00

Hur går tänket när man väljer att släppa en skiva för nedladdning 12 januari men den fysiska skivan inte förrän 18 mars? Vem orkar vänta så länge? Hade cd:n släppts idag hade jag köpt den, men istället köpte jag Fever rays skiva via Klicktrack. En trevlig sak med det är att man får texthäftet som en pdf-fil på köpet. En annan sak angående releasen är ju att så här mörk och suggestiv passar bäst under årets mörka tid och alltså borde släppas nu. Musiken är ju färdig så det hade väl bara varit till att snabba upp pressningen av cd-skivor lite?

En trevlig sak är att Karin samarbetar så mycket med Christoffer Berg som en nujazzdiggare som jag känner för sitt alter ego Hird. Hans platta Moving on (där bland annat Yukimi Nagano sjunger) är bitvis riktigt skön.

En till trevlig sak vore om Fever rays utlovade marsturné kommer till Linköping/Norrköping. Platens hade passat bra, HG också. Vi får se.

Till sist ett bra citat från näst sista låten Keep the streets empty for me:

A lot of hope in a one man tent
There’s no room for innocence
Take me home before the storm
Velvet Mites will keep us warm

Whispering
Morning keep the streets empty for me

En upptäckt

2009-01-12T19:40:00.002+01:00

Sist av alla upptäckte jag nog hur bra Daft punks album Discovery är. Köpte det strax innan jul och har lyssnat på det rätt mycket sedan dess. Det känns som ett helgjutet album med både dansgolvsrökare och mera chill-låtar. Sent ska syndaren vakna. Det känns nu som att jag och Daft punk har en lång, grön framtid till mötes.

Skrivet till tonerna av Digital love en mörk måndagkväll i januari 2009.