Heaton & Simon

Det kom ett litet paket från Luxemburg i förrförra veckan. Beautiful souths nya skiva! När den släpptes i England fanns den inte att hitta i Sverige förutom hos cd-wow så det fick bli en beställning därifrån. Drygt två veckor senare kom den så äntligen, i ett paket från Luxemburg av alla ställen. Och så har de fraktfritt på cd-wow, fråga mig inte hur de får det att gå runt. Nu kommer iaf Superbi som skivan heter att släppas i Sverige på onsdag, alltid något.

Jag ställde upp en hypotes tidigare: Paul Simon är världens bästa på att kombinera text och musik och Paul Heaton (The Beautiful South) är hans närmaste lärljunge.

Och slutsatsen blir att Heaton är bättre den här gången.

Det har snackats och skrivits mycket om Paul Simons nya skiva Surprise. Den har kallats för mästerverk med mera. Och det har skrivits att hans röst skulle vara precis så bra som förr. Det senare är inte riktigt sant men nästan. Däremot har Paul Heaton världens bästa röst, ljus och skör och alltid helt perfekt frasering. Och det verkar som om han tar sitt sångutövande med en klackspark och fyller strupen med ett par pints varje kväll på kvarterspuben. I alla fall är det den bilden som jag får när jag lyssnar. Trots det är rösten lika vacker som när han sjöng Caravan of love med The Housemartins. Men Beautiful south har ju tre personer (Paul Heaton, Dave Hemingway och Alison Wheeler) som delar på micken och där väl egentligen en fördel även om Dave inte är i klass med Paul och Alison.

Förr i tiden var Paul Simon en mästare på popmelodier (lyssna bara på Bookends och Bridge over troubled water) men på Surprise lyser de inte lika klart som på sextiotalet. Beautiful souths melodier är helt och hållet oklanderliga och oftast kombinerade med bra texter. Texter om relationer, kärlek och "if rain makes Britain great then Manchester is greater", om att musik kan få blyga att träda fram och om tecken på att romansen är död, att män inte får gråta offentligt med mera. Simon sjunger om personer och politik och det är inget större fel på hans texter men de drunknar lite i kompet. Kompet på Superbi är ibland ganska nära dansbandsstilen men aldrig fel och vissa låtar svänger så fjäderlätt och okonstlat så att man bara kan le.

Paul Simon: Surprise (5/10)
Beautiful south: Superbi (8/10)