Lily Allen - jag tror jag är kär

Det tog bara ett knappt dygn.

Sen är man lika musikberoende som tidigare.

Har varit på Orust i två veckor utan dator och internetuppkoppling. Kopplat av, loggat ut om man så vill.

Kommer tillbaka, slösurfar och ser att både Gradvall och Lokko tipsar om en brittisk tjej vid namn Lily Allen. Klart man måste kolla upp.

Och det låter,
helt fantastiskt,
helt självklart
efterlängtat,
med en sån "här och nu"-känsla som är få förunnat men som också är tonerna av ett sant genombrott. Förhoppningsvis.

Hon låter lite som en kvinnlig motsvarighet till The Streets, fast det kanske inte säger så mycket längre (men hon rankar The Streets första album som en favorit). Men det är här är så mycket bättre, så mycket charmigare.

Riktigt bra musik har alltid känslan av att man har letat efter det hela tiden utan att riktigt veta vad som man egentligen letar efter. Och när man hör det ropar man bara: JAAAA! Så sjukt bra.

Precis så är det den här gången. Jag har lyssnat på låtarna fyra gånger var nu. Bättre och bättre för varje gång. Ta bara en sån sak som att hon använder pianokompet till Professor Longhairs mästerliga klassiker Big chief i sin låt Knock em out. Det är ju sinnessjukt att ingen gjort det tidigare och så plötsligt kommer en 21-årig snygg brittisk tjej och gör det med sådan självklarhet att jag bara kan ta mig för pannan, skaka på huvudet och muttra något om att det är för bra för att vara sant. Precis som jag reagerar på all overkligt bra musik.

Sånt är lika charmigt som att Natalie Portmans karaktär Sam i Garden State tipsar om schysst indiemusik och spelar vinylskivor hemma. Jag är väl lite skadad men jag faller för sånt.

Blev tvungen att köpa singeln Smile idag . Bara för att ha den. 20 spänn, kom igen. Och så får man en remix på köpet, klart jag tog den. Helt underbar låt. (Fin remix också.)

Och ta bara en sån låt som Everything's just wonderful där hon sjunger
"Oh yeah, I'm fine,
Everything's just wonderful,
I'm having the time of my life."

Och det låter precis så. Hon har the time of her life och sådan musik är alltid oemotståndlig. Oavsett genre. Det här måste bli årets debut och årets album. Allt pekar på det. Jag har inte blivit så här glad av en debutant sen jag hörde Hello saferide förra hösten. Men det här är faktiskt bättre. Jag vill höra albumet nu!! Och bland första halvårets nya album finns faktiskt inte mycket att hänga i granen. Inte alls som första halvan 2005 som var makalös och one of a kind möjligtvis men 2006 har inte bjudit på mycket som det kommer snackas om om en månad eller skrivas avhandlingar om om tjugo år som något som förändrade världen och vårt sett att se på musik. Nu kanske det kommer en sån skiva den 19 juli!

Det finns en risk att detta är den sortens skiva som betyder allt här och nu men som aldrig spelas om ett år. Vad gör väl det? Vad ska man välja? De tidlösa Klassikerna eller "här och nu"-skivorna? Två av förra årets bästa var Robyn och Franz Ferdinand som jag lyssnade sjukt mycket på då men som jag knappast inte har spelat i år. Blir plattorna sämre av det? Inte alls. De var ovärdeliga då och för allt annat finns kreditkort eller hur det nu var. Nu är jag kär i Lily Allens musik och det kan ta slut imorgon eller hålla på för evigt. Ibland är det så. Time will tell.

Myspace och youtube kan verkligen förändra världen.

Alla som läser borde göra sig en tjänst och klicka in på följande länkar.
Myspace
Lily Allen music.com

Albumet släpps 19 juli.