Årsbästa del 1: Skivorna

Dags att summera 2005 lite. Jag börjar med årets album.

1. Timbuktu - Alla vill till himmelen men ingen vill dö
Timbuktu levererade årets bästa skiva, ganska oväntat men varje spår är som en singel. Texter om precis allt och inget men ryggraden är dock lekfullheten och upptäckarglädjen som tar skivan över hela världens musik.

2. Håkan Hellström - Ett kolikbarns bekännelser
Precis som tidigare är Håkans album riktigt bra första gångerna som jag lyssnat på dem men tids nog har både Känn ingen sorg för mig Göteborg och Det är så jag säger det vuxit enormt, precis samma sak händer med Ett kolikbarns bekännelser. I feburari var den bra, nu är den en klassiker. Från Jag har varit i alla städer till Vaggvisa för flyktbenägna finns bara spröd, skev och ärlig popmagi.

3. Robyn - Robyn
Största överraskningen och precis som för Timbuk och Håkan präglas skivan av en lekfulhet och man vet aldrig vad som ska hända och jag älskar det rakt igenom. Be mine är en klassiker men bästa låten heter Konichiwa bitches.

4. Franz Ferdinand - You could have it so much better
Det skulle ju va dans, dans, dans. Och så blev det. Franz Ferdinand både såg bättre ut och lät bättre än så gott som allt annat.

5. Hello Saferide - Introducing Hello Saferide
Indiepop utan svagheter. För att citera mig själv: "Albumet är inte något revolutionerande i sig bara fullt av klassiska popmelodier på enkla ackord med underbara texter och hela albumet sprider värme omkring sig som stannar kvar länge." Gott så.

6. Moneybrother - To die alone
Balladerna är förvisso riktigt bra men de står sig slätt mot They're building walls around us, My 'lil girl's straight from heaven och I'm losing. Tre låtar som nästan på egen hand förklarar varför Moneybrother syntes och spelade överallt i år.

7. Peter LeMarc - Sjutton sånger
LeMarc tolkar sig själv men introducerar samtidigt sjutton nya poplåtar för mig. Och det stämmer som Killinggänget sa i I manegen med Glenn Killing: Peter LeMarcs texter är underskattade.

8. The Cardigans - Super extra gravity
Anledningen att de inte hamnar högre upp på listan är att jag inte har hunnit lyssna särskilt mycket på skivan. Det har funnits så mycket annan bra musik. Men bara Magnus Svenningssons första baston i I need some fine wine and you, you need to be nicer är gåshudsframkallande och Nina Persson är fortfarande världens bästa sångerska.

9. Kanye West - Late registration
Det börjar kanske bli tjatigt i textform men detta är också lekfulhet i en liten ask. Kanye samplar sig igenom hela den amerikanska musikhistorien och använder det till att skildra sin samtid. Det låter förstås fantastiskt.

10. The Magic Numbers - The Magic Numbers
För långa och ofokuserade låtar men det finns många pärlor här. Forever lost och Mornings eleven skriver in The Magic Numbers i pophistorien.