Årsbästa del 3: Låtarna

Några låtar jag har gillat det här året. Urvalet är mestadels låtar från 2005 men lite gammalt också. Jag har förmodligen glömt många givna låtar men men.

Håkan Hellström - En midsommarnattsdröm
Moneybrother - They're building walls around us
Billie the vision & the dancers - Summercat
Franz Ferdinand - You're the reason I'm leaving
The Cardigans - Overload
Robyn - Konichiwa bitches
Timbuktu - Åk dit
Jim Ford - Harlan county
Hello saferide - Get sick soon
The Magic numbers - Mornings eleven
Björns vänner - Mörkröda tomater
Sambassadeur - New moon
Det funkar - Flinga
The Hellacopters - Before the fall

Årsbästa del 1: Skivorna

Dags att summera 2005 lite. Jag börjar med årets album.

1. Timbuktu - Alla vill till himmelen men ingen vill dö
Timbuktu levererade årets bästa skiva, ganska oväntat men varje spår är som en singel. Texter om precis allt och inget men ryggraden är dock lekfullheten och upptäckarglädjen som tar skivan över hela världens musik.

2. Håkan Hellström - Ett kolikbarns bekännelser
Precis som tidigare är Håkans album riktigt bra första gångerna som jag lyssnat på dem men tids nog har både Känn ingen sorg för mig Göteborg och Det är så jag säger det vuxit enormt, precis samma sak händer med Ett kolikbarns bekännelser. I feburari var den bra, nu är den en klassiker. Från Jag har varit i alla städer till Vaggvisa för flyktbenägna finns bara spröd, skev och ärlig popmagi.

3. Robyn - Robyn
Största överraskningen och precis som för Timbuk och Håkan präglas skivan av en lekfulhet och man vet aldrig vad som ska hända och jag älskar det rakt igenom. Be mine är en klassiker men bästa låten heter Konichiwa bitches.

4. Franz Ferdinand - You could have it so much better
Det skulle ju va dans, dans, dans. Och så blev det. Franz Ferdinand både såg bättre ut och lät bättre än så gott som allt annat.

5. Hello Saferide - Introducing Hello Saferide
Indiepop utan svagheter. För att citera mig själv: "Albumet är inte något revolutionerande i sig bara fullt av klassiska popmelodier på enkla ackord med underbara texter och hela albumet sprider värme omkring sig som stannar kvar länge." Gott så.

6. Moneybrother - To die alone
Balladerna är förvisso riktigt bra men de står sig slätt mot They're building walls around us, My 'lil girl's straight from heaven och I'm losing. Tre låtar som nästan på egen hand förklarar varför Moneybrother syntes och spelade överallt i år.

7. Peter LeMarc - Sjutton sånger
LeMarc tolkar sig själv men introducerar samtidigt sjutton nya poplåtar för mig. Och det stämmer som Killinggänget sa i I manegen med Glenn Killing: Peter LeMarcs texter är underskattade.

8. The Cardigans - Super extra gravity
Anledningen att de inte hamnar högre upp på listan är att jag inte har hunnit lyssna särskilt mycket på skivan. Det har funnits så mycket annan bra musik. Men bara Magnus Svenningssons första baston i I need some fine wine and you, you need to be nicer är gåshudsframkallande och Nina Persson är fortfarande världens bästa sångerska.

9. Kanye West - Late registration
Det börjar kanske bli tjatigt i textform men detta är också lekfulhet i en liten ask. Kanye samplar sig igenom hela den amerikanska musikhistorien och använder det till att skildra sin samtid. Det låter förstås fantastiskt.

10. The Magic Numbers - The Magic Numbers
För långa och ofokuserade låtar men det finns många pärlor här. Forever lost och Mornings eleven skriver in The Magic Numbers i pophistorien.

Bäst just nu vecka 40

"When I woke up tonight
I said I'm going to make somebody love me
Now I know that it's you
You're lucky lucky you're so lucky"

Franz Ferdinand bjuder upp till dans igen. Do you want to är en förträfflig popsingel som är dans, kärlek, poesi och popmagi i ett. Och då har festen bara börjat. Resten av skivan fortsätter på den inslagna vägen och är som ett långt lyckorus och man vill bara dansa. Har man en gång blivit så tagen av popmusik att man dansar de mest konstiga danser när man tror att ingen ser så kan man inte sluta leta efter nya liknande kickar. Det här mina vänner är hösten dansplatta och lyckopiller nummer 1.

Bäst just nu vecka 38

1. Kanye West - Late registration (skiva) Nåt så fruktansvärt svår att sluta spela när man väl har börjat. Och favoritlåtarna växlar hela tiden, nu är det Diamonds are forever (remix) och när Jay-Z kommer in med lika mycket självfortroende och vilja som en adrenalinstinn ung boxare redo att gå på knock direkt är det för bra för att vara sant. "Difficult takes a day, impossible takes a week", förstås.
2. Kalle och chokladfabriken (film) Så snygg, så bra, som gjort för Burton och Depp.
3. Franz Ferdinand - Take me out (låt) Jag fattade inte då när den kom hur bra den är. Men nu 1,5 år senare kan jag inte sluta spela den. Högre och högre för varje gång.
4. The Hellacopters - Before the fall (låt) Jag är inte mycket för rock 'n' roll egentligen men den här låten sammanfattar allt som är bra med rocken. Driv, riff, och en urladdning som heter duga.
5. Sideways (film) Som en Garden state för något äldre personer men ändå precis lika full med humor, värme och kärlek.
6. Mazarine Street - Delirious (skiva) Helt plötsligt är man 17 år igen och sprang till skivaffären så fort feber skrev nåt som verkade nytt och fränt (väldigt ofta). Lyssnade mycket på skivan då men har legat ospelad väldigt länge nu. Bäst är gopselkänslan i Apocalypse right now och den minimalistiska p-funken i Tuff girl
7. Lira (tidning) Finfin tidning med skivtips man inte hittar på så många andra ställen.