Topp 25: Låtarna

Det här var både lättare och svårare än albumen, lättare att hitta vilka 25 som ska vara med men svårare att rangordna dem.



25. Esbjörn Svensson Trio - From Gagarin's point of view
24. Jonas Kullhammar Quartet - Corny waltz
23. A Camp - I can buy you
22. Dave Brubeck - Take five
21. The Crystals - Da doo ron ron
20. Sade - It's only love that gets you through
19. Kanye West - Diamonds from Sierra Leone (remix)
18. The Smiths - There is a light that never goes out
17. Sam Cooke - A change is gonna come
16. John Coltrane - Softly as in a morning sunrise
15. Kanye West - Jesus walks
14. Jackson 5 - I want you back
13. Håkan Hellström - Rockenroll, blåa ögon - igen
12. Bob Marley & The Wailers - Waiting in vain
11. Miles Davis - So what
10. Marvin Gaye - What's going on?
9. Broder Daniel - Shoreline
8. Jay-Z - Heart of the city (Ain't no love)
7. Simon & Garfunkel - The only living boy in New York
6. Curtis Mayfield & The Impressions - People get ready
5. Håkan Hellström - Nu kan du få mig så lätt
4. The Isley Brothers - This old heart of mine
3. Sade - By your side
2. John Coltrane - Greensleeves
1. Håkan Hellström - Kom igen Lena!

Topp 25

Jag är 22. Här är min lista.



25. Freddie Hubbard - Ready for Freddie
24. The Torbjörn Zetterberg Hot Five - Förtjänar mer uppmärksamhet
23. Bettye Swann - Bettye Swann
22. Patrik Boman - Seven piece machine
21. Magnus Carlson - Allt är bara du, du, du
20. Simon & Garfunkel - Bookends
19. Moneybrother - To die alone
18. Frank Sinatra - Songs for swinging lovers
17. Jan Johansson - Jazz på svenska
16. The Cardigans - Long gone before daylight
15. Timbuktu - Alla vill till himmelen men ingen vill dö
14. Simon & Garfunkel - Bridge over troubled water
13. Miles Davis - Someday my prince will come
12. Nicolai Dunger - Soul rush
11. Håkan Hellström - Ett kolikbarns bekännelser
10. Marvin Gaye & Tammi Terrell - United
9. Kanye West - The College dropout
8. Jonas Kullhammar Quartet - Son of a drummer
7. Nick Lowe - The Convincer
6. Diverse artister - The House that Trane built
5. Björn Olsson - Björn Olsson (Kräftan)
4. Håkan Hellström - Känn ingen sorg för mig Göteborg
3. Sade - Lovers rock
2. Miles Davis - Kind of blue
1. Håkan Hellström - Det är så jag säger det

Late orchestration

Vi måste börja lite lätt med Lokkos senaste krönika. Lokko är ju nästan alltid läsvärd men i den senaste slog han verkligen huvudet på spiken. Läs bara det här utdraget om en Los Lobos-konsert.

"Ögonblicket när David Hidalgo trär på sig dragspelet, Nick Hornby börjar dansa i kortbyxor (och en t-shirt med texten Born To Read) framför oss och Mats ler det där leendet man bara ler sekunden innan man inte har något annat val än att fuck the consequences och spontant börja spela luftdragspel." - Andres Lokko, Allt motsånd är lönlöst

När Kanye West rappar på Late orchestration-dvd:n verkar det som om att han själv ler det där leendet över sin egen musik nu när alla bitar faller på plats. Han uppträder på Abbey Road tillsammans med en kvinnlig stråkorkester (klädd i svart med röda masker för ögonen) samt en dj och några gästartister inför 300 handplockade fans och ingenting skulle få förstöra den kvällen. Det märks redan i första låten Diamonds from Sierra Leone där allihopa på scenen tar i från tårna men det märks ännu tydligare efter låten där han förklarar att han behöver publikens stöd för att de inte ska "mess up my dvd".

Sen bär det av i rasande takt.

Hitlåt på hitlåt klaras av och allt låter perfekt, Kanye är på topp iförd en gnistrande kostym, gästartisterna blir bifigurer, publiken hjälper till och det ända man kan invända mot är att det är en för kort konsert. Men allt som framförs har aldrig låtit bättre (även om jag inte kan sluta tänka på hur det skulle låta om han kunde ha en lika stor blåssektion också).

Bara fyra låtar från College dropout (Through the wire, The new workout plan, All falls down och Jesus walks) men till skillnad från vad jag länge har trott så är låtmaterialet på Late registaration i princip lika bra. Gone, Late, Drive slow m fl som jag har förbisett glimrar precis lika mycket som Diamonds from Sierra Leone, Gold digger och Touch the sky.

Jag är inte extremt insatt i hiphop men säg mig den som vet: har det släppts något som är lika bra som Kanye sen Jay-Z tackade för sig? (Det enda jag kan sakna på dvd:n är Jay-Z i Diamonds from Sierra Leone, den versen han gör i remixen är den bästa hiphopvers jag har hört. Istället blir det Kanyes egen version som ju också är bra men inte i närheten av remixen.)

Precis som att allt på konserten är finslipat - både musikaliskt och visuellt - så är dvdomslaget till den begränsade upplagan också finslipad, det är nämligen klätt i siden.

Och för att återknyta till att spela luftdragspel vet jag att en skiva/dvd/konsert/film/whatever är grymt bra när jag kommer på mig själv att sitta och fånle, i det här fallet framförallt för de briljanta detaljer som harpaspelaren gör på precis rätt ställen i musiken. Plus att jag själv sitter här hemma och "throw your diamonds in the sky if you feel the vibe" (tumme mot tumme, pekfinger mot pekfinger över huvudet). Bra musik gör sånt utan att man själv har en aning om det. Kanye loves it. I love it.

10/10

KW

Tips: Gå till youtube.com och sök på "kanye west grammy".

Årsbästa del 1: Skivorna

Dags att summera 2005 lite. Jag börjar med årets album.

1. Timbuktu - Alla vill till himmelen men ingen vill dö
Timbuktu levererade årets bästa skiva, ganska oväntat men varje spår är som en singel. Texter om precis allt och inget men ryggraden är dock lekfullheten och upptäckarglädjen som tar skivan över hela världens musik.

2. Håkan Hellström - Ett kolikbarns bekännelser
Precis som tidigare är Håkans album riktigt bra första gångerna som jag lyssnat på dem men tids nog har både Känn ingen sorg för mig Göteborg och Det är så jag säger det vuxit enormt, precis samma sak händer med Ett kolikbarns bekännelser. I feburari var den bra, nu är den en klassiker. Från Jag har varit i alla städer till Vaggvisa för flyktbenägna finns bara spröd, skev och ärlig popmagi.

3. Robyn - Robyn
Största överraskningen och precis som för Timbuk och Håkan präglas skivan av en lekfulhet och man vet aldrig vad som ska hända och jag älskar det rakt igenom. Be mine är en klassiker men bästa låten heter Konichiwa bitches.

4. Franz Ferdinand - You could have it so much better
Det skulle ju va dans, dans, dans. Och så blev det. Franz Ferdinand både såg bättre ut och lät bättre än så gott som allt annat.

5. Hello Saferide - Introducing Hello Saferide
Indiepop utan svagheter. För att citera mig själv: "Albumet är inte något revolutionerande i sig bara fullt av klassiska popmelodier på enkla ackord med underbara texter och hela albumet sprider värme omkring sig som stannar kvar länge." Gott så.

6. Moneybrother - To die alone
Balladerna är förvisso riktigt bra men de står sig slätt mot They're building walls around us, My 'lil girl's straight from heaven och I'm losing. Tre låtar som nästan på egen hand förklarar varför Moneybrother syntes och spelade överallt i år.

7. Peter LeMarc - Sjutton sånger
LeMarc tolkar sig själv men introducerar samtidigt sjutton nya poplåtar för mig. Och det stämmer som Killinggänget sa i I manegen med Glenn Killing: Peter LeMarcs texter är underskattade.

8. The Cardigans - Super extra gravity
Anledningen att de inte hamnar högre upp på listan är att jag inte har hunnit lyssna särskilt mycket på skivan. Det har funnits så mycket annan bra musik. Men bara Magnus Svenningssons första baston i I need some fine wine and you, you need to be nicer är gåshudsframkallande och Nina Persson är fortfarande världens bästa sångerska.

9. Kanye West - Late registration
Det börjar kanske bli tjatigt i textform men detta är också lekfulhet i en liten ask. Kanye samplar sig igenom hela den amerikanska musikhistorien och använder det till att skildra sin samtid. Det låter förstås fantastiskt.

10. The Magic Numbers - The Magic Numbers
För långa och ofokuserade låtar men det finns många pärlor här. Forever lost och Mornings eleven skriver in The Magic Numbers i pophistorien.

Bäst just nu vecka 38

1. Kanye West - Late registration (skiva) Nåt så fruktansvärt svår att sluta spela när man väl har börjat. Och favoritlåtarna växlar hela tiden, nu är det Diamonds are forever (remix) och när Jay-Z kommer in med lika mycket självfortroende och vilja som en adrenalinstinn ung boxare redo att gå på knock direkt är det för bra för att vara sant. "Difficult takes a day, impossible takes a week", förstås.
2. Kalle och chokladfabriken (film) Så snygg, så bra, som gjort för Burton och Depp.
3. Franz Ferdinand - Take me out (låt) Jag fattade inte då när den kom hur bra den är. Men nu 1,5 år senare kan jag inte sluta spela den. Högre och högre för varje gång.
4. The Hellacopters - Before the fall (låt) Jag är inte mycket för rock 'n' roll egentligen men den här låten sammanfattar allt som är bra med rocken. Driv, riff, och en urladdning som heter duga.
5. Sideways (film) Som en Garden state för något äldre personer men ändå precis lika full med humor, värme och kärlek.
6. Mazarine Street - Delirious (skiva) Helt plötsligt är man 17 år igen och sprang till skivaffären så fort feber skrev nåt som verkade nytt och fränt (väldigt ofta). Lyssnade mycket på skivan då men har legat ospelad väldigt länge nu. Bäst är gopselkänslan i Apocalypse right now och den minimalistiska p-funken i Tuff girl
7. Lira (tidning) Finfin tidning med skivtips man inte hittar på så många andra ställen.