Topp 25: Låtarna

Det här var både lättare och svårare än albumen, lättare att hitta vilka 25 som ska vara med men svårare att rangordna dem.



25. Esbjörn Svensson Trio - From Gagarin's point of view
24. Jonas Kullhammar Quartet - Corny waltz
23. A Camp - I can buy you
22. Dave Brubeck - Take five
21. The Crystals - Da doo ron ron
20. Sade - It's only love that gets you through
19. Kanye West - Diamonds from Sierra Leone (remix)
18. The Smiths - There is a light that never goes out
17. Sam Cooke - A change is gonna come
16. John Coltrane - Softly as in a morning sunrise
15. Kanye West - Jesus walks
14. Jackson 5 - I want you back
13. Håkan Hellström - Rockenroll, blåa ögon - igen
12. Bob Marley & The Wailers - Waiting in vain
11. Miles Davis - So what
10. Marvin Gaye - What's going on?
9. Broder Daniel - Shoreline
8. Jay-Z - Heart of the city (Ain't no love)
7. Simon & Garfunkel - The only living boy in New York
6. Curtis Mayfield & The Impressions - People get ready
5. Håkan Hellström - Nu kan du få mig så lätt
4. The Isley Brothers - This old heart of mine
3. Sade - By your side
2. John Coltrane - Greensleeves
1. Håkan Hellström - Kom igen Lena!

Behöver ni funken så bringar vi den

Jag har som princip att inte ändra i gamla blogginlägg men i förrgår kom jag på en skiva som borde varit med på topp 25.

James Brown - Live at the Apollo vol 2 (Deluxe edition)

Jag vet inte riktigt i vilken ände jag ska börja i men det är en ren fest att få höra JB och hans hårt svängande band under hans glansdagar. Det här är funk från funkens uppfinnare, funk som såvitt jag vet aldrig har blivit överträffad. Det är rytmen som står i centrum och man dansar som man inte trodde att man kunde eller ville. Men det vill man.

Att se de här konserterna live måste ha varit en glädjechock av storlek 100, sista halvan av andra skivan låter som ett skenande lokomotiv. Showerna var uppbyggda med att nå ett klimax för att sedan komma tillbaka minst en gång till och bygga upp ett ännu större klimax tills man inte kan nå längre. Utan att sluta innan man har plockat ner stjärnorna från himlavalvet. Vi i min ålder som tycker att Håkan och Moneybrother är bra på det ska veta att James Brown ändå gör det två snäpp bättre. Det är lätt att förstå att trycket på hans shower var så hårt att han kunde få göra fyra stycken om dan.

Jag kan tycka att det är effektfullt att Håkans band är förstärkt med en percussionist för att ge extra färg åt låtarna men James Brown körde med två trummisar med varsitt trumset som standard och i vissa spår som Kansas city och Please, please, please tog de bandets percussionist och satte honom bakom ett tredje trumset och sen kan ni ana varför det svängde så otroligt om de här konserterna.

Allt är inte bara sväng, JB gjorde en rad fantastiska ballader också där han fick visa vilken otrolig sångare han också är. I wanna be around låter helt fenomenal.

Det enda man kan önska efter att ha lyssnat på de här skivorna är att någon också hade filmat showerna så att man kunde få se på riktigt hur det var på Apollo theatre 1967 när världen verkligen fick veta hur man gör funk och hur man håller publiken i extas en hel kväll.

Topp 25

Jag är 22. Här är min lista.



25. Freddie Hubbard - Ready for Freddie
24. The Torbjörn Zetterberg Hot Five - Förtjänar mer uppmärksamhet
23. Bettye Swann - Bettye Swann
22. Patrik Boman - Seven piece machine
21. Magnus Carlson - Allt är bara du, du, du
20. Simon & Garfunkel - Bookends
19. Moneybrother - To die alone
18. Frank Sinatra - Songs for swinging lovers
17. Jan Johansson - Jazz på svenska
16. The Cardigans - Long gone before daylight
15. Timbuktu - Alla vill till himmelen men ingen vill dö
14. Simon & Garfunkel - Bridge over troubled water
13. Miles Davis - Someday my prince will come
12. Nicolai Dunger - Soul rush
11. Håkan Hellström - Ett kolikbarns bekännelser
10. Marvin Gaye & Tammi Terrell - United
9. Kanye West - The College dropout
8. Jonas Kullhammar Quartet - Son of a drummer
7. Nick Lowe - The Convincer
6. Diverse artister - The House that Trane built
5. Björn Olsson - Björn Olsson (Kräftan)
4. Håkan Hellström - Känn ingen sorg för mig Göteborg
3. Sade - Lovers rock
2. Miles Davis - Kind of blue
1. Håkan Hellström - Det är så jag säger det

Late orchestration

Vi måste börja lite lätt med Lokkos senaste krönika. Lokko är ju nästan alltid läsvärd men i den senaste slog han verkligen huvudet på spiken. Läs bara det här utdraget om en Los Lobos-konsert.

"Ögonblicket när David Hidalgo trär på sig dragspelet, Nick Hornby börjar dansa i kortbyxor (och en t-shirt med texten Born To Read) framför oss och Mats ler det där leendet man bara ler sekunden innan man inte har något annat val än att fuck the consequences och spontant börja spela luftdragspel." - Andres Lokko, Allt motsånd är lönlöst

När Kanye West rappar på Late orchestration-dvd:n verkar det som om att han själv ler det där leendet över sin egen musik nu när alla bitar faller på plats. Han uppträder på Abbey Road tillsammans med en kvinnlig stråkorkester (klädd i svart med röda masker för ögonen) samt en dj och några gästartister inför 300 handplockade fans och ingenting skulle få förstöra den kvällen. Det märks redan i första låten Diamonds from Sierra Leone där allihopa på scenen tar i från tårna men det märks ännu tydligare efter låten där han förklarar att han behöver publikens stöd för att de inte ska "mess up my dvd".

Sen bär det av i rasande takt.

Hitlåt på hitlåt klaras av och allt låter perfekt, Kanye är på topp iförd en gnistrande kostym, gästartisterna blir bifigurer, publiken hjälper till och det ända man kan invända mot är att det är en för kort konsert. Men allt som framförs har aldrig låtit bättre (även om jag inte kan sluta tänka på hur det skulle låta om han kunde ha en lika stor blåssektion också).

Bara fyra låtar från College dropout (Through the wire, The new workout plan, All falls down och Jesus walks) men till skillnad från vad jag länge har trott så är låtmaterialet på Late registaration i princip lika bra. Gone, Late, Drive slow m fl som jag har förbisett glimrar precis lika mycket som Diamonds from Sierra Leone, Gold digger och Touch the sky.

Jag är inte extremt insatt i hiphop men säg mig den som vet: har det släppts något som är lika bra som Kanye sen Jay-Z tackade för sig? (Det enda jag kan sakna på dvd:n är Jay-Z i Diamonds from Sierra Leone, den versen han gör i remixen är den bästa hiphopvers jag har hört. Istället blir det Kanyes egen version som ju också är bra men inte i närheten av remixen.)

Precis som att allt på konserten är finslipat - både musikaliskt och visuellt - så är dvdomslaget till den begränsade upplagan också finslipad, det är nämligen klätt i siden.

Och för att återknyta till att spela luftdragspel vet jag att en skiva/dvd/konsert/film/whatever är grymt bra när jag kommer på mig själv att sitta och fånle, i det här fallet framförallt för de briljanta detaljer som harpaspelaren gör på precis rätt ställen i musiken. Plus att jag själv sitter här hemma och "throw your diamonds in the sky if you feel the vibe" (tumme mot tumme, pekfinger mot pekfinger över huvudet). Bra musik gör sånt utan att man själv har en aning om det. Kanye loves it. I love it.

10/10

Jag måste hejda mig

Va? Vad håller jag på med?

Måste bara ägna lite tid till att reflektera över min musikkonsumtion hittills det här året. Jag har tidigare klagat på att det inte har släppts så många bra skivor 2006 men att min huvudsakliga lösning på det hela skulle stavas (svensk) sextiotalsmusik är ganska märkligt. På nåt sätt kan jag tycka att man borde ägna merparten av sin musikkonsumtion åt ny musik samtidigt som man kollar lite bakåt i historien. Det här året har blivit ungefär tvärtom men vad gör väl det?

Vad jag har ägnat mig åt i stora drag:
Evert Taube
Monica Zetterlund
Svante Thuresson
Agnetha Fältskog
Olle Adolphson
Simon & Garfunkel
Miles Davis
John Coltrane
Sammy Davis Jr
The Supremes
Dinah Washington

Hur många bra skivor har det släppts 2006? Sa nån The Knife? Förstasingeln föll mig inte på läppen så sen brydde jag mig inte om albumet. The Concretes? Den skivan har jag och den är ok men inget albumspår är lika bra som Chosen one som var anledningen till att jag önskade mig skivan till födelsedagen. The Radio dept? Jag såg dem live och det var schysst men albumet har jag inte kollat upp, gillar dem bäst i mindre doser som på deras ep:s Pulling our weight och This past week.

Bra saker från 2006:
Lily Allen
Jonas Kullhammar Quartet
Miriam Aïda
Hello saferide
Håkan Hellström (singlarna alltså)
Kanye West (dvd:n)
Moserobie Jazz Manifesto
The Beautiful south

Besvikelser:
Nicolai Dunger
Paul Simon

Förhoppningar:
M Ward
Lambchop

Hur ska man lyssna på musik? Del 4

Del 4: Den låga volymens välsignelse

När jag själv allt oftare skruvar upp volymen på mina favoritlåtar samtidigt som det har kommit larmrapporter över de höga ljudnivåerna på klubbar och konserter känns det som att det är dags att påminna sig själv och andra om hur befriande det kan vara att lyssna på utmanande låg volym.

Att ställa in volymen så lågt så att man nätt och jämnt uppfattar orden och musiken kan ge minst lika starka upplevelser och kickar som att lyssna på väldigt hög volym. Vissa genrer "kräver" hög volym medan andra har anpassats för att låta som bäst i en transistorradio på en solig strand. Men vissa kommer mest till sin rätt på låg volym till exempel till frukost innan man är riktigt på alerten kan det vara underbart att lyssna på någon favoritsångerska med volymratten nära noll. Ja, det funkar bäst för mig med sångerskor och inte sångare, instrumentalister funkar förstås också. För att tag några exempel kan Dusty Springfield, Nina Persson, Kathyn Williams, Norah Jones, Sophie Zelmani, Dinah Washington framkalla rysningar länge ut med ryggmärgen.

Låg volym fungerar också utmärkt på sen kväll/natt och när man kanske inte alltid kan skruva upp så kan man för en gångs skull skruva ner volymen och lyssna på till exempel gamla tårdrypande soulballader eller låta sig vaggas till sömnas av Vaggvisa för flyktbenägna eller Min Huckleberry vän.

Vad är då hemligheten? Jag vet förstås inte säkert men man måste själv vara nere i varv annars skulle man nog bara bli irriterad om man knappt hörde sin favoritmusik. Att man har så låg volym att man då och då tappar tråden är inte alls dåligt i sammahanget utan kanske snarare en styrka. Man får illusionen av att man vaggas sakta fram och tillbaka och att någon favoritartist/-grupp sitter på sängkanten och spelar ens allra vackraste visor enbart för en själv. Lennart Persson nosade på ämnet när han skrev om Elvis Costello i Sonic att Costellos skiva North var en skiva som man somnade till och att det är ett toppenbetyg till en platta. Dålig musik somnar jag inte av, dåligt musik blir jag irriterad av och stänger av. Där ligger skillnaden.

Musik är inte alltid dans, dans, dans eller att stå på barrikaderna och skrika ut sitt hjärta eller soundtracket till en revolution. Musik är egentligen ganska sällan det där, för när lyssnar jag egentligen på musik? Jo till frukost innan jag går till skolan, när jag kommer hem på eftermiddagen (innan jag slår på tv:n), när jag lagar mat och diskar och när jag har tröttnat på tv:n samt då på konserter och klubbar. Vid frukosten och när jag har tröttnat på tv:n på kvällarna passar det oftast utmärkt med lågvolymmusik. Det kan vara pop, jazz, klassiskt, soul med mera. När jag lagar mat och diskar brukar det bli mer volymstark musik företrädelsevis med texter att skråla med i.

Volymratten är din bästa vän, glöm inte det.

Ytterligare läsning:
Om den höga (och låga) volymens betydelse för lyssnandet: Gradvall.se, direktlänk (bläddra fram ett par sidor)
Hur ska man lyssna på musik del 1. Jazz till frukost
Hur ska man lyssna på musik del 2. Sommarmusik
Hur ska man lyssna på musik del 3. Musik att diska till

Om jag hade ett sommarprogram skulle jag spela...

Del 2 av 2.

Per Myrberg - Brittisk ballad
En ganska okänd taubepärla. Taube - den störste svenske låtskrivaren nånsin. Och en låt som slutar med raden "Fast du svek mig Alice älskar jag dig än" kan jag inte motstå.

Eldkvarn - Konfettiregn
Det här har inget med Håkan att göra, han hörs ju knappt. Nej här är det Eldkvarn själva som får glänsa och det deras bästa stund såvitt jag vet. Redan från inledningen fattar man att detta är en låt som inte går av för hackor.

"Det fanns prickar på din klänning
och ditt skratt sjöng nio liv
jag flög för nära solen
du blev mitt favorittidsfördriv
och du visade mig stjärnor
och jag gav dem nya namn
vi tog plats i Karlavagnen
och tankade champange"
(Eldkvarn - Konfettiregn)

The Latin kings - Tack Gud
Om jag vågade skulle jag prata om religion och tro och förklara min ställning och detta är den låt som bäst förklarar vad jag tycker och tror på. Skulle kunna välja Freddie Wadling - Blott en dag eller Kanye West - Jesus walks men TLK är nog förstavalet ändå. En låt som faktiskt förklarar lite om mig som person vilket inte nödvändigtvis de andra låtarna på den här listan gör, de är mest av allt underhållning.

Jonas Kullhammar Quartet - Hitman
Bästa spåret från Son of a drummer. Ren, pur jazzglädje och partystämning på 8 minuter och 17 sekunder.

Svante Thuresson - Sommarflicka
Denna låten skulle få avsluta hela programmet innen avslutningsvinjetten spelas. Alla somrar har sin sommarflicka men Svante är den enda som har gjort en låt om det.

"Vem gav dig två kyssar i maj?
Vem gav dig tre tusen i juni?

Sommarflicka
Om alla timmar frös i december
jag ändå gav dig kyssar i maj."
(Svante Thuresson - Sommarflicka)

I lurarna just nu

Jonas Kullhammar Quartet - Son of a drummer

Det är en jazzingång för rockers för den river och sliter och driver ständigt framåt. Inledningen Hitman är grym och Corny waltz låter som en bortglömd Coltranepärla trots att den är skriven av Berndt Egerbladh. Balladen Bendiksen är bland det vackraste på skiva i år och knäcker Kullhammars tidigare ballader. Torbjörnarna Zetterberg och Gulz glänser som guld genom hela skivan. Jonasarna Holgersson och Kullhammar är putsmedlet som gör att de glänser. De tidigare JKQ-skivorna har kännts för långa och spretiga men Son of a drummer klockar in på 44:36 och med "bara" fem spår känns den som en aptitretare istället för en fläskig stek. Kullhammar blir bättre och bättre för varje skiva och det tackar jag för. Hoppas fansen blir fler och fler också.

Vid sidan av Lily Allen är detta årets bästa skiva.

(Och det är en peruk på omslaget, inköpt i Vietnam under en turné med TZH5)

KW

Tips: Gå till youtube.com och sök på "kanye west grammy".

Om jag hade ett sommarprogram skulle jag spela...

Detta blir del 1 av 2 som kommer handla om vilka låtar jag skulle spela ifall jag hade ett eget sommarprogram i P1.

John Coltrane - Softly as in a morning sunrise
För att det spelas för lite jazz och för att Coltrane är Coltrane och att jazz blir inte bättre och att McCoy Tyners tre minuters inledande pianolsolo är löjligt läckert. Varenda gång.

Kathryn Williams - Hallelujah
Många sommarpratare väljer att spela Hallelujah men ingen så vitt jag vet har valt Kathryn Williams version som slår alla versioner som jag har hört. Nina Persson har ett bredare register därför gillar jag henne mer men det finns ingen som sjunger "varmare" än Kathryn.

Lily Allen - Littlest things
Hela albumet är som definitionen på "Bäst just nu". Det kanske inte är bäst ens om två veckor men just nu, alltså just nu är Alright still bäst. Och Littlest things är typ bäst av de bästa. Raderna om att pojkvännen höll hennes nervösa hand när hon presenterades för hans kompisar är bara så bra.

Håkan Hellström och Sveriges radios symfoniorkester - Möte i monsunen
För att tillgodose två, tre eller kanske fyra generationer lyssnare. Möte i monsunen är alltså Evert Taubes låt som Håkan Hellström och Sveriges radios symfoniorkester spelade i Berwaldhallen i våras och kommer göra tre nya konserter i september. Och i orkesterversion blir det verkligen den halsbrytande låt som det faktiskt är.

Beach boys - Wouldn't it be nice
Jag skulle kunna snacka nånting om att det är två av de finaste minutrarna som mänskligheten någonsin har åstadkommit men ord räcker inte särskilt långt när man har en låt som Wouldn't it be nice. En låt om att vilja vara två. Skulle inte det vara trevligt?

"Happy times together we've been spending
I wish that every kiss was never ending"
(Beach boys - Wouldn't it be nice)