En midsommarnattsdröm

"Och en skivaffär i centrum som ett hål genom kulissen ut i verkligheten, drömmen. Ut till färgerna man bara ser på bio" - Lars Winnerbäck

söndag, juli 22, 2007

Hur ska man lyssna på musik? Del nio

Lyssna mer på färre skivor

Skivköp kan lätt bli för mycket. Jag har köpt många skivor som jag egentligen inte varit riktigt sugen på. Eller hade tid att lyssna på då. Jag har också köpt skivor för att bygga en skivsamling. Nu har jag en rätt stor skivsamling (ca 250 cd-skivor och kanske 40 vinyler, en massa singlar, sonicskivor och liknande). På samma sätt har jag också köpt dvd:er för att bygga en dvd-samling och böcker för att ha en boksamling. Jag tycker helt enkelt att det är rätt snyggt att ha lite böcker, skivor, filmer att visa upp. Om jag kommer hem till någon ny kompis för första gången brukar jag kolla vad de har i sina hyllor.

Men nu känns det som att jag måste backa bandet och gå tillbaka till tiden då jag kanske köpte en skiva i månaden och sedan lyssnade jag bara på den till nästa månadspeng dök upp. Nu har jag råd att köpa de flesta skivor jag vill ha. Däremot har jag inte alltid den tid jag vill ge varje skiva.

De bästa skivorna växer ju med antalet lyssningar. Det kan vara ganska befriande att, i stort sett, bara lyssna på ett band i taget. Musiken blir typ mer värd då.

Missförstå mig rätt. Mp3-kickar är väldigt trevligt det också men i längden är det ändå skivorna, albumen som betyder något. Det är så jag är uppväxt. Jag slösade mina månadspengar och barnbidrag på skivor. Tycka vad man vill om det - men det var (och är) min hobby.

Med åren när man började få fler och fler skivor och större referensramar vidgades vyerna och jag började nosa på nya genrer som jazz, hiphop, reggae, ska, världsmusik och svenska visor. Det är jag väldigt tacksam för men det har också lett till att jag har köpt ganska många skivor i ganska många genrer. Men alla skivor har inte fått den tid och kärlek de behövde.

Nu ska jag försöka att återvända till den unga nyfikna tiden där varje ny skiva kändes spännande och jag lyssnade i veckovis på en och samma skiva. Jag ska också försöka gå igenom skivsamlingen och lyssna igenom skivor som jag kanske har missat. Samtidigt går jag nog igenom samlingen och rensar bort överflödiga skivor. Alla som läste feber.se lite för mycket vet att Gradvall skrev en krönika om likheten mellan att beskära träden i sin trädgård med att rensa bort döda skivor som hindrar skivsamlingen från att växa och blomstra. (Den krönikan finns också i feberboken som alla musiknördar bör ha.)

I takt med att nästan alla skivbutiker lägger ner längtar jag att någon gör som Rough trade i London och öppnar en tokstor skivbutik mitt i dessa kristider. Andres Lokko skrev om det i svd igår, läs det. Det är ju så att det krävs engagerade skivbutiker med entusiastisk personal om det överhuvudtaget ska finnas någon plats att köpa ens begagnade skivor på i framtiden.

Jag gillar skivor och kommer fortsätta köpa skivor. Det är en del av mig. Däremot kommer jag inte tokköpa så mycket just nu och ett tag framöver kanske men däremot ska jag verkligen lyssna på allt jag har köpt, gå på fler och fler konserter och stolt vandra kring i mina allehanda bandtröjor. För musiken är inte död och kommer aldrig dö även om skivmarknaden förändras!





Läs också mina tankar om cd-skivans död: Del 1 och Del 2.

Etiketter:

torsdag, mars 08, 2007

Hur ska man lyssna på musik? Del åtta

Bob Marley i hörlurar

Har suttit och tentapluggat mycket den senaste tiden. Ibland med Bob Marley i hörlurarna och det låter verkligen bra - i dubbel bemärkelse. Ju mer man lyssnar, och framför allt ju noggrannare man lyssnar, desto mer inser man hur overkligt bra Bob Marley & The Wailers är. I var och varannan låter ligger det orglar, basgångar och slagverk i bakgrunden och bara väntar på att upptäckas. Det glimrar väldigt mycket guld i det dolda.

Jag började lyssna på Bob Marley på gymnasiet, för sex år sen tror jag. Jag började med att köpa två samlingsskivor. För två år sedan köpte jag mitt första marleyalbum, Exodus, på en skivmässa. Nu, som en följd av mitt tentapluggande, har jag köpt mina marleyalbum två och tre: Natty dread och Uprising. Jag har bara lyssnat på dem en gång vardera och de verkar vara nästan lika bra som Exodus är.

Bob Marley är ju en sån artist som gör sig enormt bra överallt: hemma, på festen, på stranden, i hörlurar, i bilen, var du vill. Men kom ihåg att lyssna på samspelet på låtarna. Alla ljud är helt perfekt producerade. De spelar tillsammans som att de är telepatiskt länkade till varandra och uppe det på ligger en av världens bästa sångare. Vissa låtar är så snyggt kryddade med olika instrument att jag knappt vet var jag ska ta vägen. Man kan bara lyssna en gång till. Och en till. Och le med hela kroppen.

Listälskare som man är kommer, här mina topp fem Bob Marley & The Wailers-låtar för tillfället:
  1. Bend down low
  2. So Jah s'eh
  3. Waiting in vain
  4. Could you be loved
  5. Stir it up

Etiketter: ,

måndag, november 20, 2006

Hur ska man lyssna på musik? Del sju

No music day

Imorgon är det No music day.

Då får ingen musik spelas, inga rockband rocka, iPoden måste lämnas hemma och mjölkbudet får inte vissla.

Det ska bli intressant att uppleva en dag utan musik. Jag tror inte att jag har gjort det någonsin, det är inget man har tänkt på riktigt men den senaste halvan av livet har jag nog lyssnat på musik så gott som varje dag skulle jag tro, och har jag inte gjort det måste det bero på att jag har varit utomlands och inte haft tid eller möjlighet att lyssna. Imorgon har jag både tid och möjlighet att lyssna men kommer att avstå. Allt för att "fira" No music day.

Jag har ingen aning om hur jag kommer att reagera på tystnaden som oundvikligen kommer uppstå i min lägenhet. Förmodligen kommer viss abstinens att infinna sig, det vore konstigt annars.

Om det leder till någonting eller betyder något vet jag inte men jag tror som sagt på vikten av att utmana sig själv i sitt musiklyssnande för att komma någonstans. Jag förstår inte riktigt personer som fastnar i en genre och aldrig lyssnar på något annat, inte om man påstår sig bry sig om musiken. För egen del är det lika självklart som befriande att samma dag lyssna på Miles Davis, Jay-Z, Evert Taube och Timo Räisänen. Omväxling förnöjer är mitt ledord i sammanhanget. Jag har då och då funderat över om man inte borde gräva ner sig och nischa sitt lyssnande till kanske en genre eller ett skivbolag, bli obskyr och gräva efter guldkorn i den bortglömda delen av genren. Men jag har insett att jag kan inte göra det. Jag skulle missa för mycket intressant genom en sådan attityd, med tiden räknar jag med att jag hinner gräva mig ner till dessa guldkorn ändå.

Att inte lyssna på musik för en gång skull bör kunna leda till nya insikter lika väl som djupdykningar, blandband, myspace, youtube eller oväntade festivalupplevelser. Imorgon blir det tyst, sedan fortsätter lyssnandet som vanligt. Men kanske med nya insikter och tankar. Väl mött då.

Officiella hemsidan
Andres Lokkos krönika om No music day

Etiketter:

onsdag, november 08, 2006

Hur ska man lyssna på musik? Del 6

Djupdykningar

Jag tror på vikten av att utmana sig själv i sitt musiklyssnande då och då. Det kan röra sig om att utforska nya genrer och nya artister, gå på konserter utan att veta så mycket om bandet som spelar, ta till sig musiktips från kompisar och försöka förstå vad de gillar så mycket med vissa låtar. Men idag kommer det handla om att göra djukdykningar i den egna skivsamlingen.

Jag har bestämt mig för att inte köpa några skivor under hela November (Ja, det är en jättelång tidsperiod för min del) istället ska jag tränga djupare in i mina befintliga skivor, särskilt de som jag nästan har förbisett när jag väl köpte dem. Jag ska också låta iTunes shufflefunktion vara på ofta och se om man kan upptäcka några nya favoritlåtar på så sätt.

Så det blir kanske inga bloggtexter om Magic Numbers nya, Eldkvarns kommande eller Ebba Forsbergs senaste på ett tag i alla fall. Däremot kanske det handlar mer om Bruce Springsteen, Freddie Hubbard, Love, Carole King, Duke Ellington, Graham Nash, David Bowie eller kanske inte. Den som lever får se helt enkelt. Resultatet av en djupdykning kan inte förutspås utan det blir vad det blir helt enkelt.

Etiketter:

fredag, september 08, 2006

Hur ska man lyssna på musik? Del 5

Musik i mataffären

Att ta med sig sin mp3spelare till ICA Maxi eller motsvarande kan förgylla detta halvspännande arbete och bli till en färgsprakande upplevelse. Idag gick jag bland kaffepaket och tvättmedel med cd 1 från The house that Trane built i lurarna (min sjätte bästa skiva, trots att det är en box och med världens kanske näst bästa låt: John Coltrane - Greensleeves), alltså helt fantastisk underbar jazzmusik och när den tog slut fortsatte det med mina favoritlåtar med Monica Zetterlund. Jag dansade fram genom butiken och kom ut ganska lycklig istället för ganska utmattad som kan vara fallet annars. Det är så skönt att stänga ute folks kommentarer typ "Var finns bakpulvret?", "Det står att den här ska kosta 17.90 i reklambladet men på hyllan står det 18.90" och sätta sin tilltro till Coltranes saxsolon och Monicas fraseringar istället. Jag kan tänka mig att jag beter mig lite konstigt när jag går omkring så där med musik i lurar, jag rör mig i takt till musiken till skillnad från de andra. Men so what om det ser knäppt ut, jag har ju kul när jag går där och det verkade jag nästan vara ensam om idag.

Etiketter: , , ,

onsdag, augusti 16, 2006

Hur ska man lyssna på musik? Del 4

Del 4: Den låga volymens välsignelse

När jag själv allt oftare skruvar upp volymen på mina favoritlåtar samtidigt som det har kommit larmrapporter över de höga ljudnivåerna på klubbar och konserter känns det som att det är dags att påminna sig själv och andra om hur befriande det kan vara att lyssna på utmanande låg volym.

Att ställa in volymen så lågt så att man nätt och jämnt uppfattar orden och musiken kan ge minst lika starka upplevelser och kickar som att lyssna på väldigt hög volym. Vissa genrer "kräver" hög volym medan andra har anpassats för att låta som bäst i en transistorradio på en solig strand. Men vissa kommer mest till sin rätt på låg volym till exempel till frukost innan man är riktigt på alerten kan det vara underbart att lyssna på någon favoritsångerska med volymratten nära noll. Ja, det funkar bäst för mig med sångerskor och inte sångare, instrumentalister funkar förstås också. För att tag några exempel kan Dusty Springfield, Nina Persson, Kathyn Williams, Norah Jones, Sophie Zelmani, Dinah Washington framkalla rysningar länge ut med ryggmärgen.

Låg volym fungerar också utmärkt på sen kväll/natt och när man kanske inte alltid kan skruva upp så kan man för en gångs skull skruva ner volymen och lyssna på till exempel gamla tårdrypande soulballader eller låta sig vaggas till sömnas av Vaggvisa för flyktbenägna eller Min Huckleberry vän.

Vad är då hemligheten? Jag vet förstås inte säkert men man måste själv vara nere i varv annars skulle man nog bara bli irriterad om man knappt hörde sin favoritmusik. Att man har så låg volym att man då och då tappar tråden är inte alls dåligt i sammahanget utan kanske snarare en styrka. Man får illusionen av att man vaggas sakta fram och tillbaka och att någon favoritartist/-grupp sitter på sängkanten och spelar ens allra vackraste visor enbart för en själv. Lennart Persson nosade på ämnet när han skrev om Elvis Costello i Sonic att Costellos skiva North var en skiva som man somnade till och att det är ett toppenbetyg till en platta. Dålig musik somnar jag inte av, dåligt musik blir jag irriterad av och stänger av. Där ligger skillnaden.

Musik är inte alltid dans, dans, dans eller att stå på barrikaderna och skrika ut sitt hjärta eller soundtracket till en revolution. Musik är egentligen ganska sällan det där, för när lyssnar jag egentligen på musik? Jo till frukost innan jag går till skolan, när jag kommer hem på eftermiddagen (innan jag slår på tv:n), när jag lagar mat och diskar och när jag har tröttnat på tv:n samt då på konserter och klubbar. Vid frukosten och när jag har tröttnat på tv:n på kvällarna passar det oftast utmärkt med lågvolymmusik. Det kan vara pop, jazz, klassiskt, soul med mera. När jag lagar mat och diskar brukar det bli mer volymstark musik företrädelsevis med texter att skråla med i.

Volymratten är din bästa vän, glöm inte det.

Ytterligare läsning:
Om den höga (och låga) volymens betydelse för lyssnandet: Gradvall.se, direktlänk (bläddra fram ett par sidor)
Hur ska man lyssna på musik del 1. Jazz till frukost
Hur ska man lyssna på musik del 2. Sommarmusik
Hur ska man lyssna på musik del 3. Musik att diska till

Etiketter:

lördag, september 03, 2005

Hur ska man lyssna på musik? Del 3

Del 3: Musik att diska till

För att diskningen ska gå så smidigt och bli så rolig som det nu är möjligt är bra musik det enda som gäller. Och inte vilken musik som helst, det måste vara musik som det går att sjunga med till. All instrumentalmusik inkl jazz går bort. Fram med långa episka pop-/rocklåtar företrädelsevis Lars Winnerbäck, Tomas Andersson Wij, Ted Gärdestad, Ulf Lundell, Håkan Hellström, Peter LeMarc, Doktor Kosmos m fl. Annars kan man ta gamla soullåtar. Otis Redding, James Brown, Marvin Gaye m fl som även sätter benen i gungning. Se där! Ingen anledning att klaga längre.

Tidigare delar i serien: Del 1 - Jazz till frukost. Del 2 - Sommarmusik.

Etiketter:

onsdag, juni 22, 2005

Hur ska man lyssna på musik? Del 2

Sommar = sommarmusik = popmusik

Fyra skivtips:
Gorky's Zygotic Mynci - How I Long To Feel That Summer In My Heart
Bara titeln är ju värd att älska, resten är försiktig och vacker popmusik

The Beautiful South - Golddiggas, Head nodders and Pholk songs
En platta med enbart covers och det som gör det så bra är att sånginsterma av bandets tre sångare alltid är lysande plus att de har en känsla för melodier som få besitter.

Björn Olsson - Björn Olsson (Kräftan)
Den somrigaste av alla skivor. Lyssna och njut. Och ta också fram Johan Jacobssons recension från Sonic nr 10, världens bästa skivrecension. Om jag hade den här skulle jag citera den för er, ni som har tidningen bör plocka fram och läsa recensionen nu. Då kommer ni förstå storheten i hos Björn Olsson. Ett av de allra bästa album jag har.

The Magic Numbers - The Magic Numbers
Årets pophopp. Lite för tidigt att bedöma men handklappspartiet i öppningslåten Mornings eleven gör det hela värt att älska.

Etiketter:

tisdag, maj 17, 2005

Hur ska man lyssna på musik? Del 1

Just det, hur och när ska man egentligen lyssna på musik? Vilken skiva passar bäst till frukost? Är Sade bättre än bob hund när man lyssnar i hörlurar? Passar reggae bara på sommaren? Överallt i massmedierna och på internet finns skivtips i mängder men ingen talar om hur/när skivan låter som bäst. Därför tänkte jag starta en serie med obestämd längd som tipsar om musik för speciella tillfällen.

Del 1: Jazz till frukost
När kaffebryggaren puttrar och flingorna knastrar och man fortfarande vill sova ett tag till tycker jag att jazzen är det perfekta soundtracket. Låt en saxofon virvla förbi, en trumpet strör några toner, en pianist trycker varsamt ner tangenterna medan bas och trummor håller jämn takt. Drömmarna kan ta fart igen.

Tre skivtips:
Miles Davis: Kind of blue
Goran Kajfes: Head spin
The Torbjörn Zetterberg Hot Five: Förtjänar mer uppmärksamhet

Etiketter: