Året i övrigt

Nick Lowe
I år fick jag äntligen tag i hans liveskiva Untouched takeaway som är mycket fin med så mycket hjärta att det nästan knakar i fogarna. Nick Lowe är en person som också borde få en kärleksförklaring snart.

Brasilien
Årets nya musikland blev Brasilien och sökandet i deras musikskatt kommer fortsätta under lång tid framöver hoppas jag.

Sade
I år utökade jag min sadesamligen med Promise men det är Lovers rock som växer sig allt starkare ju mer jag lyssnar på den. Jag placerade den på bronsplats över mina 25 bästa skivor. Jag funderar allvarligt på att flytta upp den ett eller två steg till nästa gång jag gör en liknande lista. Lovers rock är ett mästerverk.

The house that Trane built
En jazzbox över skivbolaget Impulse:s historia och det är briljant jazz från första skivan till att den fjärde har klingat ut. Här finns många av jazzens guldkorn och så gott som alla av jazzens storheter vid den här tiden (utom Miles Davis) medverkar.

Gamla svenska låtar
När det släpptes ganska få svenska skivor att glädja sig åt så gladde jag mig åt äldre svensk musik som Evert Taube, Olle Adolphson, Monica Zetterlund, Svante Thuresson, Lill Lindfors och Agnetha Fältskog.

Årets konsertkväll 1
Helt off och Promoe på Platens.

Årets konsertkväll 2
Jonas Kullhammar Quartet på Flamman.

Årets konsertkväll 3
Moneybrother på Platens.

Återkomst
Jay-Z

I början av året satte jag upp några förhoppningar för 2006. Dags att stämma av och se hur det gick.
Att Nicolai Dungers svenska Edith Södergran-tolkningar blir bra. Har inte hört förstasingeln än men enligt recensenterna lät den ju lovande. Hoppas, hoppas.
Nej tyvärr blev det inte så.

Att Moserobie släpper den där boxen snart.
Så blev det, bara ett par dagar efter jag skrev önskningen.

Att Sofia Coppolas kommande film, Marie Antionette blir bra. Att försöka göra Lost in translation 2 vore bara dumt, bra att hon insåg det också.
Har tyvärr inte sett Marie Antoinette än men den verkar bra.

Att Zach Braff gör en ny film.
Han gjorde ingen egen film men spelade huvudroll i Last kiss som väl inte har kommit till Sverige än, den verkar också bra.

Att Moneybrother gör en ny skiva med (Prince-)covers. Hörde ni när han sjöng Slow love i SVT i höstas med Anders Widmark vid pianot? Underbart.
Han gjorde en skiva utan princecovers men med tio andra covers och en egenskriven jullåt. Dessutom har man ju kunnat lyssna på Brännö serenad som han också sjöng i Album i SVT med Anders Widmark vid pianot via hans hemsida.

Att Hello saferide gör en ny skiva och slår igenom stort.
Jodå, hon gjorde en ny ep och en jullåt bland annat och hon slog igenom rätt stort, verkligen välförtjänt. Nu hoppas jag att Hello saferide på svenska, Säkert, blir bra men varför skulle det inte bli det?

Att Håkan Hellström gör en EP med vaggvisor. Han har ju redan gjort typ fyra stycken (Dom dimmiga dagarna, Min Huckleberry vän, Vaggvisa för flyktbenägna och Går vidare) och det är några av hans allra bästa låtar. Om han gör en EP med nya vaggvisor kommer jag jubla.
Inga vaggvisor kanske men b-sidorna på årets båda singlar är värda att jubla åt.

Att Håkan gör en duett-EP/CD med någon kvinnlig sångerska. Hittills har han ju bara sjungit duetter med män (Plura, Freddie Wadling, Universal Poplab, The Latin Kings m fl). Tänk om han gjort något i stil med Pogues och Kirsty MacColl, The Beautiful south eller Marvin Gaye & Tammi Terrell. Tanken svindlar.
Fortfarande ingen duett med någon kvinna men i år utökade han den manliga listan med Sven-Bertil Taube och det är verkligen inte det sämsta och på lördag nästa vecka ska jag till Göteborg och se föreställningen.

Att man inte har en aning, i nuläget, om vilka som kommer högst upp på årssummeringen nästa gång.
Sant, Lily Allen var okänd under årets första sex månader, nu är hon en favorit. Annars innehöll topp tio ganska många väntade namn.

Årets skivor 2006

1. Lily Allen - Alright, still
För första gången och förmodligen inte sista gjordes årets bästa skiva av en artist som är yngre än mig. Lily Allen fick hjälp av ett gäng sluga producenter och själv beskrev hon sin vardag i London på ett roligt, fräckt och oemotståndligt charmigt sätt.

2. John Legend - Once again
Det är de tidlösa låtarna och John Legends röst som gör Once again så bra. Har man nån gång förälskat sig i klassisk soul som Marvin Gaye, Otis Redding och Temptations gillar man nog det här.

3. Moneybrother - Pengabrorsan
Fem i tolv smällde han in årets tredje bästa skiva och jag älskar så gott som allt av det. Moneybrother lyckas väva in så orockiga ord som skatteplanering och bemanningsföretag i låtarna utan att det låter konstigt. Julduetten med Jerry Williams är min favoritlåt idag men det varierar ganska mycket och det är alltid ett tecken på en bra skiva.

4. Björns vänner - Live på Chokladfabriken
En liveplatta som spelades in 2005 men släpptes i år och det är fullständigt lysande rakt igenom. Björns vänner har en helt egen och oefterhärmlig stil i popsverige, en blandning av pop, progg och de uppriktigaste men samtidigt naivaste poptexterna som görs i Sverige, vill man upptäcka Björns vänner bör man börja med Live på Chokladfabriken.

5. Jonas Kullhammar Quartet - Son of a drummer
Trumslagarens son gjorde den här gången en jazzplatta som verkligen är lika bra från start till mål, bara fem låtar lång men det är precis lagom. Jag har sagt det förr och säger det gärna igen: Jonas Kullhammar Quartet är Sveriges bästa jazzgrupp enligt mig, och de har aldrig varit bättre.

6. Miriam Aïda - Meu Brasil
Sveriges bästa jazzsångerska hämtade inspiration från Brasilien och sjunger portugisiska som om hon inte har gjort något annat men sist på skivan infogade hon även en svensk låt. Det är så här jag vill att mitt Brasilien ska låta, tyvärr Håkan, det är inte trumorkestrarna som är Brasilien för mig, det är det inneboende svänget som finns i allt de gör. Och det finns verkligen på Meu Brasil och det är därför man blir så glad varje gång man lyssnar.

7. Jay-Z - Kingdome come
Jay-Z tog sig i kragen och återvände med ett album utan megahits men med genomgående högkvalitativ hiphop.

8. Nina Ramsby & Martin Hederos - Jazzen
En försvenskning av Sades mästerverk Lovers rock. Till synes försynta låtar men med texter om liv, kärlek, vänskap och hopp som växer sig starkare för varje lyssning. Nina Ramsby ska också ha en stor eloge för att ha fört in ordet mjuk i populärmusiken. Jag tror Jazzen kan växa sig ännu starkare i fortsättningen på samma sätt som Lovers rock fortfarande växer för mig trots att jag har spelat den väldigt mycket i drygt två års tid.

9. The Beautiful South - Superbi
Beautiful south har tre klara fördelar jämfört med många andra popband: 1) En bandmedlem - Paul Heaton - som till fullo behärskar det här med popmelodier och poptexter 2) Tre personer som delar på sången som gör att det känns som om man lyssnar på ett riktigt bra blandband istället för ett och samma band 3) Paul Heaton är en av de bästa nu levande sångarna, helt ärligt.

10. Koop - Koop islands
Den är för slätstruken som helhet men Koop island blues, Come to me och Beyond the son är tre absoluta toppnummer.


Utanför listan tyvärr
Jag hoppades mycket på dessa tre men de infriade inte förväntningarna alls. Nicolai Dunger - Sjunger Edith Södergran, The Concretes - In color, Paul Simon - Surprise.

Årets låtar 2006

Ne-Yo - So sick (acoustic version)
Som jag älskar den här låten. Det är souldramatik och 250 % själ när han sjunger om att han måste byta ut telefonsvararmeddelandet eftersom det säger att vi inte kan komma till telefonen, men nu har hon stuckit och då är inte heller 15 juli ett datum värt att markera i almanackan för det blir ju inget jubileum nu längre. Årets bästa låt, lätt.

Lily Allen - Littlest things
Vackraste stunden på Alright still är när Lily förklarar hur pojkvännen höll hennes nervösa hand när hon skulle presenteras för hans kompisar.

Lily Allen - Knock 'em out
Hon snodde pianot från Professor Longhairs klassiker Big chief och jag tappade fattningen totalt när jag hörde Knock 'em out första gången. Fast låten som finns på Myspace som är något annorlunda och något bättre. I slutet av låten försöker hon bortförklara att hon inte vill ge ut sitt telefonnummer och ropar "aids, aids, I've got aids" precis innan låten tonar ut. Av någon anledning klipptes det tyvärr bort till albumversionen, vilket är synd eftersom det gör låten lite roligare.

Björns vänner - Anna Vennergren
Klockren pop om den mystiska Anna Vennergren. Som jag skrev tidigare, Björns vänner är i mitt tycke ett av Sveriges bästa popband.

Helt off - Det brinner i Paris
Liveversionen på Platens i höstas är svårslagen på listan över bra livelåtar jag har sett. Det är jämförbart med att se Håkan köra Kom igen Lena i warpspeed eller när Timbuktu & Damn snodde blåset från Beyoncés Crazy in love / Chi-Lites Are you my woman (tell me so) till sin Jag drar. Det brinner i Paris blev ett fem minuter långt upplopp där den samlade energin i lokalen fick Linköping att lysa i nattmörkret många timmar efteråt.

John Legend - Maxine
Det här är också klassisk soul i 2006-version och jag älskar varje sekund av den här låten. Bästa låten på ett väldigt bra album.

Petter featuring Desmond Foster - Storstadsidyll (Kyaal remix)
Helt plötsligt dök den upp på radion i somras, en ny version av en redan bra låt. Embee samplade Håkans Gårdakvarnar och skit i originalet, Kyaal satte reggaekomp på låten och lät Desmond Foster sjunga Håkans del. Bästa svenskspråkiga låten i år.

Moneybrother - Bara ett fån gör så mot sig själv
Dom vet ingenting om oss eller Från Klaraberg till dig är måhända bättre men det var denna som gjorde mig gladast. På förhand kände jag inte till någon låt som skulle vara med på skivan och när jag trodde att skivan var slut hördes plötsligt en bekant melodi som jag först inte kunde placera men som jag sedan insåg var Nick Lowes Only a fool breaks his own heart. Nä, det är inte Nick Lowe som har skrivit låten men det är han jag förknippar den med, även om ett av mina första iTunesköp var Might Sparrow och Byron Lees version som jag tror är original men jag vet ärligt talat inte. Moneybrother gav en ny dimension till en redan femstjärnig poplåt och det är verkligen inte illa.

Håkan Hellström - Båda sidor nu
Håkan Hellström - Försent för edelweiss
Även om han inte släppte mer än två singlar i år så kvalificerar sig båda baksidorna in på listan över årets bästa låtar, här är det romantikern och textförfattargeniet som visar upp sig från sin bästa sida och inte ett öga är torrt.

Koop - Come to me
En av årets bästa poplåtar gjordes av jazzduon Koop med sånghjälp av Yukimi Nagano och redan på de inledande takterna insåg jag att låten måste vara med på den här listan. Jazz, pop, kärlek, kan det bli bättre?

Jonas Kullhammar Quartet - Corny waltz
Jonas Kullhammar befäste sin plats som jazzsveriges nummer ett med ett album utan minsta svagheter, en konsert som jag fortfarande drar på mungiporna åt och en låt som låter som det bästa John Coltrane har gjort även om den är skriven av Berndt Egerbladh en gång för längesedan.

Några jullåtar till

Lite sentimental julkärlek är sällan fel.

Ella Fitzgerald - Let it snow! Let it snow! Let it snow!
Bästa inspelningen av denna klassiker. Kompet och Ella är i perfekt harmoni, det svänger och man kan inte annat än att le när man lyssnar. Och texten som är så fin om att det inte gör någonting om det snöar mycket för vi kan sitta inne vid brasan eller så kan vi ta en promenad och värma varandra.

Dean Martin - I've got my love to keep me warm
Bästa jullåten som han har spelat in, med de oklanderliga textraderna "Off with my overcoat, off with my gloves / Who needs an overcoat? I'm burnin' with love". Att han är en av tidernas bästa sångare vet vi förstås sedan tidigare, nuff said.

Diana Krall - What are you doing new years eve?
Hon vill bara veta vad hennes darling ska göra på nyårsafton. Vem han håller i sina armar när klockorna ringer in det nya året. Men eftersom hon ändå hoppas och tror att det finns en liten chans att det är hon som är den utvalda så frågar hon tiotusenkronorsfrågan: what are you doing new years eve?

Nat King Cole - The Christmas song
Klassikernas klassiker tillsammans med White christmas av Bing Crosby, men denna är mycket bättre. Nat King Cole alltså, vilken sångare han var. Här handlar texten om julstämningen som råder hos folket med barnen som ska stanna uppe för att se om renar verkligen kan flyga. Tillsammans med melodin som är bland det bästa i stora tomtesäcken med julmelodier och Nat King Coles underbara stämma var det givet på förhand att det här skulle bli en klassiker. Många har försökt att tolka denna och de som har kommit närmast mästaren är The Blind Boys of Alabama tillsammans med Shelby Lynne, ge ett öra till den också om du har möjlighet.

Stina Nordenstam - Soon after christmas
Med ett piano och försiktigt blås som enda komp gör Stina Nordenstam en dyster kärlekssaga i juletid. Eftersom julen är så förknippad med lycka och vänskap så blir alla låtar som vänder ut och in på det väldigt laddade. Eftersom Stina sjunger på det sätt som hon gör så är det lätt att missa texten men lyssna extra på den nästa gång.

I wanted so to have you
And I wanted you to know
I wanted to write songs
About how we're walking in the snow

But there's no snow this winter
There's no words for what I feel for you
It's not enough
Though it's too much
Why must it always be like that?

Jay-Z - En kärleksförklaring

Jay-Z var först.

Jay-Z är också störst i min lilla hiphopvärld.

Om man kallar Just D för hiphop så var de långt före Jay-Z men när jag lyssnade på dem var "genre" ett obefintligt ord i mitt språk, så Just D var inte hiphop då och de är väl fortfarande lite på gränsen.

Det var när Jay-Z släppte Hard knock life 1998 som jag fick upp öronen för honom och någon gång i den vevan som jag insåg att det fanns en genre som hette hiphop. När han sen släppte Anything på singel 1999 blev det min första skiva med Jay-Z. 2000 släppte han The Dynasty - Roc la familia som jag köpte strax efter att den kom, för min del är det också den bästa Jay-Z-skivan som jag har, jag har fyra (The Dynasty, The Black album, Reasonable doubt och Kingdome come).

När han nu är tillbaka med Kingdome come inser jag hur mycket jag gillar honom. De sista tio dagarna har jag lyssnat extremt mycket på Jay-Z och nya Kingdome come är väldigt, väldigt bra. Jag hade inga förväntningar på skivan men den är grym.

Som vanligt rappar han om saker som jag har väldigt lite förhållande till så argumentet om att de bästa texterna är texter som man kan identifiera sig med får sig en liten törn, för här är det ordtrollandet som gör dem så bra. Jay-Z har ju ett ordflöde som är enormt och en förmåga att få till textrader som ingen annan. Orden faller sig så naturlig hela tiden och det är bara att instämma med det som Gradvall skrev "Om hans röst vore ett instrument är den på nivå med John Coltranes saxofon och Miles Davis trumpet."

Till Kingdome come - deluxe edition medföljer en dvd som visar ett par låtar från Jay-Z:s konsert på Royal Albert Hall tidigare i år och det är en bländande show. Eftersom man inte får hela konserten här tror jag den fungerar som smakprov på en kommande konsert-dvd, jag hoppas det också. I somras skrev jag om Kanye Wests dvd Late orchestration och då saknade jag Jay-Z. På en intervju på den dvd:n säger Kanye att Jay-Z och Beyoncé var i publiken på konserten och dansade. Och eftersom det var en formidabel konsert gissar jag att där och då tändes det kanske ett frö hos Jay-Z att visa för Kanye och alla andra var skåpet ska stå. Och kanske fick han redan då inspiration till sin Royal Albert Hall-konsert där han precis som Kanye kompas av en kvinnlig stråkorkester (kanske samma, inte alls otänkbart). När jag skrev om Kanyes konsert drömde jag om hur bra det kunde bli med en lika stor blåsorkester också och det har Jay-Z här. Alltihop av det som man får se på den medföljande dvd:n till Kingdome come är en enda stor fest med massvis av folk. Affärsman som han är släpper han förhoppningsvis hela konserten på dvd och förhoppningsvis tar han med sig sin show till Stockholm nån gång framöver.

På några skakiga youtubeklipp från konsertbesökare får man se Jay-Z och Beyoncé framföra Crazy in love, en av de kanske 10 bästa låtarna från 2000-talet, men den låten finns inte med på Kingdome come-dvd:n. Men jag tror att det är Jay-Z och Beyoncé, och inte Jay-Z & R Kelly, som skulle kunna göra en Best of both worlds-skiva till något riktigt hett. På Kingdome come är Beyoncé med på ett spår bara, Hollywood, men det är ett av de bästa på skivan. Om jag får hoppas något mer så hoppas jag på en Best of both worlds med Jay-Z och Beyoncé.

Nu ska jag bara smälta Kingdome come ordentligt och kanske någon gång nästa år ge mig i kast med The Blueprint och de andra albumen som jag inte har. Hoppas det framgår här hur mycket jag gillar honom för Jay-Z var inte bara först inom hiphop för mig. Jay-Z är störst och har tydligen inga planer på att släppa en millimeter av sin tron just nu. Välkommen tillbaka Jay!