Jay-Z - En kärleksförklaring

Jay-Z var först.

Jay-Z är också störst i min lilla hiphopvärld.

Om man kallar Just D för hiphop så var de långt före Jay-Z men när jag lyssnade på dem var "genre" ett obefintligt ord i mitt språk, så Just D var inte hiphop då och de är väl fortfarande lite på gränsen.

Det var när Jay-Z släppte Hard knock life 1998 som jag fick upp öronen för honom och någon gång i den vevan som jag insåg att det fanns en genre som hette hiphop. När han sen släppte Anything på singel 1999 blev det min första skiva med Jay-Z. 2000 släppte han The Dynasty - Roc la familia som jag köpte strax efter att den kom, för min del är det också den bästa Jay-Z-skivan som jag har, jag har fyra (The Dynasty, The Black album, Reasonable doubt och Kingdome come).

När han nu är tillbaka med Kingdome come inser jag hur mycket jag gillar honom. De sista tio dagarna har jag lyssnat extremt mycket på Jay-Z och nya Kingdome come är väldigt, väldigt bra. Jag hade inga förväntningar på skivan men den är grym.

Som vanligt rappar han om saker som jag har väldigt lite förhållande till så argumentet om att de bästa texterna är texter som man kan identifiera sig med får sig en liten törn, för här är det ordtrollandet som gör dem så bra. Jay-Z har ju ett ordflöde som är enormt och en förmåga att få till textrader som ingen annan. Orden faller sig så naturlig hela tiden och det är bara att instämma med det som Gradvall skrev "Om hans röst vore ett instrument är den på nivå med John Coltranes saxofon och Miles Davis trumpet."

Till Kingdome come - deluxe edition medföljer en dvd som visar ett par låtar från Jay-Z:s konsert på Royal Albert Hall tidigare i år och det är en bländande show. Eftersom man inte får hela konserten här tror jag den fungerar som smakprov på en kommande konsert-dvd, jag hoppas det också. I somras skrev jag om Kanye Wests dvd Late orchestration och då saknade jag Jay-Z. På en intervju på den dvd:n säger Kanye att Jay-Z och Beyoncé var i publiken på konserten och dansade. Och eftersom det var en formidabel konsert gissar jag att där och då tändes det kanske ett frö hos Jay-Z att visa för Kanye och alla andra var skåpet ska stå. Och kanske fick han redan då inspiration till sin Royal Albert Hall-konsert där han precis som Kanye kompas av en kvinnlig stråkorkester (kanske samma, inte alls otänkbart). När jag skrev om Kanyes konsert drömde jag om hur bra det kunde bli med en lika stor blåsorkester också och det har Jay-Z här. Alltihop av det som man får se på den medföljande dvd:n till Kingdome come är en enda stor fest med massvis av folk. Affärsman som han är släpper han förhoppningsvis hela konserten på dvd och förhoppningsvis tar han med sig sin show till Stockholm nån gång framöver.

På några skakiga youtubeklipp från konsertbesökare får man se Jay-Z och Beyoncé framföra Crazy in love, en av de kanske 10 bästa låtarna från 2000-talet, men den låten finns inte med på Kingdome come-dvd:n. Men jag tror att det är Jay-Z och Beyoncé, och inte Jay-Z & R Kelly, som skulle kunna göra en Best of both worlds-skiva till något riktigt hett. På Kingdome come är Beyoncé med på ett spår bara, Hollywood, men det är ett av de bästa på skivan. Om jag får hoppas något mer så hoppas jag på en Best of both worlds med Jay-Z och Beyoncé.

Nu ska jag bara smälta Kingdome come ordentligt och kanske någon gång nästa år ge mig i kast med The Blueprint och de andra albumen som jag inte har. Hoppas det framgår här hur mycket jag gillar honom för Jay-Z var inte bara först inom hiphop för mig. Jay-Z är störst och har tydligen inga planer på att släppa en millimeter av sin tron just nu. Välkommen tillbaka Jay!