Småprat

14.58 såg jag att Aftonbladet skulle ha chatt med Markus Larsson 15.00 så jag passade på att ställa två frågor och fick båda besvarade.

jazzkatt säger: Jag har saknat bra svenskspråkiga album i år. Vilka har du gillat mest och hur bra är Pengabrorsans kommande i sammanhanget?
Markus Larsson säger: Då har du känt samma saknad som jag. The Knife har gjort årets bästa svenska popalbum, tycker jag. Moneybrothers kommande skiva "Pengabrorsan" verkar mycket lovande. Men jag har inte hört alla låtar ännu.

jazzkatt säger: Vilka är årets bästa soul- respektive retrosoulplattor?
Markus Larsson säger: Soulalbum: Cassie eller Ne-Yo. Retrosoul: Solomon Burkes "Nashville.

Avsaknaden av svenskspråkiga album är verkligen påtaglig i år. Jag har köpt ett hittills - Nicolai Dungers Edith Södergran-tolkningar och kommer att köpa ett till - Moneybrothers kommande. Eventuellt skaffar jag Det funkars och Eldkvarns skivor också men det är tveksamt om det finns utrymme för dem. Högst upp på önskelistan nu står Jay-Z och Porgy & Bess med Miles Davis, men jag har ju lovat mig själv att inte köpa skivor i november så jag får vänta en vecka till.

Årets soulalbum för mig är John Legends men Ne-Yo:s So sick (acoustic version) är årets låt fast jag har inte hört hans album tyvärr. Cassie har jag hört lite av på myspace men det föll mig inte på läppen direkt. När jag ställde frågan om retrosoul tänkte jag på nyutgåvor av gamla soullåtar men Solomons skiva är förmodligen bra, Don't give up on me är ju en modern klassiker, ett av 2000-talets bästa album.

Min årsbästalista kommer om tre-fyra veckor skulle jag tro.

Läs hela chatten här

Uppdatering: Jag har faktiskt köpt två nya svenska skivor i år även om jag inte kom på det när jag skrev inlägget. Nina Ramsby & Martin Hederos - Jazzen är den andra, hade inte spelat den på länge då i fredags när jag chattade och skrev blogginlägget. Nu har jag lyssnat på skivan igen. Mina förväntningar på skivan var väldigt höga, vilket man har kunnat utläsa här om man vill, jag trodde det skulle bli en svensk version av Sades Lovers rock men mina förväntningar stämde inte riktigt med vad jag hörde när jag lyssnade på skivan första och andra gången och sen har den fått vila lite men när Hello saferide nämnde den i nya Sonic blev jag tvungen att ta fram den och lyssna och nu låter Jazzen mycket bättre. (Hello saferides kommande svenskspråkiga grej kan är på förhand nästan lika intressant som Pengabrorsan. Väldigt vad många av mina favoriter som har bytt till svenska det här året, Nicolai Dunger, Miriam Aïda (visserligen bara en låt), Moneybrother och nu (egentligen nästa år då) Hello saferide, jag tackar och bockar för allt sånt.)