Nina Ramsby & Martin Hederos - Jazzen

Plats 12: Nina Ramsby & Martin Hederos - Jazzen

Det börjar försiktigt.

Nu är du rik
utan nånting alls
för mjukhet kan komma ur sorg
det är så stort att du kan ge så
om du ger allt, ej för att få
så blir du hel


Jazzen är en subtil skiva, med små nyanser. Men ju mer man lyssnar desto mer belönad blir man. Nya detaljer infinner sig, både i Martins pianospel och i Ninas sång. Jag har sagt det förr och jag säger det igen att Nina är en fantastisk sångerska. Hon sjunger tvärtemot Whitney Houstons wailingar om ni förstår vad jag menar. Oftast slår hon an en nerv som gör att jag lyssnar intensivt på varje ord som kommer.

På Jazzen har hon skrivit svenska texter till en rad utländska låtar, bland annat Sades mästerverk It's only love that gets you through som jag citerade ovan och Nina Simones Compassion som jag citerade här. Hon vågar vara ärlig och närgången i sina texter. Det handlar om kärlek, vänskap, mjukhet, sorg, tro och livets stora ämnen utan att bli platt eller tomt. Bara väldigt starkt och personligt.

Från en Nina till en annan

Det här är två låtar som har snurrat mycket i iTunes på sistone.

Because I have loved so deeply
because I haved loved so long
God in his great compassion
gave me the gift of song

Because I have loved so vainly
sung with such faltering breath
oh, oh, oh, the Master in
his infinite mercy
offers the boon of death
Nina Simone - Compassion



Och för att jag älskat så mycket
och för att jag älskat så djupt
Gud i sin storhet gav mig
trösten i sångens ljus

Och för att jag älskat så många
och sjungit till hjärtat mitt brast
O du store Gud
den eviga nåd
som befriar oss när vi dör
Nina Ramsby & Martin Hederos - I sin storhet


Vilken som är bäst? Gud vet.

Ludvig och Nina = sant

Kanske är det mest jag och Tobias Brandt som bryr oss men nu står det klart att Nina Ramsby och Ludvig Berghe Trio gör en skiva ihop som kommer i september enligt Ninas myspace. Där kan man också lyssna på tre spår

När jag hörde Ludvig Berghe Trio i september fick jag tillfälle att berömma Ninas text till Berghes Just her weekend fling. Då trodde Ludvig att det kanske kunde bli något samarbete och nu är det alltså klart. Två av Sveriges bästa musiker ihop, en superskicklig pianist och en sällsynt unik sångerska, det borde inte kunna bli något annat än grymt.

Jag väntar med spänning på skivan!

Med kärlek

I veckan har jag varit på två fantastiska konserter. En med jazz och en med pop.

Ludvig Berghe Trio har alltid varit ett av mina favoritjazzband. De släppte sin första skiva när mitt jazzintresse började växa till sig, runt 2002-2003. Då följde jag typ allt som Jonas Kullhammar och hans skivbolag Moserobie gjorde, vilket med andra ord ledde till att jag beställde Ludvig Berghe Trios självbetitlade debutplatta när den släpptes. Den är alldeles för lång som helhet men det finns en hel del schyssta nummer där. Deras andra platta skrev jag om här när den var ny. Nu har de släppt två nya skivor som de turnérar lite med. Jag var tvungen att köpa dem också.

Och så blev det. Jag blev till och med den första som köpte skivan av Ludvig själv (Moserobie har nog sålt några ex innan jag köpte mitt). Dessutom fick jag möjlighet att kommentera att jag sett att Nina Ramsby gjort en text till Berghes låt Just her weekend fling från hans förra platta. Ninas version finns att lyssna på på hennes myspace. Gör det! Nina Ramsbys & Martin Hederos skiva Jazzen har jag lyssnat mycket på de senaste veckorna. Hennes röst och sångteknik är av ett särskilt fint slag. Så ren och enkel och vacker. Jag frågade Ludvig om den inspelningen finns på skiva men det gjorde den inte. Ev. om jag fattade det rätt kunde det bli nåt skivsamarbete dem emellan, vilket vore väldigt kul så klart.

Vad det gäller själva konserten på Flamman finns bara bra saker att säga. Det är så klart en hopplös och möjligtvis onödig diskussion men jag tycker att Ludvig Berghe är Sveriges bästa pianist. Jag skulle ge typ vad som helst för att kunna virvla fram över tangenterna på det sätt som han gör.




Fantastiskt konsert nummer två var Jens Lekman på HG. Mycket bättre än väntat. Med sig hade han ett band med sex tjejer samt en kille som spelade laptop (skötte lite effekter och dylikt). Och ja, det som är bra på skiva blev mycket bättre live. Och det var fullsmockat och folkligt och väldigt indieskt, och ganska underbart. Och de spelade Black cab, Sipping on the sweet nectar, You are the light, A sweet summer's night in Hammerhill. Och hans bästa låt Jag tyckte hon sa lönnlöv (översättningen på Maple leaves som finns att hämta på hans hemsida). Och det var fiol, dragspel, saxofon, trumpet, flöjter, bas, trummor, gitarr, synt och alla möjliga instrument.

Och jag köpte ett vinylexemplar av nya skivan och fick den signerad. Tokigt fin vinyl med motiv över själva ljudspåren.



Jag har tänkt på en sak till. Kanske ska jag i fortsättningen bara köpa skivor som antingen 1) betyder mycket för mig, typ Håkans skivor. Att det är kul att äga själva skivan och inte bara ha köpt musiken digitalt. 2) Att skivan är billigare än att köpa motsvarande skiva digitalt eller 3) Man kan få den signerad.

Årets skivor 2006

1. Lily Allen - Alright, still
För första gången och förmodligen inte sista gjordes årets bästa skiva av en artist som är yngre än mig. Lily Allen fick hjälp av ett gäng sluga producenter och själv beskrev hon sin vardag i London på ett roligt, fräckt och oemotståndligt charmigt sätt.

2. John Legend - Once again
Det är de tidlösa låtarna och John Legends röst som gör Once again så bra. Har man nån gång förälskat sig i klassisk soul som Marvin Gaye, Otis Redding och Temptations gillar man nog det här.

3. Moneybrother - Pengabrorsan
Fem i tolv smällde han in årets tredje bästa skiva och jag älskar så gott som allt av det. Moneybrother lyckas väva in så orockiga ord som skatteplanering och bemanningsföretag i låtarna utan att det låter konstigt. Julduetten med Jerry Williams är min favoritlåt idag men det varierar ganska mycket och det är alltid ett tecken på en bra skiva.

4. Björns vänner - Live på Chokladfabriken
En liveplatta som spelades in 2005 men släpptes i år och det är fullständigt lysande rakt igenom. Björns vänner har en helt egen och oefterhärmlig stil i popsverige, en blandning av pop, progg och de uppriktigaste men samtidigt naivaste poptexterna som görs i Sverige, vill man upptäcka Björns vänner bör man börja med Live på Chokladfabriken.

5. Jonas Kullhammar Quartet - Son of a drummer
Trumslagarens son gjorde den här gången en jazzplatta som verkligen är lika bra från start till mål, bara fem låtar lång men det är precis lagom. Jag har sagt det förr och säger det gärna igen: Jonas Kullhammar Quartet är Sveriges bästa jazzgrupp enligt mig, och de har aldrig varit bättre.

6. Miriam Aïda - Meu Brasil
Sveriges bästa jazzsångerska hämtade inspiration från Brasilien och sjunger portugisiska som om hon inte har gjort något annat men sist på skivan infogade hon även en svensk låt. Det är så här jag vill att mitt Brasilien ska låta, tyvärr Håkan, det är inte trumorkestrarna som är Brasilien för mig, det är det inneboende svänget som finns i allt de gör. Och det finns verkligen på Meu Brasil och det är därför man blir så glad varje gång man lyssnar.

7. Jay-Z - Kingdome come
Jay-Z tog sig i kragen och återvände med ett album utan megahits men med genomgående högkvalitativ hiphop.

8. Nina Ramsby & Martin Hederos - Jazzen
En försvenskning av Sades mästerverk Lovers rock. Till synes försynta låtar men med texter om liv, kärlek, vänskap och hopp som växer sig starkare för varje lyssning. Nina Ramsby ska också ha en stor eloge för att ha fört in ordet mjuk i populärmusiken. Jag tror Jazzen kan växa sig ännu starkare i fortsättningen på samma sätt som Lovers rock fortfarande växer för mig trots att jag har spelat den väldigt mycket i drygt två års tid.

9. The Beautiful South - Superbi
Beautiful south har tre klara fördelar jämfört med många andra popband: 1) En bandmedlem - Paul Heaton - som till fullo behärskar det här med popmelodier och poptexter 2) Tre personer som delar på sången som gör att det känns som om man lyssnar på ett riktigt bra blandband istället för ett och samma band 3) Paul Heaton är en av de bästa nu levande sångarna, helt ärligt.

10. Koop - Koop islands
Den är för slätstruken som helhet men Koop island blues, Come to me och Beyond the son är tre absoluta toppnummer.


Utanför listan tyvärr
Jag hoppades mycket på dessa tre men de infriade inte förväntningarna alls. Nicolai Dunger - Sjunger Edith Södergran, The Concretes - In color, Paul Simon - Surprise.

Höstjazz - Jazzhöst

Det kommer att bli en fin höst.

Koops album släpps imorgon och dyker förhoppningsvis upp i min brevlåda redan imorgon. Jazz med karibiska influenser, mmm. Lyssna lite på Myspace eller deras egen hemsida. Och missa inte videon till Come to me!

Musicmusicmusic släpper snart nytt också med musiken som ingick i en teateruppsättning av Macbeth, kanske kan bli bra. Jag har hittills inte köpt någon skiva från Kallerdahls skivbolag Hoob även fast recensioner och smakprovsmp3or har tilltalat mig mycket så jag har lovat mig att "nästa gång" ska jag slå till. Så varför inte denna gång?

Moserobie utlovar nytt album med Håkon Kornstad & Håvard Wiik. Deras första platta Eight tunes we like skrev jag lite om här. Om nya skivan kommer i höst eller ej har jag dock ingen aning om.

Jazz eller ej men Sveriges bäste basist Torbjörn Zetterberg har gjort slag i saken och har realiserat sina singer/songwriterdrömmar som han har nämnt i nån intervju nångång nånstans. Folke kallar han sig och det låter rätt schysst.

Imorgon spelar Andreas Gidlund Quartet på Flamman här i stan. Ska bli skoj.

Just nu är jag jättekär i Natt i en stad med Nina Ramsby & Martin Hederos som finns att lyssna på på Myspace. Mmm, ny och spröd jazz med sång på svenska är inte varje dag man hör. Från början var det tänkt att deras album skulle komma imorgon också men det har blivit uppskjutet till nästa vecka. Mina vänner, det känns som om Jazzen med Nina Ramsby & Martin Hederos kan bli årets album, så förhoppningsfull är jag. Lyssna på Natt i en stad och de andra låtarna nu och läs sedan recensionen i Sonic.

Det kommer att bli en fin och svängande höst.

Sonic 30

Nya numret av Sonic kom idag, alltid lika trevligt.

Och trevligast av allt var så klart den stora artikeln om Jim Ford. Jag listade förra året Harlan county som en av årets bästa låtar (trots att den är från 1969 så var den ofta spelad här hemma) men jag lyckades inte att få tag i särskilt mycket mer information om Jim eller om hans enda album. Ett album som inte tycks att gå att få tag i annat än i begagnad form. Jag har fortfarande bara hört låten Harlan county och inget mer men nu är förväntningarna på skivan (om jag hittar den) mycket högre än tidigare. Jag upptäckte Harlan county på Country got soul vol 2 efter att Moneybrother-Anders hade spelat just den låten i sitt sommarprogram. Artikeln om Jim Ford var precis som jag vill att musikartiklar ska vara: passionerad, välskriven, informativ och uppmuntrande att lyssna på själva musiken bakom (även om artiklar om artister som jag inte vanligtvis lyssnar på också kan vara väldigt bra).

I ett slag blev jag också 149 kr eller så fattigare. "Det fungerar utmärkt. Detsamma gäller Sades "It's only love that gets you through" som heter "Och nu gör ingenting ont" och inleder skivan." (Recension av Nina Ramsby & Martin Hederos - Jazzen) Världens kanske tjugonde (förmodligen högre om jag gjorde min lista idag) bästa låt tolkad på svenska!

Sedan har jag inte hunnit längre. Men en sak som jag saknar lite. I Sonic 18 skrev Billy Rimgard att Stina Nordenstams skivor tar tid att uppskattas (jag instämmer) och att han skulle återkomma i Sonic 30 och skriva mer vad han tyckte om "konstverket" The world is saved. Hade varit kul att veta vad han tycker nu, då fick den en åtta i betyg. Recensionsbetyg är inget som behöver vara konstant för all tid utan borde kunna revideras som man vill tycker jag (vilket ju är lättare på internet än i tryck förstås men ändå).

Det tar sig

Skivåret har varit magert hittills men den 27/9 släpps fler intressanta skivor än vad som har kommit hittills 2006 känns det som. Saxat från Aftonbladets lista:

"27/9
Christian Falk, Promoe, Nina Ramsby & Martin Hederos, Deportees, Helena Paparizou, Anna Ternheim, Irene, Oddjob."

Hey, jag skulle nog kunna köpa alla förutom Helena Paparizou men det kommer jag inte ha råd med. Men de som känns hetast nu är Promoe, Nina Ramsby & Martin Hederos (de ska ju tolka jazzen) och Anna Ternheim. Sen vet man ju inte hur bra Christian Falks skiva kan bli, de tidigare skivorna har sin höjdpunkter helt klart. Deportees, Irene och Oddjob är helt klart schyssta band men i konkurrens med de övriga så får de stå i skuggan, lite synd, om de hade släppts någon annan dag kunde de känts hur angelägna som helst. När jag tänker efter har jag faktiskt sett flera av dessa artister live: Promoe (både solo och med Looptroop), Martin Hederos (med TSOOL), Deportees, Anna Ternheim (som förband till Nicolai Dunger) och Oddjob.

Förutom den 27 september är det inte lika mycket smällkarameller men Fattaru, Esbjörn Svensson Trio, Nicolai Dunger, Stina Nordenstam, Mattias Alkberg BD kan nog bli hur bra som helst. Enda (!) utländska skivsläppet som är intressant på förhand är John Legends. Förhoppningsvis lite bättre än Get lifted, förhoppningsvis med mer Kanye.

Vilka skivor som sen kommer att inhandlas är en helt annan fråga än vilka som är intressanta. Den som lever får se.