Håkan Hellström - Det är så jag säger det

Plats 1: Håkan Hellström - Det är så jag säger det


Det kan ta slut imorgon eller hålla på för alltid
ibland är det så


Håkan Hellström sätter alltid ord på allt som ingen annan gör. Han tar till de stora känslorna. På den här tiden (2002) talade han ofta om "feber", vilket var en beskrivning på något slags rustillstånd som hans musik var tänkt att nå.

Men vi dansar och du har så mjuka läppar

Och som den gjorde det och som den gör det! Man kan älska eller hata sån här kamikazemusik när han vräker ur sig sitt hjärta på de kanske mest patetiska sätt i balladerna, samtidigt som han dansar natten lång i de ösiga låtarna. Man kan tycka att ibland måste man misslyckas med den taktiken, det kanske är sant, men jag tycker att han klarar sig väl genom hela albumet. Det finns inga riktigt svaga spår, men det finns många toppar!

Men ibland krävs det mer
innan jag öppnar armarna
förlorar mig och känslorna faller fritt
på midnattsgatorna
vem skulle bry sig
om våra hjärtan blev förstörda?

Det är så jag säger det är en skiva som är som ett ypperligt blandband. Det finns dansgolvshits, visor, ballader, sambatrumor, bombastiska instrumentalpartier och lite till. Själv gillar jag sällan skivor som är slätstrukna och jämna hela tiden, det krävs mer dynamik än så för att jag ska lyssna på ett helt album från början till slut.

När musik är som bäst är den tröst, verklighetsflykt, glädje, en förstående vän och en dröm om att allting är möjligt. Håkans musik är allt det där för mig! Och nu när vintern plågar staden med bitande kyla, drömmer jag om aprilhimlen.

Och jag tänker alltid på Dig i april

Varje Håkanalbum innehåller några låtar med texter av absolut bästa sort, här gillar jag mest Det är så jag säger det, Rockenroll, blåa ögon - igen och Mississippi kan vänta. Idag är det just den sistnämnda som biter sig kvar. Jag tänker mig ett kärlekspar som sjunger den för varandra. Riktigt vad den betyder vet jag inte, men vackert är det.


Åh håll mig, ååh håll om mig
vi är nån annanstans
du kanske aldrig mer är med mig
men om vi var nån annanstans

Så kyss mig, åh kyss mig
är det på riktigt
eller drömmer jag
all oro som du har

Åh, håll om mig

Mississippi kan vänta
Mississippi kan vänta
på en bättre dag
en bättre dag
men inte jag

bob hund - Stenåldern kan börja

Plats 2. bob hund - Stenåldern kan börja

Silverplatsen! bob hund!

Det här är inte nästan
detta är precis
du är inte ensam
du är bara envis

bob hund bjuder fler citeringsvärda strofer än något annat band. Alla texter står för sig själva och de allra flesta skulle lätt gå att trycka upp på en t-shirt och sälja i mängder.

Men bob hund är också ett sprudlande energiskt band. En rockorkester där gnisslet är en given medlem, om man säger så.

För min del började kärleken till bob hund just med denna skivan. Då var det 2001, jag var 17 år. Jag åkte från Jönköping bort till Huskvarna för att de hade rea på skivan trots att den var splitter ny. På vägen hem hann jag läsa hela texthäftet och tänkte att det här kommer jag att gilla.

Väljer du olycklig kärlek?
Ingen kärlek alls?

Den sommaren hade jag också turen att få spela för bob hund. Fast det är inte lika stort som det kanske låter. Jag deltog i en liten orkester som var lunchunderhållning på en vägkrog vid E4:an. Vi satt på en liten veranda och spelade. Helt plötsligt viskar trummisen till mig: Är inte det där bob hund?. Jag tittade upp och ser Johnny Essing stå och röka. Lite senare skymtade Thomas Öberg förbi. Det var en märklig händelse, men kul. Men ingen av oss vågade gå fram och prata med dem.

Jag känner ett behov av att gå fram och göra bort mig
jag känner ett behov av att gå fram och berätta allt för dig

Jag samlar ibland mod genom att nynna den strofen i huvudet. Det känns ibland som att det finns ett bob hund-citat för alla situationer. För några veckor sedan, sent på en söndagkväll, smsade jag en vän:

Snart har helgen vecka 48 tagit slut.

Två minuter senare kom svaret:

Det är sent och det dröjer lite till!

Stor nördvarning...

När jag lyssnar på skivan nu inser jag att Ner på jorden är bra mycket bättre än vad jag minns den. Den är en av skivans starkaste låtar, och då är hela skivan väldigt stark! Skall du hänga med? Nä?!, Dansa efter min pipa, Stora tankar i lilla berg- och dalbanan, Och där står du, Sista beställningen, äh, alla låtar är egentligen hits.

Jag har aldrig sett bob hund live, men i maj är det äntligen dags, på Cirkus i Stockholm brakar det loss. Kommer bli mycket fint. Till sist, bob hund har också sagt det sannaste som går att säga:

Det sista som ska tystna är musiken i mitt huvud

Florence Valentin - Pokerkväll i Vårby Gård

Plats 3: Florence Valentin - Pokerkväll i Vårby Gård

Jag har lyft 16 ton, vad får jag då?
- En konsumkupong
Jag har lyft 16 ton, vad får jag då?
- En bingolott

Florence Valentin är Sveriges eget The Clash och Dexy's midnight runners i ett och samma band. Blanda rock, soul, pop, kärlek och punk i en köksmixer och ut kommer låtar som Upp på sociala, ner på systemet och Smällar man får ta.

Det är är musik med fingret på pulsen både 2007, då plattan kom ut, men den stämmer lika bra nu som då. Sångaren Love sjunger om heroinister och kontorister, Systembolaget, polisen, hyckleri i politiken, Jonas Hassen Khemiri och mycket annat. Allt med ett vänsterperspektiv som slår underifrån.

En av skivans bästa låtar är den personliga Då skulle det inte vara jag där Love driver med sitt eget beteende. Om jag skulle va en ängel / Och om jag gärna spelar mespop varje kväll / Och om jag klara av det bra / Då skulle det inte va jag. Och sedan radar han upp en massa punkter som han inte tycker stämmer in på honom, men i sista versen vänder allt: Så om ni skulle se mig där / jag helst aldrig är / då är det nog bara jag.

Belackare kan alltid klaga på att det här har gjorts förr. Att det bara är simpla stölder från bland andra The Clash. Men då kommer man ifrån själva kärnan i musiken. Nämligen känslan man får av att lyssna. Jag har inga problem med att man hör tydliga referenser (eller kalla det stölder om det känns bättre), för även om Florence Valentin har andra band att tacka för sin nisch så tillför de ändå väldigt mycket friskt blod och vilja till musiken så att sånt inte spelar nån roll alls längre. Min mage och mitt hjärta gillar verkligen det här! Det är sjukt medryckande och väldigt sing-along-vänligt.

Producerar vapen i Bofors
för det säljer Sverige rekord på
så när det smäller i Pakistan
då är det smällar man får ta

Det finns väldigt många anledningar till att jag älskar det här bandet och den här skivan. Vi går igenom några punkter:
1) Love sjunger väldigt bra. Eller rättare sagt han tror på det han sjunger och då kan det aldrig bli dåligt. Det hörs i fraseringen och betoningen att detta är saker som ligger honom varmt om hjärtat.
2) Det smattrande pianot. Med ungefär samma sorts boogiekänsla som på Håkans senaste skiva.
3) Blåset! Trumpetaren Magnus är briljant. Gå och se honom live, han ger alltid järnet, så även på skivan.
4) Att texterna känns väldigt angelägna. Precis som med Mattias Alkberg BD:s Tunaskolan (Plats 8) delas det ut smällar till höger och vänster. För att vissa saker måste sägas helt enkelt.
5) Att man vill dansa när man lyssnar.

Det kanske är konstigt att vi aldrig springer på varann mer
jag har funderat på det
men jag hatar dom ställen du känner till och dom vännerna du rör dig med
och jag kan inte hjälpa det

Timbuktu - Alla vill till himmelen men ingen vill dö

Plats 4: Timbuktu - Alla vill till himmelen men ingen vill dö

Hon berättade om sitt jobb, om sin katt, om sitt liv
jag sa: "Det jag gör är lägger rap på ett beat"

Timbuktus styrkor är många, hans sångliknande flow är en, hans både humoristiska och samhällskritiska texter en annan, hans partnerskap med hela hiphopsverige vilket gör att han får bra beats och gästartister en tredje. Men det är när man ser honom live som han växer till Sveriges största lilla entertainer.

Vi lyssnade på Helt off / vi var helt väck / kyssar är hett stoff / till vi var helt näck / hon sa: "Jag vet att du är en riktig player" / jag sa: "Baby, skit i vad ryktet säger"

Men det här är ingen lista med liveartister utan med bra album. Och Alla vill till himmelen är Timbuktus bästa album hittills. Det är till och med ett album utan några egentliga snedsteg, vissa låtar brukar jag hoppa över (I väntan på vadå, Skjuter du, skjuter jag), men resten är rent hiphopguld.

Influenserna som hörs på skivan är många, hiphop (så klart), funk, reggae, världsmusik, pop. Det är en stor styrka, jag tycker att alla album tjänar på att vara varierade, annars orkar jag knappt lyssna på ett helt album. Jag lyssnar inte jätteofta på denna plattan längre, men när jag tar fram den inser jag varför. Jag kan texterna utantill på nästan alla låtar. Jag körde den så mycket 2005 att de satte sig kvar.

Hiphop kan vara kul för ibland dröjer det åratal innan man exakt uppfattar vad som sägs i en viss textrad. Alternativt tittar man i texthäftet så klart. Ett exempel för mig är från låten Åk dit, tredje versen, som jag inte uppfattade förrän efter många, många lyssningar.

Ja, och du tappade nästan andan
lackade som fan
när Amato svina ner din hytt
med lax från resturangen

På en personlig topplista över Timbuktulåtar plockar jag med många från denna plattan: Plotten tjocknar, Åk dit, Fruktansvärld, Kärlekens bandvagn, Generellt och Stirra ner. (Jovisst är titelspåret sjukt bra, men Timbuken har gjort många låtar som är bättre.)

Detta är Sveriges bästa hiphopalbum så vitt jag har hört. Skaffa det eller die cryin'.

Säkert! - Säkert!

Plats 5: Säkert! - Säkert!

Det här är vad magen säger om dig.

Säkerts skiva är en klassiker, en förnyare av den svenska poptraditionen. Jag var inne på sådana tankegångar redan när jag recenserade skivan när den var sprillans ny. Nu vet jag att skivan är precis så bra.

Av alla skivor på listan är detta den med störst klassikerpotential (vilket hintar en aning om de skivor som kommer på topp 4). Det är en skiva som det kommer pratas om om tio år, om tjugo år och för alltid.

Det är främst texterna som är Säkerts styrka. Det är spridda dagboksanteckningar ur ett alldeles vanligt Svenssonliv. Det är personligt och privat och uppriktigt. Som när hon vill få ihop det med en kille som redan har flickvän och tänker "någongång måste du bli själv" och "du vet inte om det än, men det kommer att bli du och jag till slut". Jag tror många har känt så. Eller när hon skriver ett öppet brev till någon hon inte har sett på länge eftersom de skildes åt arga på varandra.

Hej du, det var ju ett tag sen
600 dagar om man räknar precis
och jag tänkte jag skulle höra av mig
och säga att allt är fint

Jag har träffat en annan nu
han behandlar mig bra
jag går och nynnar hela tiden
jag har färgat håret och jag har fått pollenallergi

Är du fortfarande arg?

Eller låten om att alltid ha varit lite för präktig och duktig i skolan, att man hade en god relation till mor och far, aldrig varit tonårsrebell.

Jag var nog värd allt stryk som jag har fått /.../
och jag grät mig till sömns efter alla dar

Säkert skulle bli Annika Norlins sidospår bredvid Hello saferide. Istället för en debutplatta i skymundan blev den en stor kritiker- och publikfavorit och följdes av flera turnéer. Nu verkar Annika till och med osäker på om det kommer bli någon uppföljare. Det hoppas jag verkligen. Nya Hello saferide-plattan har inte alls samma passion i låtarna.

Säkert är en skiva som jag tror betyder lika mycket för unga tjejer som någonsin Känn ingen sorg för mig Göteborg gjorde för unga killar (däribland jag själv). När Håkan sjöng om att vara olyckligt kär utanför en hamburgerbar sjunger Annika om att bli något annat än "blek och feg och sävlig och lat". Detta är popmusik som är väl förankrad i verkligheten och som samtidigt erbjuder tröst och känslan av att du-är-inte-ensam. Musik blir sällan mer betydelsefull än så.

Björns vänner - Live på chokladfabriken

Plats 6: Björns vänner - Live på chokladfabriken

Björns vänners storhet kan förklaras med låten Staffanstorp. I original heter den Across the sea och är skriven och framför av Weezer. Då handlar det om ett fan i Japan som skickar brev och förklarar hur mycket hon gillar bandet och vill veta mer om sångarens hobbies, favoritmat och födelsedag med mera. Sångaren vill träffa det här fanet, men det är ju trots allt ett helt hav mellan USA och Japan.

I Björns vänners version är det samma tema med ett fan som hör av sig till sångaren. Men nu handlar det om det stora avståndet mellan Staffanstorp och Lund (bara några kilometer). Så det kommer (ju) inte bli någon kärlekshistoria där inte.

Varför bor du där? Så långt bort?
Jag i stan, du i Staffanstorp

Den här plattan är en liveplatta, den enda på listan som inte är ett regelrätt album. Björns vänner har nämligen bara släppt ett regelrätt album, Tappat halva hjärnan, samt en fullängdare bestående av spår från olika ep:s, singelbaksidor osv, Får ett eget liv heter den. Men Live på chokladfabriken visare upp bandet från deras bästa sida. Det är finfina popmelodier, sinnrika texter, värme, glädje!

Innan de introducerar en låt på konserten kör sångaren Richard följande mellansnack: "En låt som heter, Vad ska jag med ett foto på dig, om man inte gillar den, den är rätt lång... kan man gå och kissa". Självdistans är härligt!

Jag har skrivit mycket om Björns vänner tidigare. Bland annat en lång kärleksförklaring. Klicka på Björns vänner-etiketten nedan om ni vill läsa mer. Jag ska inte återupprepa mig för mycket. Vill man köpa skivan gör man det på klicktrack.com, här. Den är nämligen inte utgiven på vanlig cd, utan finns bara via Klicktrack.

På Live på chokladfabriken framför bandet några av deras största "hits": Åkrar och himmel, Flicka vad är det du vill mig?, Vad ska jag med ett foto av dig?, Mörkröda tomater och Anna Vennergren. Frågar du mig, (vilket du kanske gör eftersom du är inne på min blogg), så blir inte popmusik så mycket bättre än så här.

Det här är ett band att förälska sig i!



När ögon börjar glöda vill jag bara att mina glöder tillbaks

Magnus Carlson - Allt är bara du, du, du

Plats 7: Magnus Carlson - Allt är bara du, du, du

Vid tiden för inspelningen för den här skivan måste Magnus Carlson har varit Sveriges olyckligaste man. I alla fall om man tror på merparten av texterna på den här skivan. Inledningslåten Genom natten slår an tonen:

Motorn går på fullt varv
jag kramar ratten hårt
jag kör längs öde vägar
måste långt bort härifrån
bilen rusar genom natten
radion spelar Kents Om du var här

Låten är så bombastiskt och fulländat dramatisk och Magnus sjunger på toppen av sin förmåga (och han är verkligen en av Sveriges bästa sångare). Genom natten är också en av 00-talets bästa svenska svenska låtar, men någon sådan lista kommer jag inte göra. Men den platsar definitivt väldigt högt upp på en sådan, kanske topp 5, kanske topp 3, kanske nummer 1.

Visst finns det ljusare texter också på den här skivan, Nu skiner solen på oss är en sådan, Vacker värld också. Resten är nog den deppigaste svenska musiken jag har hört tillsammans med Eldkvarns Limbo. Men till skillnad från den mesta deppmusiken så är det inga nedstämda låtar. Det är ofta bombastiska trummor, stora arrangemang och många instrument. På gränsen till patetiskt kanske, men alltid på rätt sida.

Vad fan ska man med kärlek till?
Det blir ju aldrig som man vill
vad fan ska man med känslor till?
Dom gör ju ändå som dom vill

En av de största vinsterna med att göra en sådan här lista är all "research" man tvingas göra. Nu har jag plockat fram en gammal P3 Live-konsert rån Hultsfred med Magnus som jag fångade på kassett 2001. Strålande bra livemusik! Och Håkan Hellström gästade på scenen.

Till skiva nummer två (Ett kungarike för en kram) blev Magnus lyckligare och skrev bara låtar om lycklig kärlek (och lite om politik och annat). Den har sina ljusa sidor den skivan, men Allt är bara du, du, du är så mycket bättre. Det krävs nog aldrig ett brustet hjärta för att göra stor musik, men Magnus verkade i alla fall mer inspirerad här än på uppföljaren.

Magnus hade hjälp av väldigt många kändisar på den här skivan, här är några: Thåström, Håkan Hellström, Björn Olsson, Timo Räisänen, Mick Jones från The Clash, Fredrik Sandsten och Ian Person. En sådan faktor hjälper så klart till när man skapar ett mästerverk.

Mattias Alkberg BD - Tunaskolan

Plats 8: Mattias Alkberg BD - Tunaskolan

Med engagemang är allt möjligt!

Det måste vara den enkla tesen som Mattias Alkberg lever efter. Åtminstone låter det verkligen så när man lyssnar på Tunaskolan. Jag tror inte jag äger någon skiva som där just engagemanget framgår så tydligt. Här handlar det om att ta saker i egna händer, bråka med regeringen, skälla på porrtidningsförsäljare, ransaka sig själv om man tycker någon annan dricker för mycket med mera. Allt detta till kompet av några enkla, raka punkackord och drivande trummor. Jag kan inte ogilla detta.

Ställ till en scen på Telia
släng tårtor på ditt elbolag
kör så det ryker, Don Quixote

Plattan vore förstås ointressant eller i alla fall tråkig om inte texterna lyftes upp av melodierna och bandet. Bandet är verkligen på hugget på alla låtar. Alkberg pressar rösten och jag rycks med till luftgitarr och sång.

Döden byter namn lite då och då
nu heter den som jag och det var dags att gå
men jag är inte borta
jag är bara inte här
det är svårt med begreppen
svårt att hålla dem isär

Nu är inte allt bara slagkraftiga politiska texter. Matti och Angelica är en låt om kärlek och barn. Dock är det inga smöriga stråkar eller djup basröst a la Barry White, det är gnislande gitarrer och smattrande trummor ändå.

Bandet är ju inte först i Sverige med att spela punkrock på svenska, men kvaliteten här är väldigt hög. Alkberg var ju ingen debutant när han gjorde plattan trots att det är den första i hans eget namn. Tidigare hade han ju spelat länge med Bear Quartet.

En sak jag verkligen ångrar är att jag inte upptäckte plattan direkt när den kom, för då spelade bandet på HG i Linköping. Nu finns inte Mattias Alkberg BD kvar så jag kommer nog inte få någon chans att se dem live heller. Tyvärr. De rockade nog fett som liveband.

Nu börjar det bli riktigt tajt om platserna på den här listan. Men Tunaskolan är verkligen värd benämningen "Den åttonde bästa svenska svenska skivan hittills under 2000-talet". Och Alkbergs engagemang på den här skivan är verkligen värd era öron.

Lars Winnerbäck och Hovet - Söndermarken

Plats 9: Lars Winnerbäck och Hovet - Söndermarken







Vad ska man göra ända fram till maj?





Den raden från Åt samma håll ekar tungt i huvudet när hösten och vintern visar sig från sin sämsta sida. Men Winnerbäck är mer än en dysterpoet. Han är en strålande låtskrivare ibland och jag har inte hört något starkare album med honom än Söndermarken.

Det var 2003 och jag fick albumet i födelsedagspresent. Tidigare hade jag bara haft ett blandband med honom. Söndermarken är sedan dess en kär vän som har gjort att jag sett honom spela live sex gånger sedan dess. Fyra på hans (och numera min) hemmaplan i Linköping, och det är alltid sällsynt trevliga kvällar. Nu börjar jag kunna konceptet ganska väl men det är alltid kul ändå. Senast kom det 12 000 personer. Jag tror inte någon annan svensk artist hade dragit så mycket folk i Linköping som Lasse.

Jag tycker egentligen att hans nya irländska folkmusikkostym generellt sett passar honom bätre än Hovet-varianten som är med här. Men hur som helst så är det en fantastisk skiva. Här finns också en av hans mest bortglömda låtar. Aldrig har jag hört den live. Aldrig nämns den som en favorit av andra fans. Men Lång väg hem är en sådan fantastisk, vers-på-vers-på-vers-vindlande roadtriplåt som aldrig tar slut. Sådana som Eldkvarn gör drösvis av, ni vet.

Låten Söndermarken är av samma fina kaliber och min absoluta favoritlåt med Winnerbäck. Det är därför ett citat från den låten har prytt bloggens överkant ända sedan starten 2005. Söndermarken är den ultimata uppväxtlåten för alla som är uppväxta i mellanstora svenska städer (Jönköping för mig) och drömt om gitarrer, att imponera på tjejer, skivbutiker i centrum, nyponbuskar, båtar i bäcken, parkeringshus, skolmatsalar med mera. Trots att låten består av tolv verser är det omöjligt att tänka bort någon av dem, alla behövs. Precis lika väl som saxofonsolot på slutet. Han skriver fortfarande väldigt starka låtar, men Söndermarken-skivan är hans magnum opus. Får se om han kan överträffa den framöver.

Anna Järvinen - Jag fick feeling

Plats 10: Anna Järvinen - Jag fick feeling

Inledningen är fantastisk: några snabba slag på bastrumman sen kommer det in en ljus kvinnoröst och bandet kickar igång.

"Åh, jag gick i solen / Utan att sakna nåt / Åh jag gick där mitt i våren, den lyckan var kort / För in kom du, och var vackrare än jag vad jag har sedan sett dig va / Jag låtsas att jag är på väg till dig / och det här, här är tåget som tar mig hem till dig / Åh, det är ok, jag ska bara vara hos dig / Behöver inte titta mot mig, eller säga nånting stort, åh, nej, nej, nej, nej, nej"

Jag fick feeling är en underbar skiva i sin folkpopkänsla. Givetvis sjunger Anna fantastiskt och hon och bandet hade verkligen feeling under inspelningen. Sällan har väl en skiva namngetts så väl som denna? Bandet var inte dåligt heller, hon kompades av Dungen och producerades av Mattias Glavå. Jag har ingen aning om hur man ska kunna följa upp denna succé, men det går säkert. I alla fall om de kommer nära den feelingen som finns här.

Ibland är det svårt höra vad hon sjunger, men det gör inte så mycket. Känslan musiken ger är ju så mycket viktigare.

Jag funderar ibland på hur underbart det skulle bli om Anna och Håkan gjorde en duettskiva ihop. De känns som det perfekta duettparet. Inte som Marvin Gaye & Tammi Terrell kanske, utan mer som Lee Hazlewood & Nancy Sinatra, eller kanske något mellanting. Anna har sagt i intervjuer att hon är stort fan av Håkan så vem vet hur det kan bli i framtiden.

Förra hösten/vintern såg jag Anna och sitt band spela på HG i Linköping. Jag stod på första raden precis vid Annas mick. Det var en väldigt trevlig konsert. Anna stod med händerna i fickorna lite lagom lojt och mös och sjöng så klart oklanderligt. Det var en härlig feeling då, men jag känner mer feeling nu när jag lyssnar på skivan. Och Götgatan är en sådan låt jag inte kan sluta nynna på. "Åh nej, nej, nej, nej, nej."

Thåström - Skebokvarnsv. 209

Plats 11: Thåström - Skebokvarnsv. 209

Thåström tar ner allt så fruktansvärt långt på den här skivan. Eller i alla fall på skivans bästa stunder. De lågmälda stunderna är nämligen de bästa.

Han plockar ner kompet tills dess att nästan ingenting återstår. Tar ner texterna tills det låter som vanligt talspråk. Sedan lägger han på sin mörka, något raspiga röst och då uppstår magi.

Fast det var så kort romans
var det nåt jag borde ha förstått
att såna chanser kommer en gång bara
- aldrig att dom kommer två

Det finns ett visst skimmer över den här skivan som gör att man lyssnar intensivt. Rösten är definitivt hans starkaste tillgång. Detta är nog en sådan skiva han inte kunde göra när han var 25, det krävs nog både mod och erfarenhet för att kunna skriva dessa låtar.

Skivans kanske bästa låt heter Stjärna som är din och det är en så vacker kärleksförklaring att allting runt omkring stannar av när man hör den. Man inser verkligen att andra artister krånglar till språket när man hör refrängen i låten:

Jag önskar dig allt vackert
för du är det bästa som jag vet

Nina Ramsby & Martin Hederos - Jazzen

Plats 12: Nina Ramsby & Martin Hederos - Jazzen

Det börjar försiktigt.

Nu är du rik
utan nånting alls
för mjukhet kan komma ur sorg
det är så stort att du kan ge så
om du ger allt, ej för att få
så blir du hel


Jazzen är en subtil skiva, med små nyanser. Men ju mer man lyssnar desto mer belönad blir man. Nya detaljer infinner sig, både i Martins pianospel och i Ninas sång. Jag har sagt det förr och jag säger det igen att Nina är en fantastisk sångerska. Hon sjunger tvärtemot Whitney Houstons wailingar om ni förstår vad jag menar. Oftast slår hon an en nerv som gör att jag lyssnar intensivt på varje ord som kommer.

På Jazzen har hon skrivit svenska texter till en rad utländska låtar, bland annat Sades mästerverk It's only love that gets you through som jag citerade ovan och Nina Simones Compassion som jag citerade här. Hon vågar vara ärlig och närgången i sina texter. Det handlar om kärlek, vänskap, mjukhet, sorg, tro och livets stora ämnen utan att bli platt eller tomt. Bara väldigt starkt och personligt.

2000-talets bästa svenska-svenska skivor

Jag tänkte nu dra igång en serie i tolv delar med 2000-talets bästa svenska-svenska skivor. Vissa album är nog lite bortglömda, andra är listsuccéer. Reglerna är enkla. Texterna ska vara svenskspråkiga. Endast album räknas (inte ep:s, enskilda låtar osv). En artist får endast förekomma en gång på listan. Alla genrer räknas. Jag väger in två saker: hur mycket jag gillade skivan när den var ny samt hur mycket jag gillar den nu.

Om ett år kommer sådana här listor att hagla eftersom vi då står inför ett decennieskifte. Men jag vill vara ute i god tid så jag börjar lista redan nu!