Säkert!

---
Har inte bloggat på ett tag nu. Har inte haft nåt att säga och haft fullt upp med annat, men nu är jag tillbaka igen.
---


Man ska inte ta till för stora ord än kanske. Skivan är ju bara inne på sin tredje levnadsdag men jag tror den kan vara början på något nytt.

1989 gjorde Jakob Hellman ...Och stora havet.
1995 släppte Kent sin debutplatta.
2000 kom Känn ingen sorg för mig Göteborg med Håkan Hellström.
2007 dyker Annika Norlin (Hello Saferide) upp under namnet Säkert! och släpper sitt självbetitlade debutalbum. Alla dessa skivor har på något sätt uppdaterat den svenska poptraditionen.

Huruvida Säkert! egentligen borde ha en plats bland de nyss nämnda är möjligtvis för tidigt att säga. Men det känns som att den tillför något nytt i poptraditionen i alla fall. Annika Norlin river ut sina dagboksblad och tonsätter dem med indiepopmelodier av finaste märke. Det är i vissa fall brutalt ärliga textrader om allt mellan himmel och jord.

Håkan Hellström känns ofta också väldigt ärlig i sina texter men man kan aldrig riktigt veta vad som är självupplevt och vad som bara är fantasier. Säkerts texter känns personligare än till exempel Håkans, inte nödvändigtvis bättre, men det känns som om de kommer direkt från den verklighet som Annika upplever. Det handlar om vänner, kärlek, svek, att dra ner på stan, tidningen Elle, Kjell Höglund, lycka, att dö samtidigt som sin älskade, att försöka framstå som något annat än att vara "blek och feg och sävlig och lat".

Om man jämför Hello Saferide och Säkert! kommer Säkert! ett litet steg närmare mitt hjärta bara för att texterna är på svenska. Hur man än vrider och vänder på det tar jag till mig svenskspråkiga texter på ett annat sätt jämfört med engelska texter. Inte för att jag är dålig på engelska utan bara för att det ändå krävs att hjärnan gör en snabb översättning.

"I love you" har inte samma klang som "jag älskar dig". "A walk in the park" är inte jämförbart med "en promenad i parken". På engelska kan man komma undan med snygga formuleringar, det är väldigt mycket svårare på svenska. Det är därför som jag gillar Magnus Carlsons soloskivor mer än Weeping Willows, Pengabrorsan mer än Moneybrother, Håkan Hellström mer än Broder Daniel (ok, jag vet att jämförelsen haltar något, Broder Daniel förknippas med all rätt mer med Henrik Berggren än Håkan men han var i alla fall med i bandet). Och det är nog därför jag gillar Säkert! mer än Hello Saferide. Just nu i alla fall.

Om man ska jämföra texterna med någon annan artist är Florence Valentin den som jag tycker hamnar närmast. Han skildrar också sin verklighet på ett väldigt personligt sätt vare sig det handlar om hans ilska mot samhället eller när han förklarar att hans vänner kommer ihåg hans texter bättre än han själv gör.

Vill man dra fler paralleller kan man säga att på samma sätt som Håkan inte verkar bry sig om att sjunga "fint" så lyfter Säkert fram sin jämtländska dialekt och låter den bli ett signum för hennes sånger.

Man ska inte ta till för stora ord än kanske. Skivan är ju bara inne på sin tredje levnadsdag men jag tror den kan vara början på något större. Om inte annat är det ett strålande popalbum som alla popfans borde gilla och troligtvis en stark kandidat när alla årslistor för 2007 ska sättas ihop.