Från tango till Taube

Jag måste bara skriva några rader om föreställningen Från tango till Taube med Håkan Hellström, Sven-Bertil Taube och Göteborgs symfoniker som jag såg igår.

Vilken makalös konsert för att säga det enkelt.

Håkan och Sven-Bertil sida vid sida sjungandes till symfoniorkesterkomp för ett fullsatt konserthus. Alla på scenen verkade uppriktigt glada över att vara där och publiken likaså som gav stående ovationer ett par gånger om. Låtmässigt var det ganska mycket Evert Taube-låtar så klart, några av Håkans egna (Gårdakvarnar och skit, Jag har varit i alla städer och Bara dårar rusar in), en tonsatt Nils Ferlin-dikt och lite annat. Jag blir mer och mer imponerad av Håkan Hellström som artist, han känns fullständigt naturlig i ett sådant sammanhang som detta. Han har i princip allt som krävs som artist, ett drygt dussin fenomenala låtar, utstrålning, inlevelse plus att han gör allt av kärlek till musiken, vilket märks direkt när han kliver in på scenen. Men ändå så brukar folk klaga på hans sångröst men nu har han nog fått några hundra nya fans från Sven-Bertils generation (och far och son Taube har fått ett antal nya fans i håkangenerationen också).

Det glädjer mig verkligen att en konsert av det här slaget blir så uppskattad som Från tango till Taube har blivit, man kan bara hoppas att det kommer fler liknande föreställningar i framtiden med möten över generations- och genregränser.