Lill!

Ett av de finaste svenska albumen måste vara Lill Lindfors Du är den ende från 1967. Och förmodligen ett av de tidigaste i svenskt musikliv med så tydliga brasilianska influenser (jag har inte gjort nån research i frågan så om det är nån som vet nån tidigare skiva får ni gärna meddela det). Många låtar på skivan har bossa nova-komp även om det är en så "svensk" låt som Evert Taubes Flickan i Havanna.

En annan mycket glädjande sak med skivan är att Lill sjunger med så förtvivlat mycket inlevelse att det är svårt att vara oberörd. Hon verkar ha lagt ner sin själ för att få sången så perfekt som möjligt. Fraseringarna och betoningarna är i toppklass genom alla fjorton låtar.

Sen är omslaget ett av de tjusigaste som jag har sett men tyvärr finns det ingen bra bild på nätet som gör det rättvisa (jag har bara hittat små, dåliga bilder av omslaget).

På baksidan av skivan har Stikkan Anderson skrivit två små texter, en adresserad till Lill och en till skivköparen och den som är adresserad till Lill vittnar om att skivan kommer från en annan tid. Sista stycket i den lilla texten lyder så här:

"Du, Lill, är en av mina favoriter! Som fackman fängslas jag alltid av Ditt artisteri på scen och platta, och som enbart man av Din sensuella utstrålning från ben till kratta. Gift Dej aldrig förrän Du kontaktat mej."

"Gift Dej aldrig förrän Du kontaktat mej." Varför läser man inte den uppmaningen på nya skivor?

Men åter till musiken. Låtarna är en salig blandning av Evert Taube, (nyskrivna) svenska låtar, svenska översättningar av bland annat Dylan, Don't think twice - It's alright blir här Låt mej va' - de' e' bra. Burt Bacharachs och Hal Davids There's always something there to remind me blir Alltid nåt som för mej att minnas.

Alla låtar är väldigt bra men det är två som höjer sig över de andra. Det är de som har tagit mest av de brasilianska influenserna. Du för mej är bara drygt två minuter lång men kokar redan efter två sekunder i introt. En omedelbar klassiker för mig. Men ytterligare lite bättre är en svensk översättning av Jorge Bens sambaklassiker Mas que nada som är en fullpoängare i originalversion (glöm Sergio Mendes version från förra året och leta upp Jorge Bens istället). Men Lills svenska version, översatt av Mats Hallgren, är faktiskt ännu bättre. På svenska heter den Hör min samba och det är fantastiskt roligt att svenska musiker redan 1967 kunde få det att svänga så mycket som på denna låt.

Om ni är sorten som springer i second hand-affärer eller skivmässor och köper vinyler kan ni nog hitta denna skiva relativt billigt. Jag köpte min som en av "tre skivor för 50 kr" och har inte ångrat mig en sekund. Det kommer inte ni heller göra.