Med kärlek

I veckan har jag varit på två fantastiska konserter. En med jazz och en med pop.

Ludvig Berghe Trio har alltid varit ett av mina favoritjazzband. De släppte sin första skiva när mitt jazzintresse började växa till sig, runt 2002-2003. Då följde jag typ allt som Jonas Kullhammar och hans skivbolag Moserobie gjorde, vilket med andra ord ledde till att jag beställde Ludvig Berghe Trios självbetitlade debutplatta när den släpptes. Den är alldeles för lång som helhet men det finns en hel del schyssta nummer där. Deras andra platta skrev jag om här när den var ny. Nu har de släppt två nya skivor som de turnérar lite med. Jag var tvungen att köpa dem också.

Och så blev det. Jag blev till och med den första som köpte skivan av Ludvig själv (Moserobie har nog sålt några ex innan jag köpte mitt). Dessutom fick jag möjlighet att kommentera att jag sett att Nina Ramsby gjort en text till Berghes låt Just her weekend fling från hans förra platta. Ninas version finns att lyssna på på hennes myspace. Gör det! Nina Ramsbys & Martin Hederos skiva Jazzen har jag lyssnat mycket på de senaste veckorna. Hennes röst och sångteknik är av ett särskilt fint slag. Så ren och enkel och vacker. Jag frågade Ludvig om den inspelningen finns på skiva men det gjorde den inte. Ev. om jag fattade det rätt kunde det bli nåt skivsamarbete dem emellan, vilket vore väldigt kul så klart.

Vad det gäller själva konserten på Flamman finns bara bra saker att säga. Det är så klart en hopplös och möjligtvis onödig diskussion men jag tycker att Ludvig Berghe är Sveriges bästa pianist. Jag skulle ge typ vad som helst för att kunna virvla fram över tangenterna på det sätt som han gör.




Fantastiskt konsert nummer två var Jens Lekman på HG. Mycket bättre än väntat. Med sig hade han ett band med sex tjejer samt en kille som spelade laptop (skötte lite effekter och dylikt). Och ja, det som är bra på skiva blev mycket bättre live. Och det var fullsmockat och folkligt och väldigt indieskt, och ganska underbart. Och de spelade Black cab, Sipping on the sweet nectar, You are the light, A sweet summer's night in Hammerhill. Och hans bästa låt Jag tyckte hon sa lönnlöv (översättningen på Maple leaves som finns att hämta på hans hemsida). Och det var fiol, dragspel, saxofon, trumpet, flöjter, bas, trummor, gitarr, synt och alla möjliga instrument.

Och jag köpte ett vinylexemplar av nya skivan och fick den signerad. Tokigt fin vinyl med motiv över själva ljudspåren.



Jag har tänkt på en sak till. Kanske ska jag i fortsättningen bara köpa skivor som antingen 1) betyder mycket för mig, typ Håkans skivor. Att det är kul att äga själva skivan och inte bara ha köpt musiken digitalt. 2) Att skivan är billigare än att köpa motsvarande skiva digitalt eller 3) Man kan få den signerad.