Strutsteorin

Jan Gradvall presenterade strutsteorin i en feberrecension av The Knifes självbetitlade album. Alla som har boken ombeds att läsa recensionen nu. För alla andra kan jag beskriva att strutsteorin i korthet handlar om att begrava huvudet i sanden, befria sig från trender och bara göra sin egen musik.

Det är en teori jag gillar och som jag tror är väldigt sann. "Strutsarna" gör oftast väldigt bra musik. Som fan till en artist vill man väl egentligen inte ha nyskapande och stilförändring? Man vill väl egentligen bara att personen/bandet ska strunta i samtiden och istället bara förfina sitt hantverk.

Moneybrothers nya låter precis som Moneybrother har gjort tidigare. Lite bättre låtar över lag och fritt från hippa referenser till musik och film. Bara olika sorters rock framförd av en man och ett band som har nått lite längre mot ett fulländat rockalbum.

Lars Winnerbäcks nya singel Om du lämnade mig nu låter som Winnerbäck har gjort på sina bästa dystra ballader och Miss Li sjunger så fint, så fint. Winnerbäck verkar alltid bara göra musik som han själv vill. Inga kompromisser, inget gästande i tv-studior. Han vet vad han är bra på och han gör det väldigt bra fortfarande.

Håkan Hellström passar också in i strutsteorin. Alla låtar han någonsin har släppt har på bästa möjliga sätt kännts som att de kommer från hjärtat. Inget ängsligt sneglande över axeln på vad som är hett eller inne. Han åkte till Brasilien och spelade in en stor trumorkester på Det är så jag säger det. Han blev vissångare på Ett kolikbarns bekännelser. Han blev Taubesångare tillsammans med Sven-Bertil Taube för ett antal konserttillfällen. Vad nästa skiva innehåller vet nog ingen, inte ens Håkan själv. Men att säga något annat än att hans konserter på Liseberg och Gröna lund nästa vecka är något mindre än årets mest framemotsedda konserter är helt fel. Själv ska jag till Gröna lund och får man höra en endaste ny låt eller två blir jag väldigt glad. Kanske får man en hint om han har stått med huvudet i sanden och skrivit nya låtar eller om det låter som något man aldrig kan föreställa sig. Spänningen är olidlig!