Behöver ni funken så bringar vi den

Jag har som princip att inte ändra i gamla blogginlägg men i förrgår kom jag på en skiva som borde varit med på topp 25.

James Brown - Live at the Apollo vol 2 (Deluxe edition)

Jag vet inte riktigt i vilken ände jag ska börja i men det är en ren fest att få höra JB och hans hårt svängande band under hans glansdagar. Det här är funk från funkens uppfinnare, funk som såvitt jag vet aldrig har blivit överträffad. Det är rytmen som står i centrum och man dansar som man inte trodde att man kunde eller ville. Men det vill man.

Att se de här konserterna live måste ha varit en glädjechock av storlek 100, sista halvan av andra skivan låter som ett skenande lokomotiv. Showerna var uppbyggda med att nå ett klimax för att sedan komma tillbaka minst en gång till och bygga upp ett ännu större klimax tills man inte kan nå längre. Utan att sluta innan man har plockat ner stjärnorna från himlavalvet. Vi i min ålder som tycker att Håkan och Moneybrother är bra på det ska veta att James Brown ändå gör det två snäpp bättre. Det är lätt att förstå att trycket på hans shower var så hårt att han kunde få göra fyra stycken om dan.

Jag kan tycka att det är effektfullt att Håkans band är förstärkt med en percussionist för att ge extra färg åt låtarna men James Brown körde med två trummisar med varsitt trumset som standard och i vissa spår som Kansas city och Please, please, please tog de bandets percussionist och satte honom bakom ett tredje trumset och sen kan ni ana varför det svängde så otroligt om de här konserterna.

Allt är inte bara sväng, JB gjorde en rad fantastiska ballader också där han fick visa vilken otrolig sångare han också är. I wanna be around låter helt fenomenal.

Det enda man kan önska efter att ha lyssnat på de här skivorna är att någon också hade filmat showerna så att man kunde få se på riktigt hur det var på Apollo theatre 1967 när världen verkligen fick veta hur man gör funk och hur man håller publiken i extas en hel kväll.