Stora tankar i lilla berg- och dalbanan

När jag köpte ny stereo nyligen sa försäljaren att jazz skulle låta mycket bättre ju dyrare högtalare och bättre anledning som man har. Struntprat tänkte jag men jag måste ändå medge att han hade en poäng och jazzen låter mycket bättre än i min gamla stereo. Jazzboxen är f ö skitsnygg och med bitvis fantastisk musik. Jonas Kullhammar Quartet spelar en underbar omtumlande version av Bebopalulia, bara en sån sak.

Nu har jag lärt mig hur man kopierar gamla kassettband till mp3. Jag har mängder av gamla kassetter som nu kommer fram igen. Massor av blandband och bortglömda saker som nu kan sparas på ett ganska smidigt sätt. Men det tar rätt lång tid tyvärr men det är det värt. Länge var ju kassettbanden det bästa sättet att spara nya låtar som man hört i radio eller på skivor. Nu är det kul att man har sparat dem (låtarna och banden) och kan ha dem på datorn istället. Det finns mycket guld bland gamla blandband.

Closer var ganska bra. Julia Roberts och Natalie Portman var riktigt bra men killarna var alldeles för lika varandra vilket ledde till att jag blandade ihop dem då och då. Får se den igen snart, kanske kan växa. Eternal sunshine of the spotless mind är däremot magnifik. Första gången såg jag den halvsovande och fattade inte vad som hände i filmen alltid, nu begrep jag nog hela handlingen, inte riktigt lika bra som Lost in translation och Garden state men är definitivt värd att nämna i samma andetag utan att skämmas. Kanske kan växa den också.

Dokument humor är riktigt bra men tyvärr har jag missat för många avsnitt och man kan inte se dem på webben heller. Jag vill se dem nu, ge ut en dvd eller vad som helst. Om det finns en koppling mellan utanförskap och humor vet jag inte men att man kan hävda sig med humor insåg jag tidigt. Att man däremot inte kan imponera på tjejer (inte många i alla fall) med att citera komediserier eller låtar tog lite längre tid att inse. Roligaste tv-programmet nu för tiden är annars repriserna på Time out i TV4+ torsdagar kl 21.00.

Lyckokatt växer för varje gång jag hör den lilla snutten. Hoppas skivan går i samma stuk då kan den bli störtskön. 2002 köpte jag fem skivor med Dunger (Soul rush, Vinyl trilogin och Tranquil isolation) och 2003-2004 såg jag tre ganska olika konserter med honom under loppet av ett halvår men sen dess har jag inte lyssnat så mycket på honom men Here's my song är väldigt bra (särskilt när han plockar ner de högsta tonerna i White wild horses, gåshud) även om jag gillar Sweat her kiss och Soul rush ännu lite mer.