Bebopalula
Huskvarna: Folkets park, 2002
Skövde: Kalasturnén, 2003
Huskvarna: Folkets park, 2005
Linköping: Where the action is, 2005
Linköping: München Hoben, 2005
Norrköping: Flygeln, 2006
Göteborg: Konserthuset, 2007
Stockholm: Gröna lund, 2007
Listan över mina håkankonserter kompletteras nu med Stockholm: Fryshuset, 2008.
Ibland kan jag undra varför jag åker på fler håkankonserter, särskilt utanför min egen hemort, vilket bara innebär resetrassel och extrakostnader. Men när jag väl är på plats försvinner alla tvivel. Nu senast blev jag till och med tvungen att nypa mig i armen ett par gånger för att försäkra mig om att det som hände på scenen faktiskt hände.
Det var fest och boogie och ballader i ett par timmar. Tro och tvivel var mäktig, Jag vet inte vem jag är men jag vet att jag är din likaså, Mitt Gullbergs kaj paradis knäckte lite mer än vanligt. Långa vägar som kan vara Håkans näst bästa låt nånsin efter Kom igen Lena överraskade lite negativt på scen, men var fortfarande väldigt bra. Att Känn ingen sorg och Lena är två utomordentliga livelåtar behöver väl inte ens nämnas egentligen. Den enda kritik jag kan ge mot konserten är att det saggar ibland i balladerna, men de vägs alltid upp av upptempolåtarna och ett stompigt boogiepiano och Finns smattrande congas. Och då finns det inget liveband på planeten som är bättre. Håll i hatten gosse!
Skövde: Kalasturnén, 2003
Huskvarna: Folkets park, 2005
Linköping: Where the action is, 2005
Linköping: München Hoben, 2005
Norrköping: Flygeln, 2006
Göteborg: Konserthuset, 2007
Stockholm: Gröna lund, 2007
Listan över mina håkankonserter kompletteras nu med Stockholm: Fryshuset, 2008.
Ibland kan jag undra varför jag åker på fler håkankonserter, särskilt utanför min egen hemort, vilket bara innebär resetrassel och extrakostnader. Men när jag väl är på plats försvinner alla tvivel. Nu senast blev jag till och med tvungen att nypa mig i armen ett par gånger för att försäkra mig om att det som hände på scenen faktiskt hände.
Det var fest och boogie och ballader i ett par timmar. Tro och tvivel var mäktig, Jag vet inte vem jag är men jag vet att jag är din likaså, Mitt Gullbergs kaj paradis knäckte lite mer än vanligt. Långa vägar som kan vara Håkans näst bästa låt nånsin efter Kom igen Lena överraskade lite negativt på scen, men var fortfarande väldigt bra. Att Känn ingen sorg och Lena är två utomordentliga livelåtar behöver väl inte ens nämnas egentligen. Den enda kritik jag kan ge mot konserten är att det saggar ibland i balladerna, men de vägs alltid upp av upptempolåtarna och ett stompigt boogiepiano och Finns smattrande congas. Och då finns det inget liveband på planeten som är bättre. Håll i hatten gosse!
Etiketter: Håkan Hellström
0 Comments:
Skicka en kommentar
<< Home