Vackrare

En av förra årets bästa skivor var en som hippa musikjournalister inte ägnade en enda textrad åt.

Sven-Bertil Taube - Alderville road

Om man inte störs av texter om nymjölkad mjölk i ett krus, att segla världen runt och sen förlora en halvmiljon blott för en kvinnas skull och dylikt finns det ingen anledning att inte lyssna på Alderville road. Låtarna är så klart Everts och låtarna från Sveriges bästa låtskrivare är fortfarande glimrande poetiska trots femtio, sextio år eller så på nacken.

Och Sven-Bertil, 74 år, sjunger så varmt och känsligt som få andra i detta land. För alla som har sett Från tango till Taube på tv eller i verkligheten vet hur fint det låter från hans stämma. Åldern och visheten färgas i rösten. Duetterna med Lisa Nilsson och Håkan Hellström är minst lika bra de. Då skapas ett möte i musiken som tillför ytterligare dynamik till låtarna. Håkan sjunger kanske bättre tekniskt här än han gör på sina egna skivor. Deras duett Vackert så var en av förra årets bästa låtar.

Det är svårt att välja favoritlåtar från en så här bra skiva. Men jag måste nämna Balladen om Gustaf Blom från Borås - en evighetslåt med vers på vers om äventyr på världshaven, Morgon i Ligurien - en poetisk berättelse om den undersköna Pierina, Linnea - en låt om kvinnan med det allra vackraste namnet i världen.

Alderville road är en underbar skiva. Jag är 23 och älskar den förbehållslöst, det här har ingenting med modernitet att göra. Det är låtar och sång och spel av gediget hantverk som alla kan, och borde, uppskatta.