En midsommarnattsdröm

"Och en skivaffär i centrum som ett hål genom kulissen ut i verkligheten, drömmen. Ut till färgerna man bara ser på bio" - Lars Winnerbäck

onsdag, januari 23, 2008

Dylan tar det tillbaka hem

Vissa skivor gillar man direkt. Efter en lyssning vet man att Skivan och jag blir en osviklig kombination under lång tid. Andra skivor växer för varje gång. Men de allra bästa finns där direkt. Som en pil igenom hjärtat.

Bob Dylan - Bringing it all back home är precis en sån skiva. Och den är föremål för min lyssningskärlek nu. Hör bara drivet i Bob Dylan's 115th dream! Känslan i Maggie's farm! Texten till Love minus zero/no limit "My love laughs like the flowers / Valentines can't buy her"!

Vissa påstår att Dylan inte kan sjunga. Jag påstår att vissa inte kan lyssna. Hör, hör som han sjunger! Oefterhärmligt, precis som alla bra sångare/sångerskor (oavsett om de är utrustade med klockrena röster) går det rakt in i hjärtat. Det kanske låter nasalt när han sjunger, men det går ju rakt in i hjärtat. Han sjunger så man tror honom genom alla vindlande beskrivningar om kärlekar, Maggie's pappa, Columbus, Edens portar och Mr Tamburin. Stora sångare/sångerskor lyckas med det och det är det som skiljer dem från de stora mängden. Antalet sånglektioner har egentligen aldrig haft något att göra med hur bra man sjunger.

Bringing it all back home är en skiva som trots 43 år på nacken lever och andas och finns här och nu. Man kan ju ibland undra varför vissa personer skriker sig hesa över ny indiepop när man plocka fram musikhistoriens klassikerplattor och inse skillnaden...

Dylan alltså. Vilken makalöst kreativ och lysande period han måste ha haft där kring andra halvan av sextiotalet. Jag jämförde honom med Miles Davis senast och jag gör det igen. Det är ju ändå två av populärmusikhistoriens allra största, tillsammans med James Brown, Louis Armstrong, John Coltrane, Beatles, Rolling stones, Bruce Springsteen och Madonna. Miles Davis hade också några år av makalös kreativitet kring slutet av 50-talet och början på sextiotalet. En likadan formtopp hade Bowie kring 1977, Prince i slutet av 80-talet och Jay-Z kring millenieskiftet.

Mycket tjat. Köp Brining it all back home nu. Du kommer älska den!





***

Ni såg säkert nyheten i förra veckan. Håkan släpper nytt och spelar åtminstone på tre ställen i år (Gbg, Sthlm och på Way out west i Gbg). Men fler spelningar lär tillkomma. Albumet kommer 26 mars. Förhoppningarna är skyhöga, var står han nu? Vad tog han med sig från Brasilien? Har han bytt bort Taube- och visorna? Blir det rock, blir det soul? Blir det årets album? Förmodligen.

Etiketter: ,

2 Comments:

  • At fredag, 25 januari, 2008, Anonymous Anonym said…

    "She knows there's no success like failure and that failure's no success at all."

     
  • At tisdag, 11 mars, 2008, Anonymous Anonym said…

    ett tips är ju att se den senaste dylan-filmen! den är så pass bra som rykterna säger!

     

Skicka en kommentar

<< Home