En midsommarnattsdröm

"Och en skivaffär i centrum som ett hål genom kulissen ut i verkligheten, drömmen. Ut till färgerna man bara ser på bio" - Lars Winnerbäck

söndag, januari 13, 2008

Som Dylan i filmerna



Kommande tiden kommer nog domineras av Bob Dylan. Det var längesen han och jag umgicks på daglig basis, men från om med idag börjar en ny Dylanperiod. Idag beställde jag Freewheelin' Bob Dylan och Bringing it all back home.

Dylan är en sån person som jag älskar för att han har prövat så många olika stilar, precis som Miles Davis gjorde i sin karriär. Möjligtvis blev inte allt av samma kvalitet men drivkraften att alltid förnya sig är värd långt mycket mer än en enstaka dålig platta, särskilt när dessa herrar har spottat ur sig så mycket fenomenalt bra musik. På svensk nivå är väl Nicolai Dunger den som kommer närmast i jämförelsen att pröva olika musikaliska uttryck.

Kompromisslösheten är också slående. När Dylan etablerat sig som folksångare, lyssnar han inåt, går vidare och börjar lira rock med elgitarr, vilket hans ursprungliga publik ansåg som ett helgerån. Efter en tid lämnade han även den stilen och gjorde senare mycket annat, bland annat religiösa låtar. När Miles Davis redan hade klarat av bebop, hardbop, orkestral jazz och att uppfinna den modala jazzen gjorde han något som inga kritiker väntade sig. Han uppfann fusion genom att kombinera rock och jazz i tidigare ohörd mix. Att aldrig stå still blev mottot.

Vem som var coolast av Miles och Dylan? Det är frågan, vissa bilder av dem är så magnetiska att man knappt kan sluta titta på dem... Vilka är dagens motsvarigheter på den punkten?

Etiketter: ,