Det spretar

Hmm, min musiksmak spretar mer än någonsin tror jag. Jag har köpt skivor i genrer såsom country (Abalone dots), tango (Astor Piazzolla), jazz (Herbie Hancock, Esbjörn Svensson Trio), visor (Nina Ramsby & Martin Hederos), klassiskt (Herbert von Karajan), house (Rasmus Faber), folkmusik (Sofia Karlsson). Den enda nämnaren är nog att jag tycker att det är fantastisk musik. Ska försöka skriva lite mer om de intressantaste av dessa framöver. Behöver lyssna in mig mer på dem först bara.

Jag har svårt att förstå musikälskare som bara håller sig till en genre. Växelbruket är ju extremt kul. Att börja nosa på nya genrer är som att upptäcka en ny färgskala. Det öppnas världar man inte visste fanns.

I Nyhetsmorgon i lördags var Jesper Börjesson på besök hos Andres Lokko i London och gick bland skivbutiker och klassika rockkvarter. Då berättade Andres om en skiva med palestinska kärlekssånger från Libanon, inspelade mellan 1921-1926 (tror jag det var), samt motiverade det hela med att "förr eller senare hamnar man ju där". Underförstått att om man gillar musik så gillar man också att söka upp nya genrer och artister. Och att man vet att det som regerade ens värld när man var sjutton inte nödvändigtvis kommer regera ens värld när man är 37 eller 67. Det finns liksom ingen ändhållplats för oss riktiga musikfanatiker. Sökandet fortsätter alltid.

Och det är ju det som är så himla kul!

Inom kort ska jag göra en sammanställning på höstens alla konserthöjdpunkter (som hittills är annonserade) i Linköping & Norrköping. Då utlovas både rock, jazz, pop, klassiskt och folkmusik.