En midsommarnattsdröm

"Och en skivaffär i centrum som ett hål genom kulissen ut i verkligheten, drömmen. Ut till färgerna man bara ser på bio" - Lars Winnerbäck

onsdag, juni 11, 2008

It's a funky groove thing goin' on, baby

Den grova, bastunga New Orleans-funken som skapades under sextio- och sjuttiotalen i just New Orleans är musik som står för några av de bästa danslåtarna jag kan tänka mig. Musiken är alltid fest, det är aldrig sentimentala ballader. Det är lördagkväll eller Mardi Gras jämt, alla står redo för en hejdundrande partykväll som från och med nu bara kan bli bättre.

Alla är tillåtna att gå upp på scenen och jamma. Rytmen är budskapet, den vänder sig direkt till höfterna och fötterna. "Hey, get up brothers, don't sit there with your head hanging down. /.../ Hey get up brothers, do any dance that's groovy to you. Yeah man!! som Ernie & The Top Notes förklarar i Dap walk på skivan New Orleans funk vol 1. Det är verkligen ingen slick Prince-funk vi pratar om. Det är rå, skitig, oborstad funk, fylld av spelglädje och livsglädje. Jag gissar att inspelningarna var rätt primitiva och att mycket var förstatagningar, att fånga festkänsla på skiva är verkligen inte det lättaste.

Det är en skiva som jag öst beröm över tidigare, och nu har vol 2 äntligen kommit, åtta år efter vol 1. Precis som ettan är den utgiven på världens kanske bästa skivbolag, Soul jazz records. Jag har inte köpt skivan än, men jag utgår från att den är lika bra som ettan.

För det är en sån skiva som har format mitt musikuniversum ganska mycket tror jag. Den öppnade upp dörrarna för den allra svängigaste, organiska musiken som finns. Jag köpte den när jag var sjutton. Egentligen allt jag lyssnar på fortfarande kan jag härleda tillbaka till den ålderna. Då lyssnade jag på Håkan, Jay-Z, jazz, soul, Bob Marley, Bob Dylan och Bob Hund, typ. Och New Orleans-funken då.

New Orleans-funken gör avtryck än idag i musiken. Lily Allen samplade Professor Longhairs megaklassiker Big chief på sin Knock em out. Nyligen gjorde någon en mash up mellan några Jay-Z-låtar och Ernie K-Does Here come the girls och kallade resultatet Blamma! Blamma! vs Jay-Z - Merry Xmas, Jigga man, we got you something from Boots. Och det är nog inte sista gången den gyllene musiken från New Orleans gjorde sig påmind i världen. Den gör sig ofta påmind hemma hos mig åtminstone. Köp New Orleans funk vol 1 och 2 och dansa lyckligare i era liv framöver.

Etiketter: