Exile on Wollmar Yxkullsgatan

Det bloggas på tok för lite om Håkans b-sidor. Jag har gjort det här om Zigenarliv dreamin' pt 1, här om För sent för edelweiss och här om Båda sidor nu. Alla tre är essentiella låtar för fans. För sent för edelweiss var ju till och med så bra att den återanvändes som titelspår på nya skivan, och inte bara som b-sida till Klubbland.

Senast i raden är singeln Kär i en ängel som har försetts med b-sidan med den geniala titeln Exile on Wollmar Yxkullsgatan. Även den är helt essentiell. Enligt Håkan ströks Exile till förmån för Långa vägar och det beslutet är helt korrekt. Långa vägar är klart bäst på nya skivan och kanske den näst bästa håkanlåten efter Kom igen Lena. Däremot kunde Flyg lilla fjäril eller de fyra årstiderna strukits från albumet till förmån för Exile on Wollmar Yxkullsgatan.

Låten är en rockrökarboogie, lika ostyrig och skitig som Zigenarliv dreamin' pt 1. Men Exile är bättre! Texten är ett mysterium och bitvis ohörbar. Ett parti tror jag går så här:

"Tack för freaksen, och Buffalo Springfield med. För många dyra skor och döda ögon."

Och lite senare ropar han ut "Jag är i dina armar igen. Bohuslän, Bohuslän, Bohuslän" som från ingenstans. Jag fattar inte så mycket. Men detta är en primitiv rökare med gnisslande gitarrer, orgel, trummor, körer som är halvt osynkade med varandra. Praktiskt taget en låt som kan få vem som helst att bli kär i rocken igen. Och det är inte det lättaste. Det låter som om de ännu en gång försöker destillera energin från ett helt rockband i en tre och en halv minuter lång låt. Förmodligen är detta en förstatagning, jag har svårt att tro att nåt annat.

Köp låten och lyssna. Den tian det kostar kommer ta er långt, långt bort. Den är ett löfte om att allt är möjligt. Den bevisar - igen - att Håkan Hellström är den intressantaste artisten i Sverige nu och det är ännu en låt i raden av oförglömliga b-sidor som förtjänar mycket mera strålkastarljus.