Jonas Kullhammar Quartet - Salut

Om jag ska berätta min historia om jazzen så ska man nog börja med denna skiva. Eller så kan man börja med Donald Harrisons Free to be som var den första jazzskivan som jag köpte eller Goran Kajfes Home som var den första jazzskiva som jag lånade eller kanske med Ken Burns serie om den amerikanske jazzhistorien. Men den långa berättelsen börjar nog med Jonas Kullhammar i alla fall.

Nåväl, när mitt jazzintresse drog igång för fyra-fem år sedan hade jag blivit ganska rejält musikintresserad. Läste feber.se så gott som dagligen och köpte många skivor som de tipsade om. En gång skrev Mats Olsson en överväldigande positiv recension av den här skivan när Jonas Kullhammar fortfarande var okänd, lovande saxofonist och givetvis fångade recensionen mig. Och att Kullhammar har samma förnamn som mig gjorde det hela lite extra kul. Men jag kunde inte köpa skivan då eftersom jag inte bodde i Stockholm eller vågade beställa via internet (tiderna förändras) så jag fick nöja mig med att spela in ett kassettband med JKQ när de var i jazzradion i P2 och kunde på så vis lära mig en massa av deras låtar. När sommaren 2002 kom åkte jag till Stockholm Jazz Festival där JKQ spelade, köpte skivorna (The soul of hade redan kommit ut då) och fick Salut signerad.

Då tog skivan (Salut) mig med storm och jag lyssnade rätt mycket på den. Sedan lyssnade jag inte så mycket på just JKQ-skivorna under ett tag utan följde istället Moserobies framväxt med nyfikenhet och beställde rätt många av deras tidigare plattor när de gavs ut. När jag hör Salut nu är den fortfarande bra men inte lika omkullkastande som då, men den kan nog fortfarande knocka en hel del lyssnare redan med inledande smockan En sång om kärlek och lite senare med Frippes blues och avslutningslåten I sheriffens klor. Balladerna är bra men det är inte där skivan bästa låtar finns.

För nytillkomna Kullhammarfans ska man nog inte börja med Salut utan istället välja Plays loud for the people som är mycket bättre i egentligen alla avseenden. Men när man kan den och vill gå vidare ska man välja Salut. The soul of är lite tråkig, några bra låtar (Snake city west och Horseface) men generellt alldeles för lång. Storbandsskivan med Norrbotten big band är bra men bara för inbitna fans. Men till våren är det tänkt att JKQ ska släppa en ny skiva och det kommer nog bli en höjdare. Och 26 april är det obligatorisk närvaro för alla linköpingsbor på Flamman när JKQ kommer dit. Förra gången var alldeles, alldeles underbar.