Pop

Håller på att lyssna igenom varenda skiva i skivsamlingen, har betat av drygt hälften (ca 130) och de skivor som är kvar nu är mestadels skivor från förr eller sånt som bara inhandlats och sedan snabbt glömts bort.

Första exemplet är Jakob Hellman ...och stora havet som jag köpte för 50 kr på Åhléns i höstas eftersom man bara måste ha den, klassikerstämpeln och allt. Den föll mig inte i smaken då helt, tycker att han sjunger ganska tillgjort emellanåt. Nu låter den bättre men den bästa låten finns inte bland originalalbumets låtar utan ligger bland extraspåren. Samarbetet med Perssons pack Tusen dagar härifrån är verkligen en hejdundrande eskapismklassiker. Jag lyssnade på den fyra gånger i rad. Det var faktiskt länge sen jag gjorde det med någon låt alls, gammal som ny. Fullständigt lysande.

"I ett helt annat land har vintern börjat komma
och dagarna på stranden
känns som hundra år sen när ett regn tar sig ner
på insidan av kragen och stövlarna hon köpte i morse är förstörda /.../
men när längtan blir till gråt ber hon klockan skynda på
Snälla ta mig tusen dagar härifrån!!"

Andra exemplet är Olle Ljungströms En apa som liknar dig som jag köpte när jag var sexton år 2000. Och i någon mening är den nog startskottet för min kärlek till svenskspråkig popmusik. Ett helt ok album fortfarande. Men ännu viktigare från 2000 (som dock inte stod kvar bland de ospelade skivorna i hyllan) är Känn ingen sorg för mig Göteborg. Var tvungen att plocka fram den igen och skrika med i varenda strof som betyder något. Och jag har väl skrivit tillräckligt mycket om Håkan kanske vissa tycker men den skivan är nog den enskilt mest betydelsefulla av alla skivor som jag har. Klart att man tilltalades av den när man var sexton och tonårsosäker. På samma sätt som jag föll för den vet man ju att andra föll för Morrissey/Smiths i den åldern. På tal om Morrissey så var hans uppträddande i Bingolotto idag verkligen coolt. Stilig och uttrycksfull är han verkligen den gamla popräven och jag var tvungen att återigen lyssna och förvissa mig om att Det finns ett ljus som aldrig slocknar. Om tjugo år står säkert Håkan och sjunger i Bingolotto och jag kommer sitta lika klistrad då som elvispojkarna (och jag också för den delen) gjorde idag. Det är väl sånt som kallas popmagi.