Torbjörn Zetterberg - Krissvit

Krissviten speglar ett år av uppbrott från en gammal flickvän. Ett år och uppgång och nedgång som gör avttryck i musiken. Man kan höra både gräl och långsam eftertanke om man vill. Torbjörn satte ihop en oktett för att kunna genomföra projektet, fyra saxofoner, två tromboner, bas och trummor. Det är mörkt och massivt ibland och långsamt och bedårande vackert i nästa sekund. I sista spåret börjar en ensam saxofon som bara kompas av några försiktiga bastoner att mejsla fram en himmelsk liten melodi och eftersom man vet att spåret heter Epilog: Ett år för sent kan man ana eftertanke och kanske ett ljus vid horisonten ändå. Men så slutar dock låten med några minuters tystnad innan en ensam kyrkorgel spelar vad som skulle kunna vara begravningsmusik. Förhoppningsvis för att begrava krisen bakom sig och gå vidare.

Jag kanske tolkar in lite för mycket i musiken men eftersom jag vet låttitlarna (väldigt talande): Slutet och delar av sanningen, Hela sanningen, Glömd och förlåten och Epilog: Ett år för sent och bakgrunden till låtarna är det lätt att tolka och associera kring musiken och det gillar jag. Trots att det är tungt och släpigt bitvis men också explosivt ibland så är det ändå genomgående en vacker platta i mina öron, lagom strukturerad och lagom fri med bländande samspel. Och eftersom det är en svit (Krissvit är ett fantastiskt namn) gör man bäst i att lyssna på den i sin helhet. Den här skivan bekräftar att Torbjörn Zetterberg kommer vara Sveriges intressantaste basist ett tag till.