Det var en soulig dag

Ägnade dagen åt att lyssna på gamla och nya soulplattor. Två stycken Otis Redding-skivor som jag har köpt på skivmässor men inte lyssnat så mycket på. Det var med en Otis Redding-special i SVT för några år sedan som soulintresset började (den finns nu på billig dvd under namnet Remembering Otis, köp den) och soul upptar ungefär lika mycket speltid som mina andra två favoritgenrer. En tredjedel pop, en tredjedel jazz och en tredjedel soul ungefär, väldigt grovt räknat. Och Otis är den soulstjärna som jag har bäst koll på, en gigant.

Sedan blev det India Arie - Acoustic soul som kom 2001 och är minst lika bra som den var då. Hon skapar soul med en akustisk gitarr och texter om medmänsklighet, kärlek och religion. Med bästa låten Video ställer hon sig tvärt emot rådande musikvideoideal.

"Don't need your silicon / I prefer my own / What God gave me is just fine"

Sedan blev det lite Solomon Burke också. Don't give up on me är nästan lika bra som den var då.