Bitterljuvt är ordet

Tom Waits - The heart of saturday night

Nu har jag hört hela skivan både en och två gånger till skillnad från när jag försökte beskriva skivan bara genom att ha hört tre låtar.

Det låter bitterljuvt. Tom Waits var 25 när han skivan släpptes 1974 och det låter som om han har varit med om väldigt mycket. Det handlar om romantik, förlorad kärlek, tveksam kärlek, stora bilar på ensamma vägar och barer där bartendern kan ens namn. Om debutplattan Closing time handlar om tiden efter stängning låter The heart of saturday night som timmarna strax före när allt var möjligt men kanske inte lika troligt men man kan fortfarande hoppas.

Det låter som om Frank Sinatra hade skickat hem den stora symfoniorkestern efter inspelningarna av My way men vissa ville inte gå hem, de ville hellre hänga med ner till puben på hörnet utanför studion tillsammans med Frank. De satt och drack en del och sa några kloka ord för att sedan gå tillbaka till studion och spela in resultatet omedelbart. Lite ostyrigt, lite midnattskänsla, lite blåögt romantiskt. Lite bitterljuvt. Och alldeles, alldeles underbart.

Det låter som det hade gjort om Andrew i Garden state valt att hoppa på planet istället för att återvända till Sams armar i telefonkiosken. Då hade han nog slutat som Tom Waits på The heart of saturday night. Ensam och drömmande i en halvfull bar och lite senare i en stor bil på tomma vägar. Soundtracket hade varit givet.

När jag tänker efter har jag nog ingen hel skiva som är så pass bitterljuv. Det närmaste jag kan komma är Bettye Swanns självbetitlade skiva från Honest Jon's som kom för två år sen. Den låter helt annorlunda men förmedlar samma känslor fast lite mer av svek. Ett annat bitterljuvt mästerverk är förstås Dolly Partons megaklassiker I will always love you.

The heart of saturday night är Hello saferide-Annikas favoritskiva som hon valde i P3 en gång. Med motiveringen "Men den här skivan är så fantastisk. För att varje låt är typ den bästa låt jag nånsin har haft och så är allting samlat på samma skiva. Jag börjar nästan gråta bara jag tänker på den för så bra är den." och när hon fick välja en låt valde hon San Diego serenade och tillade: "Det kommer bli en lite bitterljuv stämning i rummet. Men det får du leva med."

"I never saw the morning 'til I stayed up all night
I never saw the sunshine 'til you turned out the light
I never saw my hometown until I stayed away too long
I never heard the melody, until I needed a song.

I never saw the white line, 'til I was leaving you behind
I never knew I needed you 'til I was caught up in a bind
I never spoke 'I love you' 'til I cursed you in vain,
I never felt my heartstrings until I nearly went insane.

I never saw the east coast 'til I move to the west
I never saw the moonlight until it shone off your breast
I never saw your heart 'til someone tried to steal,
tried to steal it away
I never saw your tears until they rolled down your face."
(Tom Waits - San Diego serenade)

Intervjuaren hade inte hört skivan säger: "Tänk om jag börjar gråta då?" och Annika svarar: "Det borde du göra om det är första gången du hör den här skivan, jag blir fan förbannad om du inte gör det." De flesta låtar är verkligen fenomenala även om vissa är något mindre fenomenala, men helheten är formgjuten som två isbitar i en drink. Bitterljuvt och mycket fint.