Tom väntar på lördagkvällens hjärta

Skivrecensioner handlar om skivor man har hört. Inget konstigt med det. Därför kändes det kul att försöka beskriva en skiva ohörd. Ohörd är lite fel, jag har hört tre spår och sett omslagsbilden, så här tror jag att skivan låter i sin helhet.

Tom Waits - The heart of saturday night

Tom väntar. Men vad väntar han på? Han står nere i gatukorsningen, ensam. På en lördagkväll. Ännu en lördagkväll. Övergiven. Kanske nobbad, kanske dumpad. Klädd i gå bort-kläder, ensam i gatulampans sken. Folk går förbi, skrattar, skrattar för sig själva, skrattar med varandra, skrattar eftersom de har nån att hålla i handen. Vår hjälte står ensam och väntar, och letar. Letar efter lördagskvällens hjärta. Letar efter en kvinna så klart. Cigarretten hänger i mungipan, egentligen är han för trött för att vara kvar ute, kanske skulle han gå hem. Men hjärtat säger till honom att stanna. Hon med stort H kanske kommer passera förbi här snart och vad hjälper det då att han ligger hemma och sover? Barerna förbereder sig för att stänga, folk börjar dra sig mot garderoben, skrattandes. Lyckliga. Tom mår skit, Hon kom aldrig eller var Hon hon som dansade bredvid högtalaren samtidigt som Tom stod i baren och betraktade henne på avstånd, skrattandes. Hon kunde ju varit nästan vemsomhelst av alla därinne ikväll. Vem är Hon egentligen? Bartendern frågar hur läget är. "Piss" svarar Tom och begraver huvudet i glaset och signalerar nästan övertydligt att han inte alls vill diskutera saken, det här var ju "the saturday you're reaching your peak". Han ville ju bjuda Henne på en drink, bara höra Henne säga "Tack" om det så var det sista Hon skulle säga till honom, sen kunde de skiljas åt. Ta varsin spårvagn hem, det skulle kännas så mycket bättre.

Tom väntar fortfarande. Han letar efter lördagkvällens hjärta och själ, egentligen har han inte en aning om vem eller vad han letar efter men känner på sig att någonstans i kvällsmörkret kanske svaret blåser förbi eller går förbi visslandes efter en taxi och kanske snubblar över hans fot och han får en perfekt möjlighet att ta kontakt, byta namn och kanske nummer och så skulle allt vara bra sen. De skulle träffas ett par dagar senare, allt skulle vara perfekt, Hon bedårande, han sval. Det var så klart meningen att det skulle bli så om, om, om, om, om bara saker och ting hade gått hans väg. Om bara alla andra idioter kunde ge sig av och om bara det svajiga husbandet hade spelat lite bättre musik och om ölen vore lite kallare.

Eller?

Från kyrkan nere i korsningen hörs en gospelkör öva Jesus blood never failed me yet och någon i kören spelar försiktigt på ett klockspel samtidigt som solisten snavar på tonerna. Tom börjar gråta, han vill ju så gärna tro det, Jesus blood never failed me - yet. Tvivlen växer, det är inte första gången som han letar efter lördagskvällens hjärta. Några ungdomar drar förbi, lyckligt ovetandes om lidandet som väntar. Bilar tutar, folk ropar, några dansar, vinden håller tal, det drar till innanför kavajen, hjärtat bultar. Där! Kanske? Var det inte Hon? Där? Därborta utanför puben? Han måste gå dit, han känner ett behov av att gå fram och göra bort sig. Kanske är det Hon, lördagskvällens hjärta. Om du vill ha mig, nu kan du få mig så lätt.

Han kommer hem och tömmer byxfickorna och hittar en lapp med namn och telefonnummer. Vem är det? Namnet säger först ingenting men minut för minut kommer minnena tillbaka. Tom ringer numret, de bestämmer tid på en resturang på lördag. Kvällen kommer, paret ses, från resturanghögtalarna hörs ett band som lite skevt men med mycket hjärta traglar sig igenom The american song book med alldeles för många omtagningar och This one goes out to all the ladies. Artiga applåder, en och annan önskelåt, var det inte Pennies from heaven? Tiden flyr, samtalsämnen betas av, de skrattar, minns, äter och driker. Till slut står de utanför resturangen och då,

då har Tom förstått the heart of saturday night som han har letat efter så många gånger - en godnattkyss, några vänliga ord och ett leende var.