Hit me with music

Popmusik är så underbart!

För den kan slå dig i magen och knocka dig totalt, utan förvarning. Även om man har lyssnat på pop sedan barnsben kommer det då och då skivor som slår undan benen. Det är lika härligt varje gång.

One good thing about music
when it hits you, you feel no pain

Som Bob Marley så fint förkunnade i låten Trenchtown rock.

Men åter till ämnet för det här inlägget.

Anna Järvinen!
Jag fick feeling!

Det är spröd folkpop med text på svenska av en tjej som sjunger så fint hon bara kan. Rösten trevar och ömsöm flyger fram över orden. Rösten blir ännu ett instrument i orkestern. Allt är ganska förtrollat och lite magiskt. Som en trollslända.

Allra mest låter det så självklart som bara den allra bästa musiken gör. Som att det inte fanns några alternativ. Inga kompromisser, ingen halvmesyr. Känn ingen sorg för mig Göteborg var tvungen att låta som att all energi i Håkans kropp komprimerats till fyrtio minuter popmagi. A love supreme med John Coltrane hade nog inte heller kunnat låta än som den gör i och med att han tonsatte sin religiösa övertygelse i fyra jazzlåtar. Nick Lowes mästerverk The Convincer blev det fjäderlätta album som han hade i tankarna. Och Sade hade nog inga andra utvägar när de gjorde Lovers rock. Minimalistiskt och överjordiskt gripande.

Vissa album har helt enkelt den självklarheten svävande över sig. Jag fick feeling är åtminstone bra nära dessa ovannämnda klassiker. Det är sol i sinnet och spring i benen och en sångerska med sin orkester i ryggen som svävar fram.

Jag trodde att Säkert hade gjort årets svenska-svenska popalbum och att Taken by trees hade gjort årets svenska-engelska popalbum. Säkert kändes som en milstolpe när den dök upp i vintras. Med texter om att vara "blek och feg och sävlig och lat" och att gråta sig till sömns. Jag fick feeling briljerar inte lika mycket med texterna men musikaliskt är detta flera resor bättre än Säkert. En sak är i alla fall säker: det är tjejerna som gör den bästa svenska popmusiken i år.