No music day

På fredag är det No music day igen. Det är dagen före Cecilia-dagen, musikens eget skyddshelgon. Så dagen före, alltså på fredag 21 november, firar man No music day med tystnad. Den officiella förklaringen kan man läsa här.

Jag har firat No music day två år i rad. Och för mig som är så gravt musicoholic är det en svår grej att göra. Jag nynnar alltid på låtar, tänker på låtar, går i takt till musik, försöker ha rytmen i blodet kort och gott. En dag utan musik går relativt bra. Men tänk en hel vecka utan, en månad, ett år, ett liv. I söndags såg jag filmen It's all gone Pete Tong som handlar om en Ibiza-dj som blir totalt döv. Skrämmande film. Ett liv utan hörsel vore fasansfullt. Värre än att bli blind, värre än att bli stum.

Så på fredag blir det tyst i min tillvaro (även om jag inte har någon makt över Mix Megapol-radion på jobbet). På lördag firas musiken med pompa och ståt! En god gissning är att lördagen inleds med Dexy's midnight runners fantastiska Jackie Wilson said (I'm in heaven when you smile), bättre låt finns knappt! En värdig hyllning till Cecilia.