En midsommarnattsdröm

"Och en skivaffär i centrum som ett hål genom kulissen ut i verkligheten, drömmen. Ut till färgerna man bara ser på bio" - Lars Winnerbäck

söndag, februari 18, 2007

Mätt på musik

Ibland känner jag mig mätt på musik. Orkar inte köpa skivor eller kolla upp så mycket nya saker. Vill bara lyssna på gamla favoriter och klassikerskivor från förr. Eller inte lyssna på något alls. Just nu känns det så, för några veckor sedan var jag till exempel jättesugen på att köpa Salem Al Fakirs skiva och se honom live här i stan, men jag har varken köpt skivan eller gått på hans konsert.

I sådana här perioder tröttnar jag också på att leta runt efter nyheter, lyssna in sig på nya band och bry sig om vad som skrivs i musiktidningar, både på nätet och i pappersform.

Den enda nya artist, som egentligen är en gammal favorit, som jag har lyssnat på de senaste veckorna är Säkert!. Den skivan är väldigt bra och för er som redan har hunnit spela den några gånger måste jag bara rekommendera b-sidan till Vi kommer att dö samtidigt. Den heter Det var tre månader sedan idag och kunde lika gärna haft en plats på skivan. Köp den digitalt för en tia och vips har albumet elva låtar istället för tio!

Saker som jag har lyssnat mycket på den senaste tiden istället:
Helt off
Miriam Aïda
Brandbils flickpopfavoriter
Jay-Z
Ison & Fille
Evert Taube
Frank Sinatra

Nu försöker jag peppa inför Timbuktus skiva som släpps på onsdag. Hoppas den blir lika bra som den förra.

Etiketter:

2 Comments:

  • At fredag, 23 februari, 2007, Anonymous Anonym said…

    Jag tror bara det är nyttigt att inte vara jakt efter ny musik precis hela tiden. Man måste ta sig tid att stanna upp och lyssna ordentligt också.

     
  • At lördag, 24 februari, 2007, Blogger Koffe said…

    Det var inte bättre förr. Det har aldrig gjort så mycket bra musik som nu. Jag brukar försöka begränsa mitt lyssnade på gamla klassiker helt enkelt för att jag inte har tid. Det känns viktigare att lyssna på det som är (hyfsat) aktuellt än att dyka tillbaka ner i 80-talet.

    Dessutom tror jag att man stannar i utvecklingen som människa den dagen man blir nostalgisk och börjar vurma för det förflutna. Man bör sträva efter att ha sin framtid i det kommande och inte i dåtid.

    Men så ibland hittar man nya upplevelser i något som borde vara passerat. Eller något känns plötsligt väldigt aktuellt igen. Eller något man förstod inte betydelsen fullt ut när det begav sig. För ungefär ett år senan lyssnade jag som en galning på "Equinoxe" av Jean Michel Jarre. Den plattan förklarar mycket av det som musikaliskt hände 12-17 år senare, under nittiotalet. Dessutom är den väldigt bra. Equinoxe är inte alls pompös som hans senare material (pja, lite kanske, fast på ett “bra” sätt).
    Jag till hör dem som inte tror att det var bättre förr. Att våga utvecklas är en nyckel till livet... och till lyssnade. Det är hela tiden förrädiskt lätt att fastna i gamla mönster - att stanna och bli kvar.

    Sen kan man behöva kontemplation och stillhet och våga gå djupare. Men sen måste man tvinga sig fram åt igen.

    Men kan jag inte förstå entusiasmen för säkert!- plattan. OK den har sina poänger men är samtidigt ett hafsverk som Annika borde skämmas för. Mer om detta:
    http://whatthefuckhifi.com/2007/02/16/sakert-pa-ren-svenska-det-later-uruselt/

     

Skicka en kommentar

<< Home