Dolly
Det skrivs mycket om Dolly Parton för tillfället. Svenska dagbladet till exempel idag ägnar fyra sidor åt historien om hennes liv. Anledningen är förstås att hon är i Sverige igen och ska göra tre snabbt slutsålda konserter med start ikväll.
Jag var tvungen att ta fram den enda cd jag har med Dolly och lyssna från början. Det är en cd med albumen Jolene och My Tennessee mountain home på. Jag köpte den 2004 och då från den dagen älskar jag verkligen Jolene (låten) och I will always love you mer än mycket annat. De är tydliga bevis på Dollys storhet och värda fem stjärnor av fem möjliga alla dagar i veckan.
Glöm Whitney Houstons wailande till I will always love you och glöm för allt i världen den grupp som i samband med fotbolls-vm 94 gjorde en version av Jolene med texten "Brolin, Brolin snälla ta inte min man". Jolene är så mycket bättre än så. Det är en fantastisk berättelse om Dollys vädjan till den snygga och attraktiva Jolene om att inte ta killen som de båda håller kär. Jolene är tillräckligt snygg att få vem som helst, men Dolly vill bara ha Honom och ingen annan, och hon skulle bli förkrossad om Jolene gick och tog Honom bara för att hon kan.
I will always love you är en av de största snyftarlåtar jag vet. Jag kan knappt lyssna utan att få en klump i halsen. Det är så rasande vackert att nästan inga andra låtar kan jämföra sig med den. Folk som bara har lyssnat på refrängen kanske tror att det är en lycklig kärlekslåt men i själva verket är det tvärtom och i verserna får man reda på hur det egentligen ligger till. Sådana tricks fungerar alltid lika bra; att framföra en dyster låt så att den kan misstas för en glad låt eller att ta en dyster text och sätta till ett glatt komp.
Nog om dessa två låtar. Cd:n med Jolene och My Tennessee mountain home är riktigt bra hela vägen även om inga andra låtar är i närheten av att vara så fulländade som Jolene och I will always love you. Men albumen förklarar verkligen varför det skrivs så mycket om Dolly nu och varför stora ishockeyhallar säljer slut på knappa timmen.
Jag var tvungen att ta fram den enda cd jag har med Dolly och lyssna från början. Det är en cd med albumen Jolene och My Tennessee mountain home på. Jag köpte den 2004 och då från den dagen älskar jag verkligen Jolene (låten) och I will always love you mer än mycket annat. De är tydliga bevis på Dollys storhet och värda fem stjärnor av fem möjliga alla dagar i veckan.
Glöm Whitney Houstons wailande till I will always love you och glöm för allt i världen den grupp som i samband med fotbolls-vm 94 gjorde en version av Jolene med texten "Brolin, Brolin snälla ta inte min man". Jolene är så mycket bättre än så. Det är en fantastisk berättelse om Dollys vädjan till den snygga och attraktiva Jolene om att inte ta killen som de båda håller kär. Jolene är tillräckligt snygg att få vem som helst, men Dolly vill bara ha Honom och ingen annan, och hon skulle bli förkrossad om Jolene gick och tog Honom bara för att hon kan.
I will always love you är en av de största snyftarlåtar jag vet. Jag kan knappt lyssna utan att få en klump i halsen. Det är så rasande vackert att nästan inga andra låtar kan jämföra sig med den. Folk som bara har lyssnat på refrängen kanske tror att det är en lycklig kärlekslåt men i själva verket är det tvärtom och i verserna får man reda på hur det egentligen ligger till. Sådana tricks fungerar alltid lika bra; att framföra en dyster låt så att den kan misstas för en glad låt eller att ta en dyster text och sätta till ett glatt komp.
Nog om dessa två låtar. Cd:n med Jolene och My Tennessee mountain home är riktigt bra hela vägen även om inga andra låtar är i närheten av att vara så fulländade som Jolene och I will always love you. Men albumen förklarar verkligen varför det skrivs så mycket om Dolly nu och varför stora ishockeyhallar säljer slut på knappa timmen.
Etiketter: Dolly Parton
1 Comments:
At fredag, 16 mars, 2007, Anonym said…
The White Stripes har dock gjort en riktigt skön version av Jolene. Lyssna på den!
Skicka en kommentar
<< Home