Med rytmen i blodet

Veckans mest spelade skiva heter Buenos hermanos av Ibrahim Ferrer. Det är Buena vista social club-kändisens sista skiva som gavs ut innan hans död 2005. Jag köpte den för något år sedan för 49 kr men har knappt lyssnat på den förrän nu.

Och precis som med Buena vista-projektet låter det otroligt bra om Buenos hermanos. Skivan har både svängmonster och tårdrypande ballader. Nu är Ibrahim Ferrer aktuell igen med skivan Mi sueno som belönades med en sjua i nya Sonic.

Soundtracket till våren 2007 är nog ändå brasiliansk musik. Nyligen köpte jag Soul Jazz-samlingen Tropicália och Astrud Gilbertos Look to the rainbow på vinyl. Dessvärre är min vinylspelare död så jag har inte kunnat lyssna på dem på ett tag. Look to the rainbow har ju förresten ett av de finaste omslagen i historien.




Men lite annan brasiliansk musik har jag sen tidigare i gömmorna. Inte så mycket men alltid något. Främst med Miriam Aïda, både hennes soloskiva och med A bossa elétrica. Dessutom har jag samlingen Brazilica vol 1 som jag har lovprisat här för ca ett år sedan. Stan Getz & Charlie Byrds skiva Jazz samba finns också i samlingen.

Vad är det då som gör kubansk och brasiliansk musik så fantastisk? Svar: det svänger. Plus att det i många stunder låter som att det inte finns några som helst moln på deras himlar där. Texterna begriper jag inget av för jag kan varken spanska eller portugisiska men det spelar ingen roll alls egentligen. Det är själva svänget snarare än texterna som är anledningen till att lyssna.

Det låter ju hela tiden som att de som spelar och sjunger har rytmen i blodet. Och det är ju så jag vill vara själv. Jag har inte rytmen i blodet men har tränat mig till rytmkänsla med åren i alla fall. Mina favoritgenrer och -artister för tillfället är sådana som får mig att vilja röra på mig och dansa även om det så är pop, samba eller house.

Men är det något jag saknar så är det en bra guide till den bästa världsmusiken. (Begreppet världsmusik är ett idiotiskt namn men det är en annan sak.) Svenska dagbladet recenserar en del världsmusikskivor ibland, främst från Brasilien. Tidningen Lira har en del recensioner och tips men jag tycker den tidningen är så tråkig i övrigt att jag inte har köpt den på något år nu. Är det någon som vet någon annan källa till tips i området?

I Sverige är det som sagt Miriam Aïda som är den lysande stjärnan vad det gäller brasilianska influenser. Lisa Nilsson försökte i höstas men det gick mig nästan spårlöst förbi. Nu är ju Håkan Hellström i Brasilien på semester och han har ju redan gett sig i kast med att föra in brasilien i sina egna poplåtar, både sambatrummorna på Det är så jag säger det men kanske främst Låt oss fly precis som Gil som ju är det dolda bonusspåret på Ett kolikbarns bekännelser. En låt som är en översättning/tolkning på Gilberto Gils låt Vamos Fugir. Och som han också framförde, både på svenska och portugisiska på polarprisutdelningen när Gilberto Gil fick Polarpriset.



Vad Håkans brasiliensemester gör för avtryck i hans kommande musik är ju omöjligt att säga men tänk om han gör som Lill Lindfors gjorde 1967, som jag skrev omtidigare i år. Nämligen att ta in sambakomp till svenska poptexter. Tanken svindlar.