Hunden från havet når himlen

Skulle bara säga att El perro del mars senaste skiva är underbar. För att vara en popskiva är den kanske lite udda. Men om man som lyssnare har viss erfarenhet av klassisk musik och kyrkomusik är From the valley to the stars en solklar koppling mellan Bach, Lina Sandell-Berg och The Supremes. Det låter kanske konstigt men jag vet inte när jag senaste sprang på en så vacker svensk skiva. Klangerna och tonerna är lika välavvägda som Jan Johanssons och Georg Riedels diton på Jazz på svenska.

I låten Happiness won me over når El perro del mar himmelriket. Tonerna svävar från rösten och instrumenten rakt upp i det blå.

Boknörd?

Snart kommer en fortsättningslista på Stuff I've been reading-lista. Böcker är kul.

Håkan Håkan Håkan dreamin

Håkan Hellström är bäst!!

Håkan Hellström är så fruktansvärt överlägset bäst!!





För en lång lång tid har väl alla hört vid det här laget. Den är riktigt bra men inte oövervinnerlig. Men lyssna bara på b-sidan Zigenarliv dreamin, Pt. 1. Cd-singeln dröjer en vecka till (12 mars) men singeln finns digitalt på iTunes nu. 18 spänn, kom igen då.

Det är b-sidan som knäcker mig helt. Zigenarliv dreamin, Pt. 1 börjar med en hostning, sen rullar den på med en livsfarlig bluesgitarr i högsta hugg och Håkans röst djupt bakom instrumenten sjungandes aforismer, allt går inte att urskilja men här är vissa fragment:

"Jag har ingen ålder, jag har ingen ungdom"

"Jag saknar inte mycket men jag saknar illusionen av att vad som helst kan hända en"

"Allt är sig likt här sen Nationalteatern"

"Går hem och lägger mig på sängen och läser Beppe Wolgers"

"Göteborgspolisen är timmar bort, fortsätter lite, vi behöver inte köra på"

Håkan, det var ju precis så här jag drömde att det skulle låta efter att ha läst Sonic och allt snack om boogierock. Fullständigt briljant! Stor eloge att du aldrig upprepar dig. Om Försent för edelweiss är så knäckande bra som Zigenarliv dreamin, Pt. 1 så behöver jag inga mer skivor i år.

Detta är en framtida klassiker. Boogierock på svenska. Eller rättare sagt, det är Håkans och bandets version av boogierock, knäckande bra. Gitarren vill inte lämna huvudet.

Det är ju precis sådana här glädjechocker som gör att jag fortsätter tjata om att Håkan är bäst. Då, nu och för alltid. 26 mars, kom fort. Det kommer bli fantastiskt. Livet kommer ta en ny vändning.