Lördagsmusik: Nina Simone

Nina Simone erbjuder perfekt Det-är-lördag-och-jag-pysslar-lite-hemma-musik. Få sångerskor i den här världen sjunger med sådan skärpa och att rösten alltid är i första rummet. Hon sjunger jazz, soul, Dylan, Beatles, Burt Bacharach, gamla folkvisor med mera och allt med samma passion. Jag kan inte ungå att bli berörd av det. Dubbel-cdn Sugar in my bowl är den enda jag äger, men det är å andra sidan en stor introduktionskurs och jag är långt ifrån klar med den. Sen ska jag skaffa fler album med henne, definitivt.

När Håkan H avslutar sina konserter numera vänder han sig till ljudteknikern och säger "Spela den vackraste låt jag vet för dem". Nån gång tror jag det var Al Green, men nu senast i somras var det Nina Simones Mr Bojangles. Håkan har så klart rätt i att det är en av världens vackraste låtar. Han gör inte bara bra låtar själv, han har ypperlig smak också.

Stuff I've been reading

Då var det dags igen att summera vilket böcker jag har ägnat mig åt sedan sist.

Lästa böcker
Plura Jonsson: Resa genom ensamheten - Svart blogg och Det ljuva livet
Pluras resa genom livet. Väldigt underhållande bok, sällan rumsren, men den skildrar en verklighet som jag (och kanske du) aldrig kommer riktigt i närheten av. Det är droger, många kvinnor, turnéer, uppgång och fall, men allt genomsyras av en stor kärlek till livet.

John Ajvide Lindqvist: Människohamn
Senaste boken från Sveriges kanske bästa författare. Och han är lika bra - och otäck - som tidigare. Människohamn är en liten saga om kärlek, trolleri, människorelationer och havet.

Håkan Hellström: Texter om ett popfenomen
Samlingsbok med presstexter från Håkans åtta första år. Läsvärt för fans, annars kan det kvitta.

David Batra: Den som inte tar bort luddet ska dö
David Batra: Vän av ordning
Två små roliga böcker om arga lappar respektive insändare. Man får veta att ICA har sålt "Kaffe och trekant 15 :-". En annan festlig arg lapp är: "Du som fiser i hissen om mornarna - sluta med det! /Styrelsen". Vän av ordning om insändare är dock inte riktigt lika rolig som Den som inte tar bort luddet ska dö. Men köp den med om du har råd.

Bill Buford: Bland huliganerna
Buford söker sig medvetet till brittiska fotbollshuligangäng och skildrar våldet och matcherna från insidan av gänget. Mycket intressant och skrämmande.


Läser just nu
Åsa Da Silva Veghed: Brasiliansk musik
Roberto Saviano: Gomorra
Ben Watt: Patient (igen)


Köpt men inte läst
Ashley Kahn: The house that Trane built - The story of Impulse records


Börjat läsa men tröttnat på
Ken Follett: Nattväktarna


Böcker jag kanske läser i framtiden
Christian Lander: Stuff white people like

Längta

24/9 Hello saferide: More modern short stories from Hello saferide
8/10 Nina Ramsby Ludvig Berghe Trio: Du har blivit stor nu (en kamp)
29/10 Timbuktu: En Hi-5 & En Falafel
I framtiden: Florence Valentins kommande.

Behöver jag säga mer? Det kommer bli en strålande musikhöst!

Upprättelse

Det har blivit dags att ge upprättelse till två skivor som har blivit alldeles för dåligt uppmärksammade av media och musiklyssnare. Faktum är att det är två av 2000-talets bästa svenska skivor. Det handlar om två olika band, två av mina absoluta favoritband. Jag har skrivit kärleksförklaringar till de båda här på bloggen. Ett av banden ligger på is (eller har de splitrats?) och ett håller på att spela in sin nästa skiva.

Har ni listat ut vilka jag pratar om?

Just det! Björns vänner och Florence Valentin!

Björns vänner - Tappat halva hjärnan
Björns vänner måste vara Sveriges mest underskattade band. En fantastisk poporkester som har gjort mängder av underbara poplåtar. Alla kännetecknas av de underfundiga och personliga texterna.

Jag klarade sätta tretton fel. Är skyldig två miljoner nu till Tipstjänst.

Tappat halva hjärnan var bandets första och hittills enda egentliga album. Det finns en samlingsskiva, ett livealbum och en ep också. Det som gör bandet så bra är inte bara texterna utan även sångaren Richard Schickes härliga skånska samt popmelodierna. Men ska man hitta något enskilt är det ändå texterna jag faller för. De är personliga, ärliga, roliga och unika.

Var min hud någonsin så len som i mitt minne?

Jag sitter i ett fönster och jag äter en morot och min spontana själsro viker inte en tum.


Florence Valentin - Johnny Drama
Johnny Drama är Florence Valentins första fullängsalbum, och på den här tiden var de inte unga och rebelliska utan snarare lovsjöng de sommaren, tjejer, tåg som tar en bort med mera. Album nummer två, Pokerkväll i Vårby gård gillar jag ännu mer, men Johnny Drama är väldigt bra det med. Även här är spelar texterna en viktig roll, men mest är det sångaren Love Antells röst och inlevelse som gör detta till en skiva som bör lyftas fram mera. Han sjunger skiten ur det han sjunger. Oavsett om han är upp-över-öronen-kär eller arg på staten så tror man honom. Det är en konst och ett hantverk att kunna prestera så. Håkan och Moneybrother är två andra som också kan knepen.

Bland annonserna från flygbolag i pressen / går det plan varannan timme åt ditt håll / och jag står med biljett och checkar in i min dröm / Åhh, åhh Jennifer.

Vem sade jag hade förstått / mera nu än då?

Nej igen

Arne Domnérus är död. Han var definitivt en av Sveriges största jazzlegender, kanske den allra största, men nu finns han inte mer. Saxofonen har tystnat. Jag hade förmånen att få se honom live trots att jag var långt ifrån född när han började sin karriär. Jag såg Arne och Putte Wickman göra en gemensam konsert på Linköpings jazzfestival 2004 i en fullsatt konsertsal. Detta var samma kväll som jag såg Esbjörn Svensson Trio live för första gången.

Nu finns varken Arne, Putte eller Esbjörn. Idag lyssnar jag på Karl-Bertil Jonssons julafton med Arne Domnérus och fäller en tår.