Soul with a capital S
Om jag med kniven mot strupen måste utse soulmusikens bästa röst är svaret Al Green. Får jag ta två är Marvin Gaye den andre.
De inte bara sjunger fantastiskt, de rör sig i samma tassemarker också. Kärlekssoul enbart. Al Green gjorde ju till och med en låt med det ultimata namnet L-O-V-E (Love).
Nåväl, det här inlägget skulle handla om Marvins album I want you som är rätt så fantastiskt. Enbart kärlekslåtar (enbart lycklig kärlek till och med), och här är ett axplock av titlarna på albumet:
I want you
Come live with me angel
Feel all my love inside
I wanna be where you are
Den uppräkningen räcker ungefär för att motivera någon att lyssna. Antingen blir man intresserad av att lyssna eller så skiter man i så här banala saker som simpla kärlekslåtar och kanske hänger sig åt politiska låtar, metaltrams eller rent nonsens eller annat (vad?). Men själv älskar jag dessa banaliteter. Att de sedan framförs av en av tidernas bästa sångare och ett väldigt inspirerat band är en enorm bonus.
---
Parentes. Det här är egentligen Andres Lokkos tanke från början, men jag tycker den stämmer så bra in på mig också. Om man nu tvunget måste skaffa sig en tatuering så blir det Tamla Motown-loggan, den där T:et i Tamla sitter ihop med M:et i Motown. För att alltid påminna sig om varför man älskar popmusik och soulmusik. Eller ja, musik överhuvudtaget. Ett större garantibegrepp för bra musik finns inte.
De inte bara sjunger fantastiskt, de rör sig i samma tassemarker också. Kärlekssoul enbart. Al Green gjorde ju till och med en låt med det ultimata namnet L-O-V-E (Love).
Nåväl, det här inlägget skulle handla om Marvins album I want you som är rätt så fantastiskt. Enbart kärlekslåtar (enbart lycklig kärlek till och med), och här är ett axplock av titlarna på albumet:
I want you
Come live with me angel
Feel all my love inside
I wanna be where you are
Den uppräkningen räcker ungefär för att motivera någon att lyssna. Antingen blir man intresserad av att lyssna eller så skiter man i så här banala saker som simpla kärlekslåtar och kanske hänger sig åt politiska låtar, metaltrams eller rent nonsens eller annat (vad?). Men själv älskar jag dessa banaliteter. Att de sedan framförs av en av tidernas bästa sångare och ett väldigt inspirerat band är en enorm bonus.
---
Parentes. Det här är egentligen Andres Lokkos tanke från början, men jag tycker den stämmer så bra in på mig också. Om man nu tvunget måste skaffa sig en tatuering så blir det Tamla Motown-loggan, den där T:et i Tamla sitter ihop med M:et i Motown. För att alltid påminna sig om varför man älskar popmusik och soulmusik. Eller ja, musik överhuvudtaget. Ett större garantibegrepp för bra musik finns inte.
Etiketter: Al Green, Marvin Gaye, Tamla Motown
0 Comments:
Skicka en kommentar
<< Home