A bossa elétrica live = kärlek

Måste bara skriva av mig lite efter A bossa elétricas spelning här på Flamman i onsdags. Vilken helt fantastisk kväll! Jag hade peppat för konserten ändå sedan 28 januari då jag skrev detta blogginlägg. Trots väldigt höga förväntningar blev jag ändå golvad när de eldade på sin samba så hårt de bara kunde.

Jag brukar säga att Miriam Aïda är Sveriges bästa jazzsångerska och när man hör henne live är blir man alltid förvånad hur mycket kraft det rymms i strupen på henne. Om hon bara ville skulle hon nog kunna köra utan mikrofon på sina konserter.

För alla A bossa elétrica-fans där ute kan jag berätta att körde de ett antal nya låtar, bland annat en cover på Jorge Bens Mas que nada. De verkar ha planer på en ny skiva men de sa inget om när den kan tänkas komma ut. Men för min del är jag inte ett dugg orolig. När den väl kommer ut kommer den förmodligen att knäcka mig lika hårt som spelningen i onsdag. Det var den bästa konsert jag sett sedan Moneybrother blåste bort taket på Platens i vintras. Då som nu var det enda jag kände när sista låten klingat ut total kärlek. I onsdags sa jag saker som "musik blir ju inte bättre än så här" och jag tycker verkligen det just nu. A bossa elétrica är ett band att älska hämningslöst. Jag kommer följa dem vart de än går och tills nästa skiva kommer ut kommer jag bara gå runt och le och fortsätta spela Eletrificacao högre och högre för varje gång. Kärlek.