Nytt med A bossa elétrica!

Miriam Aïda har postat nya A bossa elétrica-låtar på sin Myspace. Surfa genast in och lyssna! Vad jag fattar det som ska det komma en ep med dessa låtar inom kort.

Det låter förstås väldigt bra om låtarna, konstigt vore det annars. Det har dröjt alldeles för länge sen de släppte något nytt. Albumet Elétrificacao kom 2004, därefter har artister som S.U.M.O, Spiritual south och Ennio Styles remixat varsin av gruppens låtar, dessa finns att köpa lättast via iTunes. A bossa kan vara en av Sveriges mest underskattade grupper. De har fantastiska bandmedlemmar som är respekterade musiker i många andra sammanhang, men det verkar ändå som att bandet A bossa elétrica är tämligen okänt. Jag har sett bandet live två gånger (vilka man kan läsa om här på bloggen), men det har verkat som att jag har varit typ det enda riktiga fanet på plats. Men jag tror A bossa har fler fans än så, och kanske framför allt utomlands.  

Deras mix av samba, bossa nova, jazz, soul och mera passar mig som handen i handsken. Jag älskar svänget, sången, drivet, glädjen, dansvänligheten. Texterna får jag inte ut något av tyvärr.

Nu borde jag nog skaffa Miriam Aïdas nya jazzskiva Come on home som kom tidigare i år.

Konsertvår

Jag måste skriva av mig lite om mina konsertupplevelser den här veckan. Förra veckan slutade med att tre tänka konserter inte blev nåt alls (Fabian Kallerdahl Galore, Club Killers och Dreamboy) vilket var väldigt trist. Men den här veckan har innehållt diverse konserter fyllda med spelglädje.

Det började med Boban Markovic och hans band i Norrköping i torsdag. De spelar balkanbrassfolkmusik och det är en genre som gör sig fruktansvärt bra live. 10 blåsare och 3 trumslagare på scen, vilket enormt sväng de fick till, och som folk dansade! Som konsertupplevelse är det svårslaget, sådana band ser man inte ofta i Sverige tyvärr.

Igår var det dags igen för Linköpings egna jazzfestival som alltid är en väldigt trevlig tillställning oavsett hur många på förhand intressanta band som är bokade. Man hittar alltid nya favoriter i mängden när man traskar mellan olika konsertscener i konserthuset. Det jag minns mest från igår var Svante Thuressons fantastsiska röst och sångteknik, Nisse Hellbergs vilda rock 'n' roll, basisten i Earth jazz agents, Peter Asplund som extraknäckte som duettsångare tillsammans med Margareta Bengtsson, Andreas Öberg trio med en grym hammondist vid namn Palle Wagnberg, och tyvärr att det var alldeles för dålig uppslutning på A bossa elétrica som avslutade kvällen på en av scenerna. A bossa spelade lika bra som senast de var här i stan, men tyvärr var uppslutningen och lokalvalet dåligt. Men jag trivdes ändå och jag fick höra två nya låtar tror jag. Hoppas den efterlängtade andraskivan kommer snart.

I den här stan finns ett antal bra konserter att se fram emot i vår. Här är vad jag har tänkt se:
9/4 Joakim Simonssson, Flamman
10/4 Hästpojken, HG
(19/4 Håkan Hellström, Stockholm)
24/4 Vapnet, HG (krockar med Ceasars, Platens, jag väljer Vapnet)
27/4 Sven-Bertil Taube och Östgötasymfonikerna
8/5 Johnossi, HG (krockar med Veronica Maggio, Platens, vill väldigt gärna se båda. Får väl se hur det blir)
29/5 Looptroop rockers, Platens

Halvtid

Här kommer nån slags halvtidssummering av det här musikåret. Har inte köpt så där jättemycket nytt, däremot har jag lyssnat på ganska mycket strölåtar. Varit på några riktigt bra konserter (och ett bottennapp). Upptäckte lite gammalt som för mig är nytt. Återupptäckt en del. Helt ok år hittills, men det blir nog bättre framåt hösten med Moneybrother med mera.

Årets bästa skivor
Timbuktu - Oberoendeframkallande
Säkert! - Säkert!
Nick Lowe - At my age
Timbuktu & Damn! - Livelåtarna från cdon

Årets skivor som jag ännu inte har köpt
Tracey Thorn
Amy Winehouse
Florence Valentin

Årets konserter
A bossa elétrica - Flamman, Linköping
Timbuktu & Damn! - Flygeln, Norrköping
Kullrusk - Flamman, Linköping
The Concretes - HG, Linköping
På lördag lägger jag nog till Salem Al Fakir, Moneybrother och Säkert.

Årets låtar
Moneybrother - Just another summer
Lauryn Hill - Lose myself
Beyoncé - Irreplaceable
Timbuktu - Vibb aktuellt
Amy Winehouse feat. Jay-Z - Rehab
Nick Lowe - Feel again
Säkert! - Är du fortfarande arg
Figurines - Silver ponds (Ben Watt remix)
Florence Valentin - Pokerkväll i Vårby gård
Justice - Dance

Årets återupptäckter
Lauryn Hill
The Beatles
Bob Marley & The Wailers

Årets här och nu och för alltid
Håkan
Monica Z
Evert

A bossa elétrica live = kärlek

Måste bara skriva av mig lite efter A bossa elétricas spelning här på Flamman i onsdags. Vilken helt fantastisk kväll! Jag hade peppat för konserten ändå sedan 28 januari då jag skrev detta blogginlägg. Trots väldigt höga förväntningar blev jag ändå golvad när de eldade på sin samba så hårt de bara kunde.

Jag brukar säga att Miriam Aïda är Sveriges bästa jazzsångerska och när man hör henne live är blir man alltid förvånad hur mycket kraft det rymms i strupen på henne. Om hon bara ville skulle hon nog kunna köra utan mikrofon på sina konserter.

För alla A bossa elétrica-fans där ute kan jag berätta att körde de ett antal nya låtar, bland annat en cover på Jorge Bens Mas que nada. De verkar ha planer på en ny skiva men de sa inget om när den kan tänkas komma ut. Men för min del är jag inte ett dugg orolig. När den väl kommer ut kommer den förmodligen att knäcka mig lika hårt som spelningen i onsdag. Det var den bästa konsert jag sett sedan Moneybrother blåste bort taket på Platens i vintras. Då som nu var det enda jag kände när sista låten klingat ut total kärlek. I onsdags sa jag saker som "musik blir ju inte bättre än så här" och jag tycker verkligen det just nu. A bossa elétrica är ett band att älska hämningslöst. Jag kommer följa dem vart de än går och tills nästa skiva kommer ut kommer jag bara gå runt och le och fortsätta spela Eletrificacao högre och högre för varje gång. Kärlek.

Lite blandat

Jag insåg igår att jag faktiskt har sett Salem Al Fakir live en gång. Han spelade nämligen med Goran Kajfes Head Spin på Sthlm Jazz för två år sen.

Säkerts (Hello saferides svenska alter ego) singel Vi kommer att dö samtidigt sätter sig på hjärnan väldigt lätt. Albumet kommer nog bli en popkaramell av samma dignitet som Hello saferides debut. Lyssna på myspace!

Timbuktus singel Karmakontot är minst lika bra den. Jag längtar så efter att se han och Damn! live igen. Jag har bara sett dem en gång men det är ett av mina allra starkaste konsertminnen. Läs mer om det här och lyssna sedan på Karmakontot på myspace!

Men allra gladast den här helgen blir jag av nyheten att A bossa elétrica håller på att spela in ett nytt album samt att de kommer att spela här på Flamman i Linköping den 9 maj. Det är ett band jag verkligen har hoppats att få se live nån gång. Sångerskan Miriam Aïda har jag sett live två gånger och några i A bossa är ju medlemmar i Damn! så de har jag också sett tidigare, men nu kommer alltså hela bandet till stans trevligaste uteställe och samban kommer då att koka där nerifrån Flammans scen. För att säga det kort, A bossa elétrica blandar samba och moderna klubbrytmer till en hårt hållen, otroligt svängande anrättning. Lyssna på lite låtar på myspace!

Av alla svenska försök att fånga Brasilien på skiva är nog A bossa elétrica (och Miriam Aïdas mycket fina Meu Brasil) de som har kommit längst. Mer om min kärlek till dem kan ni hitta här.

Nu är ju f ö Håkan i Brasilien och kopplar av och förmodligen samlar inspiration till kommande låtar. Vad det kan mynna ut i vet ingen.

Det kommer att bli en fin svensk musikvår i år. Var så säkra.

Svenska Brasilien

För två år sen släppte svenska A bossa eletrica sin debutskiva Eletrificacao som blandar brasilianska rytmer, jazz, portugisisk sång och dansgolvssväng. Och jag måste bara säga att den är riktigt fantastiskt bra. Då, 2004, blev den synomym med vårens första promenader genom skogen. Och precis som naturliga vårtecken kan göra en lycklig gång på gång blev jag lika glad varje gång refrängen kom i Tombo in 7/4 och solen tittade fram bakom molnen. Nu dröjer ju våren ett tag till innan den slår ut men jag laddar redan genom att lyssna på Eletrificacao om och om igen. Den är ett soundtrack till solen, dansen, samban, glädjen, allt.

Och nu har Miriam Aïda (som sjunger i A bossa eletrica) släppt en ny skiva med brasilianska låtar som dock har lämnat dansgolvet för lugnare miljöer men definitivt inte tappat svänget. Man kan hämta smakprov på skivan hos egna skivbolaget Connective Records. Man kan lyssna lite på alla låtar men själv har bara lyssnat på tre stycken (nummer 1,2 och 6). Att döma av de tre låtarna verkar skivan riktigt bra och kan nog bli ett vårtecken även den. Jag har länge funderat på att försöka ta mig an den brasilianska musikskatten men aldrig hittat någon riktigt bra guide till skivpärlorna. Det finns ju en del samlingsskivor av typ Best of Brazil som försöker sammanfatta ett helt lands musikhistoria på en eller ett par skivor vilket ju är dömt att, mer eller mindre, misslyckas. På en sådan samling fanns faktiskt A bossa eletrica representerade med Tombo in 7/4, vilket ju är en brasiliansk klassiker men en svensk grupp ska ju inte ha sin verison med på en skiva som försöker sammanfatta Brasilien. Därför har jag aldrig brytt mig om att skaffa någon dylik. Om någon vet tips på bra brasiliansk musik så meddela gärna. Tills vidare är jag mer än nöjd med den svenska varianten av musiken.

Men Tombo in 7/4, ständigt denna Tombo in 7/4. Nånstans på nån klubb i Långtbortistan spelar en dj den på ett överfullt dansgolv och alla dansar som om det inte finns någon morgondag. Samtidigt i en lägenhet i Linköping dansar en kille till Tombo in 7/4 som om det inte finns någon morgondag. Det är precis en sån låt.