Darlene Love - Christmas (Baby please come home)

Motivering: Allting faller på plats! Det här är praktiskt taget alla tidigare motiveringar i en och samma låt. En fenomenal sångerska, fantastisk text, melodi, känsla, musik och kör och en perfekt inramning! De fullkomligen lyfter taket på studion!

Den här inspelningen har jag skrivit om tidigare men den är så vansinnigt bra att den måste vara med igen! Jag tycker inte jag tar i när jag utnämner den till musikhistoriens största underverk. Jag har nämligen aldrig hört något så själfyllt som detta.

Det finns mycket musik som jag reagerar starkt på. Jag gråter när det blir för vackert eller dansar som en tok till den bästa dansmusiken. Men det här vi ska se på är ändå något alldeles extra.

När jag tittar på den här videon här och nu, men även tidigare, slår det en stor hammare i bröstet, jag får tårar i ögonen och kan inte sitta still. Den här inspelningen har nått längre än all annan musik än så länge i mitt liv.

Om det finns någon som kan titta på det här utan att känna någonting alls så har du och jag inte mycket gemensamt. Jag räknar inte med att någon annan ska tycka att det är det bästa som hänt i musikhistorien, men jag skulle faktiskt bli förvånad om det bara är jag som reagerar starkt på denna låten.

Det var den 23:e december 2005 i The Late show with David Letterman som den spelades in. Och gud var verkligen i huset då! Allting faller på plats! Darlene är en återkommande gäst inför julhelgen hos Letterman och jag har kollat på andra årgångar med den här låten, men ingen är så bra som den från 2005. De fick till det på ett speciellt sätt som inte kan beskrivas som annat än magiskt eller himmelskt!

Darlene Love går så djupt in i känslan av att hon är ensam på juldagen och hon minns hur roligt hon hade förra året med sin "baby". Det är ett scenario som alla på ett eller annat sätt kan relatera till; man är ensam och man tänker på någon särskild person som man önskar skulle vara nära men som nu är någon helt annanstans. Julen är ju också den tid på året då det smärtar som mest att vara ensam eftersom julen är så förknippad med familjeglädje och vänskap.

The snow's coming down
I'm watching it fall
Lots of people around
Baby please come home

The church bells in town
All ringing in song
Full of happy sounds
Baby please come home

Lyssna på henens röst! Darlene Love (vilket underbart namn också!) var 64 år när den här inspelningen gjordes. 64 år, det går inte att begripa! Hör på bandet, hör på kören! Titta på den leende körmannen 1:25 in i klippet! Vrid upp volymen!

They're singing "Deck The Halls"
But it's not like Christmas at all
'Cause I remember when you were here
And all the fun we had last year

Pretty lights on the tree
I'm watching them shine
You should be here with me
Baby please come home

Sedan kommer den flygande saxofontomten in och kör sitt solo! Och sedan fullkomligen lyfter de taket på studion!

They're singing "Deck The Halls"
But it's not like Christmas at all
'Cause I remember when you were here
And all the fun we had last year

If there was a way
I'd hold back this tear
But it's Christmas day
Please (please)
Please (please)
Please (please)
Please (please)
Please (please)
Please (please)
BABY PLEASE COME HOME!

Sedan vräker de på ännu mer! Ett hejdlöst crescendo med bandet och kören! Snön faller! Darlene improviserar och blir ett med musiken!

I NEED YOU! COME ON HOME!

David Letterman summerar med ett spontant "Oh my God!". Jag kan bara hålla med. Musik blir inte bättre än så här!

Tack för allt!

Då var det dags att säga tack och hej i och med att vi har kommit fram till musikhistoriens största underverk.

Tack till alla som har läst här och skrivit kommentarer! Tack Valle, Anna, Anna, Sofia, Culkin, Ia, Carro, Mattias och alla jag glömt och alla andra också så klart!

En midsommarnattsdröm har existerat i snart fyra år med 340 inlägg totalt. Nu har jag lyft fram alla artister jag verkligen gillar så jag kände att det var dags att sätta punkt och jag ville göra det ordentligt. Många av mina favoritbloggar jag följt genom åren har bara sakta tynat bort med något inlägg varannan vecka, varannan månad för att till slut dö. Jag ville göra en The Hellacopters-inspirerad avslutning och ge järnet på slutet för att sedan kunna säga att "Det var det! Jag gjorde mitt bästa. Nu går jag vidare med nya projekt". Hoppas ni alla får det bra framöver och att ni läser och tittar på inlägget om musikhistoriens största underverk. Bättre än så blir det inte! Efter det finns inget mer att säga.

Om någon har fått något musiktips eller kanske bara haft en stunds trevlig läsning är jag nöjd. Följ mina matäventyr på nya bloggen Matminnen, skriv en hälsning på min last.fm-sida eller skriv en kommentar nedan med en bloggadress eller mailadress ifall det är någon som vill hålla kontakt framöver.

Tack för allt!

Koop - En kärleksförklaring

Det var snart två år sedan sist som jag skrev En kärleksförklaring till någon artist som jag vill lyfta fram mera. Men nu är det dags igen! Koop!


Hello my love. It's getting cold on this island.


Koop är den mest spelade artisten de senaste tre månaderna enligt min last.fm-sida. Det beror mest på att jag köpte deras första, aningen bortglömda skiva, Sons of Koop i december. Den fick mig att tänka till!

Koops tre album (eller fyra om vi räknar in remixskivan) är en av Sveriges allra starkaste albumtrilogier. Håkans fyra plattor är bättre men på andra plats kommer Koop för mig. Timbuktus släpp från The båtten is nådd och framåt är riktigt starka, Moneybrothers tre första också, Nicolai Dunger har flera starka kort men inte släpta i följd (om vi nu är noga med sånt).

När jag hade köpt Sons of Koop trodde jag att jag hade den kompletta Kooplåtskatten. Men så tittade jag i iTunesbutiken och hittade tre nya spår. Det kom faktiskt en ny singel förra året som heter Strange love. Dessutom finns det en Koop island blues (Hird's off the wall dub) och en bastung I see a different you (Marcus Enochson remix). Hird är ju för övrigt samme man som nu arbetar med The Knife/Fever ray som jag var inne på här.

För att ta en liten jämförelse så gillar jag de instrumentala delarna av Fever rays skiva men när Karin kommer in och sjunger så spricker det för mig. Koops skivor är fyllda av skönsjungande sångerskor och sångare vilket lyfter musiken något enormt. Bäst är den underbara Yukimi Nagano på Come to me och Summer sun.

Koops tre album är också aningen olika vilket tilltalar mig. Den första är loungeaktig och alldeles underbar. Den andra är jazzigare, dansantare. Den tredje är spretigare med både swingjazz och långsammare låtar. Remixplattan är ännu mer dansant så klart.

Jag minns inte när, men det var när jag bodde i Jönköping, gissningsvis 2002-2003 då Megahertz hade rea på Waltz for Koop och Waltz for Koop Alternative takes. Prislappen på den första säger 59 kr, vilket är ett enormt fynd. Tror den andra var lika billig den med. Sedan dess har jag gillat Koop. Men tyvärr tar det fyra-fem år mellan varje skivsläpp för dem, men kanske då att det kan komma en platta nästa år för då är det fyra år sedan Koop islands. Vi får hoppas på det!

Jag gillar verkligen att de använder vibrafon på så många låtar. Mattias Ståhl som spelar är en jazzmusiker som borde få mer uppmärksamhet. Lyssna bara på solot i Summer sun! Magiskt!

Sist av allt tycker jag att vi tar och tittar på musikvideon till Come to me och drömmer oss bort till den festen. Det är en plats jag verkligen skulle vilja vara på just nu!