En midsommarnattsdröm

"Och en skivaffär i centrum som ett hål genom kulissen ut i verkligheten, drömmen. Ut till färgerna man bara ser på bio" - Lars Winnerbäck

onsdag, juni 22, 2005

Hur ska man lyssna på musik? Del 2

Sommar = sommarmusik = popmusik

Fyra skivtips:
Gorky's Zygotic Mynci - How I Long To Feel That Summer In My Heart
Bara titeln är ju värd att älska, resten är försiktig och vacker popmusik

The Beautiful South - Golddiggas, Head nodders and Pholk songs
En platta med enbart covers och det som gör det så bra är att sånginsterma av bandets tre sångare alltid är lysande plus att de har en känsla för melodier som få besitter.

Björn Olsson - Björn Olsson (Kräftan)
Den somrigaste av alla skivor. Lyssna och njut. Och ta också fram Johan Jacobssons recension från Sonic nr 10, världens bästa skivrecension. Om jag hade den här skulle jag citera den för er, ni som har tidningen bör plocka fram och läsa recensionen nu. Då kommer ni förstå storheten i hos Björn Olsson. Ett av de allra bästa album jag har.

The Magic Numbers - The Magic Numbers
Årets pophopp. Lite för tidigt att bedöma men handklappspartiet i öppningslåten Mornings eleven gör det hela värt att älska.

Etiketter:

fredag, juni 17, 2005

Tre sköna jazzskivor

Det har blivit alldeles för lite jazz i år kan jag bara konstatera. Orsakerna är många, främst att det har släppts så mycket annan bra musik hittills med Timbuktu, Håkan Hellström, Robyn och Moneybrother i spetsen. Sedan har det nog inte släppts så många lockande jazzskivor heller. Visst har E.S.T. släppt nytt men det kändes som jag hade hört det förr. Annars har det varit lite halvspännande släpp men inget som lockat mig direkt. Men förrförra veckan passade jag på att införskaffa tre stycken nya Moserobie-släppta lysande jazzskivor.

Jonas Kullhammar Quartet with Norrbotten Big Band - Snake city north
Fjärde skivan från Kullhammars kvartett men nu tillsammans med Norrbotten big band och de framför favoriter från de tidigare JKQ-plattorna (anmärkningsvärt är att inga låtar från JKQs andra platta The soul of Jonas Kullhammar kom med, visserligen är det en svagare platta än Salut och Plays loud for the people men en låt som Horseface hade nog passat utmärkt tillsammans med NBB.) Snake city north inleds med Snake city east i mäktigt storbandsarrangemang och så fortsätter det hela vägen under en timme vilket blir lite för långt för min smak kanske kunde en eller två låtar kapats och då hade resultatet blivit ännu bättre. Men när JKQ och NBB är som allra bäst i Frippes blues spelar de skiten ur vem som helst. Och, till alla som lyssnar, följ Kullhammars egen devis "Play it loud"!

Håkon Kornstad & Håvard Wiik - Eight tunes we like
Här det tvärtom mot Play it loud-devisen, Kornstad & Wiik tar det lite lugnare. Plattan är uppbyggd kring åtta favoritlåtar som de tolkar enbart på tenorsax och piano utan att det blir en smula fattigt eller torftigt. Inga av låtarna var kända för mig sen innan därför kan jag inte bedöma hur bra deras verisioner är, men det är strunt samma, det är en bra skiva oavsett vem som har skrivit låtarna. Enkelt och fridfullt, gott så.

Ludvig Berghe Trio - Weekend
"Musik man kan lyssna på när man nästan vill att det ska vara tyst" sa en gång Eric Malmberg från den numera nerlagda duon Sagor & Swing. Det var ett motto som de verkade spela efter och lyckades skapa varierad musik trots sin enkla sättning med orgel och trummor. Det verkar som om Ludvig Berghe också skapar musik utifrån ungefär samma motto, i alla fall på vissa låtar på skivan som på inledande underbara Just her weekend fling. Andra gånger svänger det friskt och det är svårt att sitta still. Berghe har verkligen blivit en bättre låtskrivare än på debutskivan som blev för lång men med många guldkorn ändå. Nu är längden kapad och intensiteten hålls uppe hela vägen genom de åtta låtarna. Och lika snygga som låtarna är omslaget och designen på skivan. Titlarna är också härliga, ta bara en sån som Playing in the slumbering backyards of the bourgeoisie, underbart.

Etiketter: , ,

måndag, juni 06, 2005

En underskattad skiva

R.E.M. - Up

Up är en i sammahanget väldigt underskattad skiva eftersom R.E.M. har gjort åtminstone ett par nittiotalsmilstolpar med Out of time och Automatic for the people men Up är det väl ingen annan än jag som värderar högt. Anledningen till min förtjusning är att det var min första platta med R.E.M. så när jag fick Up lyssnade jag mycket på den, lärde mig texterna och facinerades av skönheten som ligger gömd under alla lager av brus och ljud på låtarna. Låtar som Daysleeper, At my most beautiful, Walk unafraid, Parakeet och Falls to climb är fantastiska poplåtar även om de nog alltid kommer att hamna i skymundan av Losing my religion, Man on the moon och Shiny happy people. Men för alla som letar efter en skiva att kunna spela många gånger och fortfarande hitta nya favoriter på är Up ett strålande alternativ.

Etiketter:

söndag, juni 05, 2005

Bäst just nu vecka 22

1. Sommarlov (företeelse)
2. Sambassadeur - New moon (låt) Fantastiskt bra. Drömsk stämning och alldeles, alldeles underbar. Finns att ladda ner på Labrador.
3. Moserobie (skivbolag) Mitt favoritskivbolag som hela tiden ger ut ung, kvalitetsjazz under ledning av Jonas Kullhammar. Stilsäkert och kompromisslöst. Beställde tre skivor därifrån och är helnöjd. Kommer nog skriva mer om dem snart.
4. Soul (genre) Såg om Blues Brothers idag. Lika underhållande som första gången. Och musiken är förstås klockren. Jag blev knockad av en SVT-sänd konsertfilm med Otis Redding för tre-fyra år sedan. Därefter har jag succesivt trängt ner i den hårt svängande, fantastiskt charmiga och dansanta soulmusiken från främst sextio- och sjuttiotalet.
5. Alf - Kunde vart jag (singel) Föredömligt kort och sympatisk singel, i klass med Ser bara moln.

Etiketter:

lördag, juni 04, 2005

Walk away Renee

Tentaplugg dödar verkligen all lust och tid till att nyfiket leta upp ny musik. Upptäckarglädjen kommer i skymundan. Det brukar bli shuffle i winamp som får tonsätta tillvaron. Mycket som man har hört för ofta och kanske tröttnat på. Men ibland dyker det upp en gammal pärla som man hade glömt bort. Jag älskar den känslan. Senast var det Walk away Renee men Four Tops. Fantastiskt majestätiskt komp och riktigt kraftfull sång som gör det hela till soulmagi. Igen.

Missa inte heller Billy Braggs tolkning där han endast uppbackad av gitarrmelodin från originalet pratsjunger ett relationsdrama på 2:24 min till denna underbara melodi.

Etiketter: