Sång- och dansmannen Håkan

1. Känn ingen sorg för mig Göteborg
Minns att den utmanade till Trackslistan precis innan sommaren 2000. Tyckte att låten var bra och gick och fingrade på singeln i skivbutiken när den hade släppts men köpte den inte. Sen kom hösten och Håkan syntes överallt. Lokko recenserade på feber och Musikbyrån sände konserten från Nalen med Per Bjurman-kyssen och efter att jag hade sett den konserten med all energi och glädje tänkte jag: "En sån där snubbe måste man ju bara stötta". Så samma vecka gick jag till skivbutiken och köpte plattan för 129 kr och sen tog mitt liv en annan vändning. "Ta mig till kärlek, ta mig till dans. Ge mig nåt som tar mig NÅGONSTANS." Det var det en tonsättning av mitt sextonåriga hjärta.

2. Jag har varit i alla städer
Inledningen säger allt. "Jag hör fortfarande hur havsvindarna blåser. Jag ser fortfarande hur hennes mörka ögon glöder." En klar kandidat till bästa öppningsraderna nånsin på en låt/skiva. Om jag nån gång reser runt jorden och blir kär under resans gång eller direkt efteråt skulle jag verkligen kunna säga: "Jag har varit i alla städer. Letat efter dig".

3. Mitt Gulbergs kaj paradis
En riktigt favoritlåt och bara feber & dans hela tiden. Rösten pressad till max och Fredrik Sandsten vid trummorna och Timo Räisänen med gitarren bara hetsar och hetsar.

4. Ramlar
Inte någon favorit egentligen. Men så kikar jag på musikvideon på Explodera bateria-dvdn och ser definitionen av coolhet i händelsernas centrum. Morrissey/Elvis-luggen, en snygg t-shirt, uppvikta jeans och slitna converseskor. Tillsammans med Moneybrother och Viktor Brobacke är Håkan de enda i musiksverige som också kan konsten att klä sig snyggt.

5. Kom igen Lena!
Det tisslades och tasslades länge om Kom igen Lena sensommaren/hösten 2002. Några journalister hade tydligen hört den och utnämnt den till bästa svenska poplåten det året och nån annan hade tydligen sett videoinspelningen och bara rapporterat om glädje och dans. Förväntningarna skruvades upp och när Jocke Wallgren presenterade premiärspelningen i Musikjournalen i P3 stod bandaren på och sen den dagen är det Världens bästa låt. Avannonseringen av låten var: "Där var den för allra första gången och visst sitter den som en smäck på dansgolvet fullt med poptörstande människor som bara vill hoppa runt till musiken." Tre och ett halvt år senare finns det fortfarande ingen annan låt som gång på gång kan ge sådana glädjechockar som denna.

6. En vän med en bil
Jag har aldrig fattat verserna riktigt. Vadå för löv? Vadå för spel? Men ändå dansar jag mig lycklig varenda gång. Och slutet är nästan för bra för att vara sant.

7. Uppsnärjd i det blå
Kanske bästa låten på Känn ingen sorg för mig Göteborg när allt kommer omkring. "Och jag står framför spegeln. Jag vill förändra allt och allt som jag ser i den." Och Prinsessan Eva i sina nylackerade skor och allt. Fullständigt knäckande.

8. Dom kommer kliva på dig igen
"Och jag förstår honom för folk skrattade åt mig. När jag pratade om dig, när jag försvarade dig." Håkan förklarar hur vi försvarare av hans musik känner oss när alla andra skrattar över falsksång och låtstölder. "Nu tar jag med mig pengarna hem för själen jag nästan sålde. Jag sitter ensam i parken men jag gjorde alltid mitt bästa för den jag älskade." Kanon. Jag älskar den här låten. Och i videon med den vita kostymen och vingliga dansen och fyra fingrar i luften för att symbolisera "fjorton gram Marocko finest" på samma sätt som han sätter fem fingrar i luften i Känn ingen sorg ("nere men uppe på fem") och jag gör det samma varenda gång jag hör någon av de två låtarna. Och så gör jag alltid två fingrar i luften i 13 ("skulle du råna en bank för oss två?"). Så om ni ser nån med lurar i öronen och två, fyra eller fem fingrar uppsträckta i luften utan synbar anledning kan det vara jag.

9. En midsommarnattsdröm
Skivbolaget hade lagt ut första minuten av låten för provlyssning innan singeln hade släppts och jag spelade den snutten om och om igen. Den gav mig hopp om att nya skivan skulle bli dans, dans, dans. Så blev det inte riktigt men var gör väl det? Jag namngav en blogg efter den och inledningsraderna är oemotståndliga. "Johnny var Evas hjärtas låga. Han var solen när det dagas. Han var parken när det våras." Bättre kärleksbeskrivning får man leta efter.

10. Nu kan du få mig så lätt
Den här låten var en trogen vän när jag var sexton. "Och alla bara pratar: Är det sant? och Jag har hört om dig.", "Vem kysste Elin bakom ryggen på Marie, var det den store poeten som hon var förälskad i. Finns det en plats i hennes värld för två? Snälla skicka ett vykort för jag undrar så." Håkan förenar poesi, popmelodier och sång på ett oöverträffat sätt och jag är nog fast i den världen för alltid. Äldre generationer har sin Springsteen, Beatles, Stones, Smiths, Kent m fl, jag har Håkan.

11. Himmel blå Himmel blå
B-sidan till Mitt Gullbergs kaj paradis är inget annat än guld. "Där går mitt hjärta (mitt hjärta), där går den jag älskar. Där går flickan jag inte var värd."

12. Augusti i helvetet
Bara för sekunderna innan andra versen när Håkan tar i från tårna och ingen kan ta misste på känslorna där. Sen kommer andra versen: "Så om han viskar hur mycket han älskar dig. Pay no mind, för ingen kan vilja ha dig mer än mig. Och akta dig för människor (för människor gör en illa om dom kan) var försiktig, du har ditt liv i din hand."

13. 13
Efterfesten kan börja och alla har gråten i halsen. Det här skulle nog vara årets låt om din inte hade släppts 2005 som jag skrev på en annan blogg. "Kan jag gå med dig hem från bussen?" så enkelt, så bra. "Får jag veta vad du tänker på? Skulle du råna en bank för oss två?". Eller för att citera mig själv i en första analys efter att ha hört låten på radion några gånger: "Ojojoj vad bra den är! Tro inget annat. Skevt komp och skev sång men alldeles, alldeles underbart. En kärlekssång sjungen av en man med hjärtat utanpå kavajen som sjunger så fint han bara kan. Jag kan inte annat än älska det."

Spring i benen 2006

Årets upplaga av Spring i benen är klar. För att citera mig själv. Här är 78 minuter musik som kommer tonsätta den blåa himlen, solen, maskrosorna, vitsipporna, det gröna gräset, leendena, människorna, livet. Kort sagt våren. Musik på temat Sunny skies, positive minds eller Spring i benen 2006.

1. Eva Eastwood - Vårt liv i repris
2. Sture Alléns dansorkester - Lita på mig
3. The Kinks - Waterloo sunset
4. Sven-Bertil Taube - Fritiof i Arkadien
5. Moneybrother - Brännö serenad
6. Whitney Houston - My love is your love
7. Tre små grisar - Hunnamuchen
8. Vapnet - Thoméegränd
9. Envelopes - Massmovement
10. The Concretes - On the radio
11. Gilberto Gil - Roda
12. Miriam Aïda - Folhas secas
13. Håkan Hellström - Möte i monsunen
14. Simon & Garfunkel - America
15. David Bowie - Young americans
16. Hello saferide - San Fransisco
17. Anthony Hamilton - Can't let go
18. Ann Sexton - You've been gone too long
19. Jenny Lewis with the Watson twins - Rabbit fur coat
20. Traste Lindéns kvintett - Våren
21. Håkan Hellström - Båda sidor nu

Montecore

Läste ut Montecore - En unik tiger av Jonas Hassen Khemiri i förrgår. Den var bra. Inte lika bra som Ett öga rött men helt klart läsvärd. Jag ska nog inte gå in på vad den handlar om eller hur den är skriven men att JHK är begåvad är det ingen tvekan om. Han är en enorm språkbegåvning och sorglig/rolig om han bara vill. Han får priser till höger och vänster och har skrivit en egen pjäs som spelas på Stockholm Stadsteater. Han höll en riktigt underhållande seminarie om "fakta och fiktion i litteraturen" på stadsbiblioteket här tidigare i vintras.

Även om mina känslor för Montecore är ljumma kommer jag fortsätta följa vad han gör. För han är den ende nutida svenska författare som jag verkligen har läst och gillat.

JHK är litteraturens motsvarighet till Josef Fares som är den enda nutida svenska regissör som jag verkligen har sett och gillat och kommer att följa framöver.

Jag tyckte hon sa lönnlöv

Dagens låt: Jens Lekman: Jag tyckte hon sa lönnlöv. Länk.

Briljant i original. Briljant i översatt version. Jens borde verkligen göra en platta med svenska låtar.

Låten får mig att minnas en konsert med Rocky Dennis, just det, Rocky Dennis inte Jens Lekman, hösten 2003. Helt fantastisk konsert där RD bara hade en gitarr och några instrumentalbakgrunder på skiva och ett knippe nyskriven popmagi. Men som det är ibland står det några överförfriskade personer vid sidan och pratade sönder delar av konserten. Rocky Dennis hade precis släppt Maple leaves-ep:n och var på allas läppar så dagen efter konserten köpte jag den och har älskat den sen dess. Men frågan är om han inte skulle kunna åstadkomma en riktig klassikerskiva om han tog sitt koncept och gjorde det på svenska.

Spontanreflektion: Monica Zetterlund - I New York

Fick hem samling Z med Monica Zetterlund idag och knockas direkt av en låt som heter I New York. Aldrig, aldrig, aldrig trodde jag att man kunde ta en av jazzhistoriens främsta låtar Take five, Dave Brubecks signaturmelodi och göra en förkortad version med svensk text och komma undan med det. Men Monica Z version med Beppe Wolgers text är inget annat än briljant. Bara drygt två minuter men ändå hinns en kärleksförklaring till New Yorks musikliv med. Bara det är en anledning att älska den, att den också bygger på Take five är huvudanledningen förstås.

It's about that Coltrane

Igår återupptäckte jag hur fantastiskt enormt bra John Coltranes version av Softly, as in a morning sunrise är. McCoy Tyner börjar med ett tre minuter långt pianosolo som jag en gång utnämnde till tidernas bästa pianosolo och därefter kommer Coltrane in med saxen och sparar inte på krutet eller energin och efter ytterligare tre minuter klingar låten ut och det ända man vill är att höra mer. Det är ett sällsynt sväng som de åstadkom i kvartetten den där gången den 2 november 1961. Tro mig när jag säger att jag rankar den som en av de bästa jazzlåtar som någonsin gjorts.

Softly, as in a morning sunrise finns bl a på skivan John Coltrane - Standards.

Hypotes

Jag har en hypotes: Paul Simon är världens bästa på att kombinera text och musik och Paul Heaton (The Beautiful South) är hans närmaste lärljunge. Jag har precis beställt både Paul Simons och Beautiful souths nya skivor (TBS finns inte på cdon eller ginza, men väl på cd-wow) och hoppas verkligen att de kan bekräfta min hypotes. Vem vet? Om någon vecka eller så kan jag berätta om hypotesen kan bekräftas eller falsifieras.

I väntan på nånting kan man iaf titta på Beautiful souths video till nya singeln Manchester på www.paulheaton.com. Den blir man lycklig av.

01:59:15

Wohoo! Min tid på Göteborgsvarvet. Som Bruce Springsteen sa: "'Cause tramps like us, baby we were born to run".

Bäst just nu

1. Vädret
Kommentar överflödig.
2. Simon & Garfunkel
Ja, jag är gravt försjunken i S&G:s musik för tillfället. Bookends är minst lika bra som Bridge over troubled water. Jag begriper inte riktigt varför alla deras melodier sätter sig så klockrent och också känns som den varmaste filten och kaffe sedan rostat bröd. Ok?
3. Plötsligt i Vinslöv (dvd)
Underfundig reality-tv och rolig dokumentär på samma gång.
4. Jonas Kullhammar
Se tidigare inlägg.
5. The Radio dept (konsert)
Trots lite tvivel var de rikigt bra live. Man kunde stå och blunda och bara sjunka in i musiken. Dock spelade de inte I don't need love I've got my band som nog är deras bästa.
6. Tjuvlyssna (blogg)
Blogg med uppsnappade konversationer och det är stor humor och samtidigt stor förvåning över vad som sägs egentligen. Sant eller inte, det är riktigt kul. Länk.

Jonas Kullhammar Quartet x2

Här kommer en försenad betraktelse över Jonas Kullhammar Quartets spelning på Flamman förra onsdagen.

Jag har nämnt det förut men jag är väldigt såld på det Jonas Kullhammar gör, både i eget namn och tillsammans med andra och med skivbolaget Moserobie. För när jag upptäckte jazzen slog Kullhammar igenom och när han slog igenom upptäckte jag jazzen.

Så på den vägen är det.

Jag har följt Kullhammar och Moserobie sedan starten och sett dem live fyra gånger nu och de är alltid lika bra. Det är live som man verkligen ser hur tajta och samspelta som de är och vilken inställning de har. Alla verkar ha fritt fram att dra ut på sina solon i evigheter och det känns som att de har genuint kul varenda gång. Och då har jag inte nämnt Jonas mellansnack som är nån blandning av stand up comedy och jazzhistorier och (kärleksfulla) kommentarer om sina bandkamrater. Helt i en klass för sig.

Musiken de spelar är inte revolutionerande men de har ett eget sound och det är enkelt att konstatera att de går framåt för (så gott som) varje platta som de gör. Vilket för oss in på nya skivan Son of a drummer som är deras bästa hittills. Med den blev det tydligt också vilka bra ballader som de kan göra om de bara vill. På nya skivan är det låten Bendiksen som får statyera exempel.

Så, alla jazzälskare och icke jazzälskare, gå och se JKQ om ni får möjlighet. Ni kommer få en helskön skrattfylld och jazzenergisk kväll. Och är det något band framför andra som kan få icke-jazzlyssnare att bli det är det nog JKQ.