Årsbästa del 2: Blandat

Det kretsade extra mycket kring Håkan Hellström i år. Två klassiska skivor, tre underbara konserter, en skivsignering, bäst i Allsång på skansen, snyggare klädd än de flesta, bättre textförfattare än alla andra.

Konsert 1: Håkan Hellström, München Hoben, Linköping

Konsert 2: Hello saferide, HG, Linköping

Konsert 3: Robyn, Stockholm Jazz Festival, Stockholm

Film: Kalle och chokladfabriken, Sideways, Broken flowers, Kung fu hustle

Dvd: Lost in translation, Garden state, Big fish. Underbara filmer, jag älskar dem lika mycket alla tre

Överraskning: Robyn, Hello saferide

Musikland: Sverige. Det kommer nog dröja länge innan vi får ett lika bra svenskt musikår igen, tyvärr.

Årets mest lugnande skiva: Ali Farka Touré & Toumani Diabaté: In the heart of the moon.

Genrebortfall: Jazzen, antingen släpptes det inte så mycket intressant jazz eller så hade jag öronen fulla med annat men nästa år kanske blir tvärtom. Jonas Kullhammar Quartet är ju på gång med nytt och Moserobie-boxen blir nog ett givet köp. Är också väldigt nyfiken på vad Goran Kajfes och David Österbergs Headspin recordings kan hitta på. Kan de ta över stafettpinnen från Moserobie som Sveriges intressantaste jazzskivbolag?

Händelse (eller för bra för att vara sant): Hittade Känn ingen sorg för mig Göteborg på svart vinyl för 100 kr på skivmässa i Jönköping. På lunchen samma dag skulle Håkan signera skivor i stan och jag hade tagit med mig min Ett kolikbarns bekännelser-cd för att få den signerad, istället fick jag min nyinköpta vinylskiva signerad och Håkan var riktigt imponerad när jag sa att jag hade köpt den samma förmiddag. Sånt händer inte ofta. Senare samma kväll bjöd han och bandet på en fantastisk konsert i Huskvarna. Dagen efter var min födelsedag.

Skivsignering 2: Hello saferide-Annika som blev ganska förvånad när jag bad om en autograf på häftet till skivan efter konserten.
- Kan jag få en autograf?
- Ska jag skriva här? (Syftar på framsidan på häftet)
- Tja, eller vad tycker du?
- Nej jag vet inte.
- Jo men skriv du på framsidan.
Sagt och gjort. Nu står det: "Hurra för Jonas! Hello saferide".

Läsning: Markus Larsson och Johan Jacobsson (främst Moneybrother- och Vashti Bunyan-artiklarna i Sonic)

Nya sajt: Jazz på svenska, välbehövlig, välskriven och snygg.

Årsbästa del 1: Skivorna

Dags att summera 2005 lite. Jag börjar med årets album.

1. Timbuktu - Alla vill till himmelen men ingen vill dö
Timbuktu levererade årets bästa skiva, ganska oväntat men varje spår är som en singel. Texter om precis allt och inget men ryggraden är dock lekfullheten och upptäckarglädjen som tar skivan över hela världens musik.

2. Håkan Hellström - Ett kolikbarns bekännelser
Precis som tidigare är Håkans album riktigt bra första gångerna som jag lyssnat på dem men tids nog har både Känn ingen sorg för mig Göteborg och Det är så jag säger det vuxit enormt, precis samma sak händer med Ett kolikbarns bekännelser. I feburari var den bra, nu är den en klassiker. Från Jag har varit i alla städer till Vaggvisa för flyktbenägna finns bara spröd, skev och ärlig popmagi.

3. Robyn - Robyn
Största överraskningen och precis som för Timbuk och Håkan präglas skivan av en lekfulhet och man vet aldrig vad som ska hända och jag älskar det rakt igenom. Be mine är en klassiker men bästa låten heter Konichiwa bitches.

4. Franz Ferdinand - You could have it so much better
Det skulle ju va dans, dans, dans. Och så blev det. Franz Ferdinand både såg bättre ut och lät bättre än så gott som allt annat.

5. Hello Saferide - Introducing Hello Saferide
Indiepop utan svagheter. För att citera mig själv: "Albumet är inte något revolutionerande i sig bara fullt av klassiska popmelodier på enkla ackord med underbara texter och hela albumet sprider värme omkring sig som stannar kvar länge." Gott så.

6. Moneybrother - To die alone
Balladerna är förvisso riktigt bra men de står sig slätt mot They're building walls around us, My 'lil girl's straight from heaven och I'm losing. Tre låtar som nästan på egen hand förklarar varför Moneybrother syntes och spelade överallt i år.

7. Peter LeMarc - Sjutton sånger
LeMarc tolkar sig själv men introducerar samtidigt sjutton nya poplåtar för mig. Och det stämmer som Killinggänget sa i I manegen med Glenn Killing: Peter LeMarcs texter är underskattade.

8. The Cardigans - Super extra gravity
Anledningen att de inte hamnar högre upp på listan är att jag inte har hunnit lyssna särskilt mycket på skivan. Det har funnits så mycket annan bra musik. Men bara Magnus Svenningssons första baston i I need some fine wine and you, you need to be nicer är gåshudsframkallande och Nina Persson är fortfarande världens bästa sångerska.

9. Kanye West - Late registration
Det börjar kanske bli tjatigt i textform men detta är också lekfulhet i en liten ask. Kanye samplar sig igenom hela den amerikanska musikhistorien och använder det till att skildra sin samtid. Det låter förstås fantastiskt.

10. The Magic Numbers - The Magic Numbers
För långa och ofokuserade låtar men det finns många pärlor här. Forever lost och Mornings eleven skriver in The Magic Numbers i pophistorien.

Veckans röst: Kathryn Williams

Har lyssnat på hela coveralbumet Relations nu och det är fantastiskt bra. Hallelujah eller These days är magi.

Kathryn Williams börjar närma sig toppen bland mina favoritsångerskor. Hon är snart där uppe tillsammans med Nina Persson, Norah Jones, Sade, Miriam Aïda, Monica Zetterlund m fl. Det bästa med Kathryn Williams är att det alltid låter som att hon bara vill ha en filt om sig och en stor kopp varm choklad.

Tagen på bar gärning

Jag vet inte vad som hände. Satt och åt kvällsmat och såg på Tv-huset. In kom Björn Skifs i snyggaste kostymen med slipsen perfekt på sned. Sätter sig mitt i en väldig stråkorkester och börjar sjunga Med dig i mina armar, med blicken rakt in i kameran, allting perfekt och helt plötsligt känner jag ögonen tåras. Jag brukar inte gråta till musik men det här var det finaste jag hört på evigheter. Som en Sinatra satt han där och sjöng om kärleken i hans armar. Jag vet fortfarande inte vad som hände men jag grät för det var så vackert. Egentligen vill jag inte veta heller, vissa hemligheter måste få vara hemliga.

Det är konstigt att musik kan framkalla så starka känslor men det är ju ändå det som gör att man fortsätter lyssna och leta hela tiden. I hopp om att kunna fly tillvaron om än bara för tre minuter, att skapa stämningar och känslor, att bli berörd. Det är ju som med vad som helst annars, man blir alltid som mest överraskad när man som minst anar någonting. Jag hade ingen aning om att Björn Skifs var så bra. Visst Hooked on a feeling är riktigt bra men det var ändå trettio år sedan. Nu släpper han en ny skiva på onsdag där han tolkar låtar från 30-, 40-, 50-, och 60-talen på samma romantiska vis, med stråkorkester och med de vackraste låtarna i finaste kostymen. Jag blir väl tvungen att skaffa den också även om jag inte förväntar mig att bli lika berörd igen. Men om skivan är hälften så bra som framträdandet i Tv-huset är jag mer än nöjd.

Håkan Hellström - 13

Ojojoj vad bra den är! Tro inget annat. Skevt komp och skev sång men alldeles, alldeles underbart. En kärlekssång sjungen av en man med hjärtat utanpå kavajen som sjunger så fint han bara kan. Jag kan inte annat än älska det.

"Kan jag gå med dig hem från bussen?
Kan du möta mig på bänken där vi delade den första folkölen?
På fredag kanske jag kan få biljetter till dansen
So I can shake you

Säg till din far 'get off my back'
Säg vad vi sa om att 'paint it black'
Rock 'n' roll dör aldrig nej
Kom tätt intill det är okej
So I can shake you

Får jag veta vad du tänker på?
Skulle du råna en bank för oss två?
Om det är så låt mig veta
Och om det är nej så går jag
Jag ska inte tvinga dig"

14 och 28 december är datumen som gäller för singeln och albumet.