Strö lite socker på mig

Funken styr våra steg!

Alla med minsta intresse för hiphop i allmänhet och Timbuktu i synnerhet bör bege sig till Timbuktus hemsida och ladda ner videoklippet med låten Strö lite socker på mig från dvd:n Funken styr våra steg. Makalöst. Jag har inte dvd:n men vill väldigt gärna ha den.

En viktig insikt för Timbuk måste ha varit när han insåg att man kan använda akustisk gitarr när man rappar vilket ledde till låtar som Gott folk, Jag drar och för all del The båtten is nådd med flera. En ännu viktigare insikt måste ha varit när han bestämde sig för att slå följe med bandet Damn! ut på vägarna. Allt blir så mycket roligare när man är flera.

Jag har bara sett dem live en gång men det är ändå en av mina finaste konsertstunder nånsin. Det var på kalasturnén 2003 (Magnus Carlson, Marit Bergman, Lars Winnerbäck, Timbuktu med Damn! och Håkan Hellström, smaka på den uppställningen, bättre går knappt att få) och Timbuk var näst sist ut på plan och mörkret hade lagt sig när konserten började. Jag kände till Timbuktu innan och var inställd på en schysst konsert men jag hade ändå tappat hakan när konserten klingade ut. De såg ut att ha så vansinnigt kul på scenen. Och när de använde blåset från Chi-lites Are you my woman (tell me so) / Beyonces Crazy in love till Jag drar tog det direkt förstaplatsen på min lista över oförglömliga livelåtar jag sett och har ohotat stannat där sen dess.

Svante T

"Du börjar få gubbsmak" sa mamma när jag ville lyssna på Svante Thuresson i bilen för ett tag sedan.
"Jag lyssnar på all bra musik, oavsett om den är gubbig eller inte" svarade jag.

Svante Thuresson kanske inte är vad man förväntas lyssna på när man är 22 år men så vadå? Jag gillar Svante och den sortens sextiotalspop på svenska som han m fl gjorde. Den kan kallas patetisk och löjlig men det spelar inte så stor roll. Ibland kanske man måste vara patetisk och löjlig. Jag tror nästan det.

Svante Thuressons Bästa är anledningen till den här texten och framför allt cd 2, den första har jag bara lyssnat på en gång eller så men cd 2, wow, här finns det kärlek, här finns det grejer!

Det finns låten som är den direkta anledningen till att jag köpte skivan, Du är en vårvind i april som John Ajvide Lindqvist spelade i sitt sommarprogram. Lyssna på hans sommarprogram och läs Låt den rätte komma in, det är han definitivt värd. Det är också låten som förmodligen kommer att höras när eftertexterna rullar på filmatiseringen av Låt den rätte komma in bara för att John lyssnade på den så mycket när han skrev boken.

"Du är för mig ett varmt och ljuvligt ord
Du är för mig som solen för vår jord
Den dagen då jag mötte dig
har gjort att allting ändrat sig
med ens för mig
av det som var finns det inget kvar

Jag är född på nytt och alla dystra tankar borta
det jag förut flytt
har fått en mening som jag kan förstå
vara två"
(Svante Thuresson - Du är en vårvind i april)

Det finns Jag tror jag är kär i dig Maria. Jag tror jag är kär i dig Maria, smaka på titeln så förstår man precis hur bra den är. Det finns Mulliga Maj, Lägg av med din gråtlåt och När jag putsar fönster. Det finns covers på Stand by me, When a man loves a woman, I'll be your baby tonight och El condor pasa med flera, med svenska texter förstås.

Visst är det lite löjligt och kanske är det gubbigt också men det är fruktansvärt bra musik. Och den kostar bara 39.50 kr om man har tur.

Sommarläsning

Sommartid brukar innebära mycket läsning och jag är typen som har lätt att börja med böcker men lite svårare att slutföra dem så jag har alltid ett par böcker igång.

Klara och avslutade i sommar:
Lucy Hawking - Jaded
John Ajvide Lindvist - Låt den rätte komma in (skräck har jag tidigare inte gett mig i kast med men efter att ha hört morrisseyfanatikern Johns underbara sommarprogram där han också spelade mycket mycket bra musik var jag tvungen att ge han en chans och jag gillade faktiskt hans vampyrhistoria mycket och sträckläste den på en vecka.)
Digital fotografering i praktiken
Jan Berglin - Lagom Berglin

Pågående:
Muhammad Ali - En fjärils själ
Jesper Högström - VM-boken
David Bodanis - Elektricitet
Gunnar Ekelöf - Samlade dikter
Bon (tidning)
Offside (tidning)
Sonic (tidning)

En brokig skara av genrer men alla lika självklara i min värld. Ungefär lika brokig som min musiksmak med andra ord.

Försent för edelweiss

Jag kanske är den enda i det här landet, i världen, som bryr mig.

Det finns en viss liten sannolikhet att det faktiskt är så. Och det är väl ganska tragiskt. För det här handlar om en av årets bästa låtar.

Försent för edelweiss.
Håkan Hellström.
Förstås.

Jag hoppas däremot att det finns folk (fans) som har insett att på håkansinglar så finns det alltid något guldklimrande att hämta. Kolla bara följande lista

Ge mig arsenik (Ramlar).
När jag ser framåt (Kom igen Lena! den indragna utgåvan)
Gråsparven när hon sjunger (live) (Den fulaste flickan i världen)
Himmel blå himmel blå (Mitt Gullbergs kaj paradis)
Min Huckleberry vän (En midsommarnatts dröm)
Taube (Dom kommer kliva på dig)
Gårdakvarnar och skit (Björn Olsson remix) (Gårdakvarnar och skit)
Fairytale of New York (13)
Båda sidor nu (Jag hatar att jag älskar dig och jag älskar dig så mycket att jag hatar mig)
Försent för edelweiss (Klubbland)

+ några ytterligare b-sidor (mer eller mindre bra versioner av befintliga albumspår). Ska tilläggas att jag saknar fyra singlar också: Känn ingen sorg för mig Göteborg, En vän med en bil, Nu kan du få mig så lätt och Kom igen Lena! (andrautgåvan (som är mycket svårare att hitta än den indragna förstautgåvan)).

Alla ovanlistade b-sidor är (för en sån som mig) bland det bästa som Håkan har spelat in och framförallt Ge mig arsenik, Min Huckleberry vän, Taube, Himmel blå himmel blå och Båda sidor nu som skulle platsa på vilket album som helst.

Försent för edelweiss är inte fullt så bra som de allra bästa b-sidorna men ändå en av årets bästa låtar (mycket beroende på att skivåret har varit ganska knapert på bra låtar hittills) men det ska inte ta nån glans från Försent för edelweiss för den är värd all uppmärksamhet. Jag har hittills bara köpt den som download och inte cd-singeln av Klubbland (för den finns inte här i stan att få tag på) vilken också innehåller en klubblandremix av Jocke Åhlund (som även spelade gitarr på Skansen i tisdags) så jag vet egentligen inte så mycket mer om låten än just hur den låter. Jag vet inte ens om det är en cover eller en håkanskriven låt. Men som ibland så är verserna helt fenomenala men refrängen lite sämre.

Du säger att kärleken
aldrig var till för dig
att du aldrig känt vinden
högt över trädtoppen
säger att den delar sig vid kinden
och blir hel igen
bakom dig

Och varje moln är trasigt
du räknar allt sorgligt
natten lång och hon du älskade en gång
och kanske älskar än
spelar det nån roll?
nej kanske ingen
kanske allt egentligen

Du säger har du tändstickor
ja tillräckligt om
du vill bränna ner Stockholm
och har du vin och sprit
så att det räcker
att få hela fjärden full av sorger
allt är försent
försent för vind
försent för kärlek
ren som snö
inatt finns ingen väg tillbaks

Och du undrar vem som kysser henne nu
och du undrar vem, vem om inte du
ooo läpparna du kallar dina
det gör ont att veta men lika ont att undra

Du säger har du tändstickor
ja tillräckligt om
du vill bränna ner Stockholm
och har du vin och sprit
så att det räcker
till att få hela fjärden full av sorger
allt är försent
försent för vind
försent för kärlek
ren som snö
inatt finns ingen väg tillbaks
ingen alls

Försent för edelweiss
ingen alls
försent för edelweiss
ingen alls
försent för edelweiss
ingen alls
(Håkan Hellström - Försent för edelweiss)

Och på tal om Skansen så var Håkan bra men inte lika bra och taggad som förra året men ändå. Och ta bara byxorna han hade, vem annan i det här landet hade kunnat bära upp dem lika självklart och kommit undan med det? Och att böja sig ner på knä vid publikhavet och sjunga: "Ni kommer att få se er ungdom ruttna framför er" är popestetik på hög nivå. Glöm inte att kolla in extramaterialet som finns på svts hemsida där man kan se En midsommarnatts dröm och Nu kan du få mig så lätt också.

Men åter till Försent för edelweiss.

Köp singeln, lyssna på låten, för det kan nog dröja länge innan vi får höra något nytt från Håkan igen. Jag tror inte det kommer någon fjärde singel från album eftersom varken Ett kolikbarns bekännelser eller Det är så jag säger det hade fyra singelsläpp. Och förmodligen kommer det ingen ny skiva förrän allra tidigast om ett år skulle jag tro. Förmodligen dröjer det längre än så innan nästa singel och album kommer.

Lily Allen - jag tror jag är kär

Det tog bara ett knappt dygn.

Sen är man lika musikberoende som tidigare.

Har varit på Orust i två veckor utan dator och internetuppkoppling. Kopplat av, loggat ut om man så vill.

Kommer tillbaka, slösurfar och ser att både Gradvall och Lokko tipsar om en brittisk tjej vid namn Lily Allen. Klart man måste kolla upp.

Och det låter,
helt fantastiskt,
helt självklart
efterlängtat,
med en sån "här och nu"-känsla som är få förunnat men som också är tonerna av ett sant genombrott. Förhoppningsvis.

Hon låter lite som en kvinnlig motsvarighet till The Streets, fast det kanske inte säger så mycket längre (men hon rankar The Streets första album som en favorit). Men det är här är så mycket bättre, så mycket charmigare.

Riktigt bra musik har alltid känslan av att man har letat efter det hela tiden utan att riktigt veta vad som man egentligen letar efter. Och när man hör det ropar man bara: JAAAA! Så sjukt bra.

Precis så är det den här gången. Jag har lyssnat på låtarna fyra gånger var nu. Bättre och bättre för varje gång. Ta bara en sån sak som att hon använder pianokompet till Professor Longhairs mästerliga klassiker Big chief i sin låt Knock em out. Det är ju sinnessjukt att ingen gjort det tidigare och så plötsligt kommer en 21-årig snygg brittisk tjej och gör det med sådan självklarhet att jag bara kan ta mig för pannan, skaka på huvudet och muttra något om att det är för bra för att vara sant. Precis som jag reagerar på all overkligt bra musik.

Sånt är lika charmigt som att Natalie Portmans karaktär Sam i Garden State tipsar om schysst indiemusik och spelar vinylskivor hemma. Jag är väl lite skadad men jag faller för sånt.

Blev tvungen att köpa singeln Smile idag . Bara för att ha den. 20 spänn, kom igen. Och så får man en remix på köpet, klart jag tog den. Helt underbar låt. (Fin remix också.)

Och ta bara en sån låt som Everything's just wonderful där hon sjunger
"Oh yeah, I'm fine,
Everything's just wonderful,
I'm having the time of my life."

Och det låter precis så. Hon har the time of her life och sådan musik är alltid oemotståndlig. Oavsett genre. Det här måste bli årets debut och årets album. Allt pekar på det. Jag har inte blivit så här glad av en debutant sen jag hörde Hello saferide förra hösten. Men det här är faktiskt bättre. Jag vill höra albumet nu!! Och bland första halvårets nya album finns faktiskt inte mycket att hänga i granen. Inte alls som första halvan 2005 som var makalös och one of a kind möjligtvis men 2006 har inte bjudit på mycket som det kommer snackas om om en månad eller skrivas avhandlingar om om tjugo år som något som förändrade världen och vårt sett att se på musik. Nu kanske det kommer en sån skiva den 19 juli!

Det finns en risk att detta är den sortens skiva som betyder allt här och nu men som aldrig spelas om ett år. Vad gör väl det? Vad ska man välja? De tidlösa Klassikerna eller "här och nu"-skivorna? Två av förra årets bästa var Robyn och Franz Ferdinand som jag lyssnade sjukt mycket på då men som jag knappast inte har spelat i år. Blir plattorna sämre av det? Inte alls. De var ovärdeliga då och för allt annat finns kreditkort eller hur det nu var. Nu är jag kär i Lily Allens musik och det kan ta slut imorgon eller hålla på för evigt. Ibland är det så. Time will tell.

Myspace och youtube kan verkligen förändra världen.

Alla som läser borde göra sig en tjänst och klicka in på följande länkar.
Myspace
Lily Allen music.com

Albumet släpps 19 juli.