Dörrarna till jazzvärlden

Om man aldrig har lyssnat på jazz tidigare och inte har en aning var man ska börja kan det kanske vara bra med lite tips på ställen där man kan börja leta. Förhoppningsvis hittar man då den eller de sorters jazz som man gillar mest.

Min egen ingång till jazzen fick jag uppfinna själv. Jag har inte ärvt det från mina föräldrar. Mina viktigaste inspirationskällor var Ken Burns tv-serie om den amerikanska jazzhistorien som gick i SVT, gissningsvis någon gång runt 2001, feber.se där Mats Olsson och Lennart Persson skrev inspirerade texter om alla sorters jazz, samt en kompis som redan hade börjat lyssna på jazz och som var snäll och lät mig låna Goran Kajfes första skiva Home.

Till att börja med, det finns inget som heter "att förstå jazz". Åtminstone inte för mig. Möjligtvis kan etablerade jazzmusiker "förstå" jazz men jag gör det inte. Jazz är nog inte så mycket svårare att börja lyssna på än någon annan musikstil. Är man bara mottaglig och vill låta sig svepas med så räcker det.

Man kan säga att det är svårt att börja lyssna på jazz eftersom man själv förmodligen måste söka upp den aktivt. När man väl har börjat lyssna kan man säga att det är lätt att gå vidare. För om man hittar en jazzmusiker som man gillar har man med stor sannolikhet direkt hittat ganska många plattor där denne medverkar på.

Jazzskivor säljs vanligtvis inte i så många exemplar. Istället har jazzartister fått ge ut många skivor. Det är också standard att folk gästar varandras plattor till höger och vänster. I och med att det finns så mycket jazz att tillgå ska man inte räkna med att skaffa sig en komplett överblick, det blir ett heltidsjobb bara det i så fall.

Det kanske är svårt att upptäcka jazzen för den har existerat så länge och gått igenom många faser och stilar. Men gillar man inte en stil kanske man gillar en annan. Och det är fritt fram att gilla precis vilka delar man vill. Det finns inga rätt eller fel.

Några vanliga jazzstilar:
Tradjazz. Gammaldags jazz med korta låtar som ofta låter "glada".
Storbandsjazz. Ett storband består av många musiker till skillnad från till exempel kvartetter och kvintetter. Framför allt brukar de innehålla många blåsare: trumpetare, trombonister och saxofonister.
Bebop. Korta låtar som spelas i ett rasande tempo. Stora fixstjärnor var Dizzy Gillespie och Charlie Parker.
Modal jazz. Utvecklades av Miles Davis i och med Kind of blue från 1959. Lugn, melodisk jazz.
Hardbop. Inte lika högt tempo som bebopen men fortfarande väldigt explosiva låtar.
Fusion. På sjuttiotalet ville man kombinera jazz och rock och kopplade in elbasar, syntar och effektpedaler.

Sedan finns det många förgreningar hit och dit. Jazzpop, jazzig hiphop, eller elektronisk jazz som har vuxit starkt på de senaste åren. Spår av jazz hörs ofta också i soul, funk, bossa nova, samaba, house med mera.

Några olika ingångar i den oändliga jazzens värld:

Live! Att se jazz live är nog det lättaste sättet att fastna. Ett riktigt bra liveband kan ge oförglömliga minnen. Några bra svenska liveband: Jonas Kullhammar Quartet, E.S.T. (Esbjörn Svensson Trio), Oddjob, Goran Kajfes Head Spin, Ludvig Berghe Trio, Miriam Aïda, Musicmusicmusic med flera.

Skivor! Jazzskivor kan man ofta hitta billigt på både cd och vinyl. Det finns mängder av bra jazz att hitta. Här är några bra att börja med:

• Miles Davis - Kind of blue
  En av världens allra bästa skivor. Brukar sägas vara den mest sålda 
  jazzskivan i världen. Vacker som en kvällssol.
  


• John Coltrane - A love supreme
  John Coltrane tonsatte sin religösa övertygelse på fyra låtar. Bitvis lättlyssnat och bitvis lite mindre. En klassiker.
  


• Jonas Kullhammar Quartet - Son of a drummer
  I mitt tyckte är JKQ Sveriges bästa jazzgrupp och definitivt den grupp som har bidragit mest till mitt jazzintresse. Son of a drummer är deras bästa skiva hittills. Sprakande sampspel och en dundrande uppvisning i både lugna och hetsiga låtar.
  


• Jan Johansson - Jazz på svenska
  Sveriges mest sålda jazzskiva. Jan Johansson och Georg Riedel skapade magi genom att less is more. Svenska folkvisor i jazzkomp och Visa från Utanmyra borde vara Sveriges andra nationalsång
  

Känner man för att ta ett brett perspektiv på jazzen direkt köper man lämpligen boxen The house that Trane built. Det är en sammanfattning av skivbolaget Impulse historia och på boxen finns nästan all sorts jazz representerad. Fyra skivor och inte en död sekund.

Radio!
Lite jazz kan man höra i Sveriges Radio fortfarande. Klicka in på deras hemsida och kolla in veckans sändningar.

Myspace!
Jazzen har fortplantat sig snabbt på Myspace. Bland svenska musiker finns i princip alla representerade där. Sök upp något namn eller grupp och lyssna och klicka sedan vidare till de vänner som han/hon/de har listat på sin sida.

Övrigt!
Diskutera med vänner och bekanta. Låna skivor. Ladda ner. Diskutera på nätet (kanske på www.dagensskiva.com). Läs bloggar Jazz på svenska eller Tobydammit & Co. Klicka in på intressanta skivbolag Moserobie (Jonas Kullhammars bolag), Headspinrecordings (Goran Kajfes och David Österbergs bolag, Hoob (Fabian Kallerdahls bolag). Sök på Youtube.

Men framför allt. Lyssna och låt dig svepas med. En lång skattjakt väntar.

Topp 10 finaste svenska visorna

Helt otidsenligt och ohajpat kommer här en lista på Sveriges kanske finaste visor som har gjorts. Givetvis är det svårt att ranka och många fina får inte plats här men här är min lista ändå:

10. Olle Adolphson - Det gåtfulla folket
9. Monica Zetterlund - Gröna små äpplen
8. Mats Paulson - Visa vid vindens ängar
7. Håkan Hellström - Gårdakvarnar och skit
6. Evert Taube - Så skimrande var aldrig havet
5. Birger Sjöberg - Den första gång jag såg dig
4. Säg det i toner, kompositör Jules Sylvain, text Karl-Ewert
3. Evert Taube - Sommarnatt
2. Monica Zetterlund - Bedårande sommarvals
1. Olle Adolphson - Sign. "Karlsson - Evig vår 1964"

Dagens låt: Farfars vals

För de flesta i det här landet behöver det inte sägas alls. Men för den gemene bloggläsaren behöver man kanske säga det då och då - Monica Zetterlund var en fantastisk sångerska!

Jag lyssnar själv ofta på sångare och sångerskor som många tycker inte kan sjunga och jag försvarar gärna dessa till 100%. Men givetvis lyssnar jag också på de personer som verkligen kan sjunga, alltså de som både kan hålla tonen samt besitter den obeskrivliga förmågan att man inte kan sluta lyssna på orden som sjungs.

Monica Zetterlund var precis en sådan sångerska. Fantastisk röst, fantastisk inlevelse och så vill man lyssna om och om igen. Det finns alltid mer att upptäcka. Dagens favoritlåt heter Farfars vals och är skriven av Lars Färnlöf och Beppe Wolgers, inspelad 1963.

Man kan alltid, om man gillar musikteoretiska diskussioner, diskutera om musik kan vara tidlös eller om den bästa musiken alltid präglas av sin samtid. Oavsett vad låter Farfars vals enormt bra idag. I bakgrunden bakom Monicas sång ligger ett synnerligen detaljrikt jazzkomp. Jag har ingen aning om vilka som spelar på inspelningen men det är en oerhört samspelt och flexibel liten jazzkombo, förmodligen med Sveriges jazzelit. Men den stora behållningen är förstås Beppes text och Monicas sång. En klassiker och en personlig favoritlåt.

Med rytmen i blodet

Veckans mest spelade skiva heter Buenos hermanos av Ibrahim Ferrer. Det är Buena vista social club-kändisens sista skiva som gavs ut innan hans död 2005. Jag köpte den för något år sedan för 49 kr men har knappt lyssnat på den förrän nu.

Och precis som med Buena vista-projektet låter det otroligt bra om Buenos hermanos. Skivan har både svängmonster och tårdrypande ballader. Nu är Ibrahim Ferrer aktuell igen med skivan Mi sueno som belönades med en sjua i nya Sonic.

Soundtracket till våren 2007 är nog ändå brasiliansk musik. Nyligen köpte jag Soul Jazz-samlingen Tropicália och Astrud Gilbertos Look to the rainbow på vinyl. Dessvärre är min vinylspelare död så jag har inte kunnat lyssna på dem på ett tag. Look to the rainbow har ju förresten ett av de finaste omslagen i historien.




Men lite annan brasiliansk musik har jag sen tidigare i gömmorna. Inte så mycket men alltid något. Främst med Miriam Aïda, både hennes soloskiva och med A bossa elétrica. Dessutom har jag samlingen Brazilica vol 1 som jag har lovprisat här för ca ett år sedan. Stan Getz & Charlie Byrds skiva Jazz samba finns också i samlingen.

Vad är det då som gör kubansk och brasiliansk musik så fantastisk? Svar: det svänger. Plus att det i många stunder låter som att det inte finns några som helst moln på deras himlar där. Texterna begriper jag inget av för jag kan varken spanska eller portugisiska men det spelar ingen roll alls egentligen. Det är själva svänget snarare än texterna som är anledningen till att lyssna.

Det låter ju hela tiden som att de som spelar och sjunger har rytmen i blodet. Och det är ju så jag vill vara själv. Jag har inte rytmen i blodet men har tränat mig till rytmkänsla med åren i alla fall. Mina favoritgenrer och -artister för tillfället är sådana som får mig att vilja röra på mig och dansa även om det så är pop, samba eller house.

Men är det något jag saknar så är det en bra guide till den bästa världsmusiken. (Begreppet världsmusik är ett idiotiskt namn men det är en annan sak.) Svenska dagbladet recenserar en del världsmusikskivor ibland, främst från Brasilien. Tidningen Lira har en del recensioner och tips men jag tycker den tidningen är så tråkig i övrigt att jag inte har köpt den på något år nu. Är det någon som vet någon annan källa till tips i området?

I Sverige är det som sagt Miriam Aïda som är den lysande stjärnan vad det gäller brasilianska influenser. Lisa Nilsson försökte i höstas men det gick mig nästan spårlöst förbi. Nu är ju Håkan Hellström i Brasilien på semester och han har ju redan gett sig i kast med att föra in brasilien i sina egna poplåtar, både sambatrummorna på Det är så jag säger det men kanske främst Låt oss fly precis som Gil som ju är det dolda bonusspåret på Ett kolikbarns bekännelser. En låt som är en översättning/tolkning på Gilberto Gils låt Vamos Fugir. Och som han också framförde, både på svenska och portugisiska på polarprisutdelningen när Gilberto Gil fick Polarpriset.



Vad Håkans brasiliensemester gör för avtryck i hans kommande musik är ju omöjligt att säga men tänk om han gör som Lill Lindfors gjorde 1967, som jag skrev omtidigare i år. Nämligen att ta in sambakomp till svenska poptexter. Tanken svindlar.

Ben & Tracey

Den senaste tiden har jag varit ganska uppslukad av Ben Watt. Har sträckläst hans bok Patient som handlar om hans mystiska sjukdom som gjorde att han blev liggande länge på sjukhus. Jag har inte så mycket att säga om den egentligen, men det är en väldigt bra bok - läs den!

Dessutom är jag väldigt förtjust i hans remix på Figurines låt Silver ponds som finns att lyssna på på hans myspace. Jag älskar låtens små stegringar och förändringar. House är inte mitt starkaste område rent kunskapsmässigt men jag gillar mycket av det jag kommer över. Kanske borde fördjupa mig mer i det framöver.

Vad det gäller Everything but the girl så är jag sedan några år tillbaka väldigt förtjust i (jul-)låten Come on home (som Andres Lokko tog med på febers 3014-lista). Den visar inte minst hur bra sångerska Tracey Thorn är. EBTG:s övriga matieral har jag knappt hört men det är med stor sannolikhet förmodligen också väl värt att lyssna på.

Traceys nya soloplatta skulle jag gärna ha, men jag har den inte (än), men man kan ju alltid lyssna på hennes myspace också. Gör det! Hon är en av samtidens allra bästa sångerskor. Uppe i samma liga som Sade, Norah Jones och Nina Persson.

Cd-skivans död del 2

Läs först Cd-skivans död? som jag skrev i januari i år.

Idag stänger skivbutiken Megahertz i Jönköping. Den sista renodlade skivbutiken i stan. Nu återstår Åhléns och Klasses (som köper och säljer begagnade skivor). Megahertz är den butik som jag har spenderat överlägset mest tid och pengar i under de nitton år som jag bodde i Jönköping. Givetvis är det tråkigt att de måste stänga men med tanke på de senaste årens utveckling är jag inte ett dugg förvånad.

Cd-skivan kommer nog marginaliseras på Åhléns och dylika varuhus också. Folk köper inte lika mycket skivor längre och för oss som trots allt fortfarande gör det kan man få skivorna billigare och direkt i brevlådan genom att beställa via nätet.

Entusiastbutiker som köper och säljer begagnade skivor kommer förhoppningsvis leva ett tag till. I sådana butiker har cd-skivor en ganska undanskymd roll bakom all vinyl som ju är den stora delen i begagnathandeln. Så vad som händer med alla cd-skivor? Skivköparsläktet kommer kanske mer och mer bara ägna sig åt vinyl. Och folk som har slutat köpa nya cd-skivor kommer nog inte gå på begagnatbutiker och köpa gamla cd.

Cd-skivan kommer nog att hamna i något ingenmansland. Allt färre personer köper nya cd-skivor och de som fortfarande gör det då och då kan inte bära upp en hel skivindustri.

Vinylskivorna kommer nog leva länge. Jag både hoppas och tror det. På skivmässor och begagnatbutiker är vinyl som sagt den stora grejen. Vinyl har trots allt en helt annan charm än motsvarande cd-skivor. Personligen tilltalas jag av de stora omslagen, känslan av att lägga på skivspelararmen på skivan samt att se skivan snurra taktfast samtidigt som musiken strömmar ut genom högtalarna.

Jag hoppas att det fortfarande kommer att göras vinylversioner av nya album. Jag har själv nyligen beställt både Timbuktus och Norah Jones senaste på vinyl. Trots att de är dyrare än både cd-och downloadsvarianterna. På flera sätt känns det värt att satsa på dem ändå.

Det finns ju också små skivbolag som alltid håller sig nära fansen. Exempelvis Jonas Kullhammars Moserobie som redan har släppt några skivor på vinyl. Förhoppningsvis kan de fortsätta göra det. Det finns ju också många skivbolag och hela genrer som riktar sig till dj:s. Det är inte riktigt med dj:s som utgångspunkt som jag skriver den här texten men det är klart att där är vinylerna redan störst och kommer nog fortsätta vara det framöver också.

Jag kommer fortfarande att köpa en hel del cd-skivor tror jag. Många finns ju varken som downloads eller vinyl och då får det bli cd-skivor helt enkelt. Nu kan man ju också "fynda" cd-skivor relativt billigt i diverse kampanjer i butiker som fortfarande säjer cd.

Jag hoppas också fortfarande, som jag skrev i del 1, att små skivbolag kommer sälja mp3-filer i framtiden. Sen vore det skoj om det kunde bli mer och mer "specialgrejer" i downloadsindustrin också, som till exempel sådant som cdon nu gör med Timbuktu (och har gjort tidigare med Kjellvander och Winnerbäck och kanske ytterligare några), nämligen att sälja liveupptagningar från en pågående turné. iTunes store lockar ju också flitigt med specialversioner ("exclusive tracks") för många aktuella artister.

Vissa deluxegrejer kommer nog hålla lite liv i vinylindustrin. Nu senast har jag fått syn på Coldplays vinylsingelbox med 15 sjutumsvinyler. En ruggigt snygg box, se själva.



Jag är inget särskilt stort coldplayfan men ändå är jag väldigt sugen på att hosta upp 700 kr för den där boxen. Jag har inget emot att skivor/boxar blir snygga hyllprydnader, tvärtom. Skivor med snygga förpackningar och omslag är alltid kul. Och är de så snygga som coldplayboxen så vattnas det i munnen på mig i alla fall.

Sist av allt ska jag bara passa på att applådera att EMI och Apple ska släppa på kopieringsskyddet på sina downloadsfiler. Det fanns givetvis ingen annan väg att gå. Kopieringsskyddet på cd-skivor fungerade inte bra och inte musikfilernas dito heller.

Summa sumarum: Cd-skivan är nästan död redan och kommer nog att hamna mellan två stolar. Personer som redan har slutat att köpa cd kommer inte återvända till cd-skivan i framtiden. Personer som fortfarande köper skivor kanske hellre föredrar vinyler eller att köpa filerna digitalt istället. Vinylskivor kommer nog leva vidare bland entusiaster, på skivmässor, lokala butiker och som deluxevarianter av befintliga skivor.